”Tidningarna ha meddelat, huru detektiva polisen under senaste eldsvådenatten två gången sökt arbetaren Landén i hans bostad och funno honom där till sängs. Icke desto mindre blef han anhållen och sitter nu å cellfängelset.

Landén är ett av samhällets olycksbarn i mer än ett afseende. Han kan ej vänta hänsyn, ty han har de allmänna misstankarna emot sig.

Om han nu är skyldig, om han är en farlig mordbrännare, då sker endast hvad som länder till samhällets betryggande. Och många mena att han måste vara skyldig. Vid två föregående tillfällen har han haft indicierna mot sig och förhållandena äro ju så lika nu. Ett par frågor tränga sig dock på betraktaren.

Har mordbrand värkligen konstaterats i Brandtdala? Tidningsreferaten ha intet haft att berätta, som get det intrycket, nu sedan polisundersökning hållits.

Och vidare: Om en person, som notoriskt misstänktes för att vara pyroman och efter hvars lösgifvande från tvångsarbetsanstalt förut ett par gånger stora eldsvådor af egendomlig typ inträffat, då han nu i julas på nytt slapp lös, hvarför lät man icke då någon tid öfvervaka honom genom detektiver? Hade det ej varit polisens skyldighet emot samhället?

Om nu Landén är oskyldig, är det ej det behandlingssätt han undergått ägnat att drifa  honom till att bli brottsling?

Äfven den misstänkte bör ha sin rätt, ingen må blott på sin förtid dömas för nutids gärning.

Till sist: Då Landén misstänkts för att var pyroman, hvarför har ej hans sinnestillstånd under tvångsarbetstiden varit underkastat observation?

Rättfärdighetskräfvare.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 10 januari 1905)

Bilden i sidhuvudet visar cellfängelset sett från Sankt Eriks torg. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.