”Vid ströftåg i Landala skall man tämligen snart komma under fund med en omstädnighet, som för öfrigt är gemensam för våra förstäder. Äfven om totalintrycket är godt, är det svårt att leta upp något mera sevärdt. Det beror helt enkelt på den gamla svagheten i göteborgssystemet att placera alla monumentala offentliga byggnader o.d. vid de stora stråkvägarna för att ha någonting att visa för främlingar. Det ligger icke lite orätt i ett sådant tillvägagånssätt. Äfven – kanske framför allt – i förstäderna behöfvas byggnader med ’stil’, så vida man ej helt förbiser det arkitektoniska momentets betydelse i den estetiska uppfostran. Glädjande att säga är dock, att man för det nya skolpalts, dom f.n. uppbygges vid Molinsgatan bl.a. för Landala, synes ha tagit hänsyn till detta behof.

Öfverhufvud återstår mycket att göra för Landalas förskönande. Man må dock besinna, att i förstäderna bor folket året om, äfven under den vackraste årstiden, då de af prydnadsanläggningar omgifna byggnadernas invånare i lyckligare lottade stadsdelar söka sig ’ut till landet, ut till fåglarne’. Dess bättre har man ändtligen gjort början till att afhjälpa bristerna i detta hänseende inom Landala. Som ett steg i den rätta riktningen ha vi då att anteckna den nyligen planterade inhägnaden kring kapellet. Naturligt nog måste men beteckna kapellet och skolan såsom medelpunkter i det illa samhället, och själffallet bör kring dem vara så ordnadt, att de blifva äfven i estetiskt afseende uppfostrade. Af den nya skolbyggnaden väntar man sig därför, att den skall i det yttre te sig värdigt och omgifvas af grönska och hemtrefnad.

Den allmänna trefnaden i ett samhälle beror i väsentlig grad af ordningsförhålladena därstädes. Då vi omnämnde den absolut otillräckliga polisbevakningen, hade vi äfven tillfälle beröra detta kapitel för Landalas vidkommande. Man har häremot kunnat rikta den invändningen till oss, att ordningen beror ytterst på nikterheten och – i Landala finnes ingen enda krog. Ja, så långt är det godt och väl; någon krog finnes i egentlig mening icke. Men här som ofta annars kommer mycket an på namnet. Finnes icke något utskänkningsställe, så finnas så många fler butiker för hushållshandel med rättighet att försälja öl till afhämtning, och att detta förhållande missbrukas i hög grad af den konsumerande allmänheten, det behöfver man icke gå många steg i Landala för att få nog så talande bevis på. Därom vittna ock de störande uppträden, som särskildt på sommaraftnarne arrangeras i dessa nejder, och hvilka icke minst gruppera sig kring uthusen vid Gibraltar, där män och kvinnor – icke minst kvinnor – af lösaste slag ha kära tillhåll. Inom parentes vilja vi här inflika, att senaste ’mordbrandsnatten’ är ett ondt, som haft något godt med si, i ty att vakthållning anordnats kring Gibraltars uthus, och häraf har man rätt vänta sig godt i både ena och andra hänseendet.

För att återkomma till ölafhämtningen, som i Landala till den vida öfvervägande ordentliga befolkningens förtret står i ypperligt flor, så får man ofta se hopar af drinkare uthämta den ena ’helan’ efter den andra för att några steg utanför butiken i allmänhetens åsyn tömma och krossa dem. Fylleri, skrål, svordomar och oanständigheter följa med på köpet. Dylika ’fylleriutställningar’ kunna visserligen i nykterhetens intresse erbjuda varnande exempel, som för äldre personer ingalunda mana till efterföljd, om man än har rätt fordra att slippa se oblygheten i den vägen gå alltför långt. Men om vi tänka på de många barn och ungdomar, som så gärna nyfiket dröja vid dessa täflingar i ett rusigt uppträdande, torde man lätt finna skyldigheten att i möjligaste mån skona dessa för dylika intryck. Framför allt duger det icke att låta den föreställningen gro fast hos dem, att dylikt går an, att det icke alls är föremål för ingripande från ordningsmakten i samhället.

Till Landalas önskemål hör äfven inrättandet af en läslokal. Visserligen kan häremot påpekas, att man inte har långt till folkbiblioteket. Men det är en gammal erfarenhet, att dylika bildningsmedel skola så att säga tvingas på de bredare lagren; först därefter kan man med rätta vänta sig sökandet och uppsökandet däraf. Alltså ett läsrum så nära inpå dörrarne som möjligt! Att behofvet häraf finnes är redan konstaterad i och genom den lilla – i sig aktningsvärde – ansats till sakens upphjälpande, som på enskild väg kommit till stånd. Vi tänka här på fru Christies läsrum för ungdomen, som haft att glädja sig åt välförtjänt framgång.

Från läslokal kunde man låta tanken löpa linan ut och önska sig en s.k. församlingshydda. I Masthugget har man t.ex. redan en sådan, där en hel del af stadsdelens andliga och äfven en del lekamliga behof tillgodoses. Där hållas föredrag af olika slag, undervisas i slöjd, där sker utdelning af diverse understöd och där har man först och sist en värklig samlingslokal att tillgå. Det är icke utan att man önskar sig något i den vägen i Landala också. Det har t.o.m. en gång varit nära, att denna önskan gått i fullbordan. Det är inte längre sedan än ungefär ett år. Planen strandade emellertid på vissa formalistiska skär och en del den bristande andliga vidsynthetens klippor. Två af de män, på hvilka sakens framgång närmast berodde, ha sedan dess gått bort, men man bör därför icke tappa modet utan ’spotta i händerna och ta nya tag’.

Af de önskemål, åt hvilka vi efter noggrant inhämtad kännedom i dessa artiklar gifvit uttryck, höra utan tvifvel några till dem, som böra realiseras på enskildt iniativ och med resurser på platsen. Beträffande de öfriga – flertalet – hänföra de sig på sitt sätt till den intresserade Landalabons ’præterea censeo’, för hvilket en af våra interlokutörer på ort och ställe gaf uttrycket på följande sätt: ’Slå upp adresskalendern och se efter, hvar hrr stadsfullmäktige bo! Finnes där någon, som hör hemma i Landala eller har sina vägar dit?’

För full rättvisas skull skola vi, innan pennan nedlägges, följa samme mans tankegång, så han fortsatte: ’Vi Landla bor ha dock mäst oss själfva att skylla; vi ha knappast gjort något för att finna vår man’.

Kommer deg kommer väl råd. För både det ena och det andra.” (Ur: Göteborgs-Posten 12 januari 1905)

Bilden i sidhuvudet visar Kapellplatsen och Karl Gustavsgatan norrut. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.