”Med de såsom misstänkta att ha anlagt en del af eldsvådorna natten till trettondagen anhållna bröderna Sigfrid och Otto Landén ha underkastats upprepade förhör i detektiva polisen, men båda förneka bestämdt all kännedom om några eldanläggningar. Äfven ett flertal andra personer ha hörts, men så vidt vi veta har ännu ingenting nämnvärdt till upplysning i den mystiska saken framkommit.

Företagna undersökningar ha ej ens otvetydigt gifvit vid handen att mordbrand föreligger, ehuru mycket talar för att åtminstone elden å Drottninggatan 35 varit anlagd. Eldsvådan vid Pustervik natten förut började just vid hufvudkranen för elektriska ledningarna. Dessutom kunde en mordbrännare knappast ha tagits sig ut från brandstället sedan han tuttat på. Det har ådagalagts att en stege, hvilken i början tagits som ett indicium för mordbrand, rests af de personer, som första kommit till brandstället. På brandställe inne i staden kan möjligen aska, som fanns i den antända soplåren, ha varit orsak till eldsvådan, på ett annat ställe – vid Södra vägen – själfantändning i fuktiga mattor. Eldsvådan i källaren till Östra Hamngatan 50 B. har ej riktigt kunnat utredas. Mannen, som låg därnere, var vid tillfället ej nykter och kan mycket väl själf ha vårdslösat med elden.

I lördags afton lössläpptes Otto Landén, medan Sigfrid, som beträffande sin vistelse på kvällen trettondedagsafton haft uppgifter, hvilka senare konstaterats vara icke sanningsenliga, kvarhölls och var i dag inställd i poliskammaren. Han vidhöll äfven nu sitt nekande, men införpassades till cellfängelset för lösdrifveri.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 9 januari 1905)

Bilden i sidhuvudet visar ett vykort skickat 1903, ”Brandkåren rycker ut”. Hämtat från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.