”Ströftågen i Göteborgs nordöstra stadsdelar, Gullbergsvass, Stampen, Olskroken o.s.v. hafva ledt tankarna på en liten historia, som af mera än ett skäl förtjänar att räddas undan glömskan. Den må stå här som ett varnande exempel på den belöning, som man har att vänta sig för en öfverdrifvet godtrogen och undfallande beskedlighet vid affattandet af kontrakt – en svidande men kanske hälsosam läxa som af k.m:t i nåder tilldelats den trogna staden, och tillika som en påminnelse om en ännu gällande, ehuru nästan bortglömd rättighet, som måhända kan få något värde, icke blott för de nordöstra stadsdelarne utan för hela staden vid de förhandlingar som förestår med kronan om den länge omtalta men ännu i ett obestämbart fjärran hägrande centralbangården.

Berättelsen lycker i korthet så här:

K. m:t och kronan slöt den 25 november 1882 med Göteborgs stad ett kontrakt hvarigenom kronan i utbyte mot en del hufvudsakligen för gator erforderlig mark erhöll från staden åtskilliga för statsbanan behof nödiga områden i Gullbergsvass, Olskroken m.m. I aftalet utfäste sig kronan att dess trafikstyrelse skulle sedan stadsplan för Gullbergsvass och Olskroken antagits och komme till utförande, ’anordna och i godt skick underhålla en för körtrafik afsedd, femtio fot bred vägundergång under spåren, ungefär midt för Gullbergsvass, dock med k. m:t förbehållen rätt att i afseende å tiden för detta arbetes utförande, efter anmälan af stadsfullmäktige, vidare förordna’.

En blick på kartan öfver Gullbergsvass bör vara tillräcklig att öfvertyga hvar och en, att med afseende på denna stadsdels långsträckta form – den är i nästan hela sin längd genom statsbanan afskuren från förbindelse med den öfriga staden – löftet om en sådan vägförbindelse måste ha utgjort en hufvudsaklig del af den valuta, staden begärde för sina uppoffringar.

Behofvet af den utlofvade vägundergången gjorde sig allt mera kännbar ej allenast därför, att denna trafikled utgjorde en naturlig förutsättning för möjligheten att erhålla skäligt pris för den delvis genom mudderupplag och kostsam torrpumpning åstadkomna tomtmarken å Gullbergsvass utan framförallt för att vinna möjlighet att här framdraga en afloppsledning, afsedd för dränering af stadsdelen Stampen, hvars dräneringsförhållanden förut voro erkändt sorgliga.

Sedan den i kontraktet antydda stadsplanen blifvit vederbörligen fastställd och delvis kommit till utförande, funno stadsfullmäktige i beslut den 30 augusti 1888 tiden vara inne att med åberopande af kontraktet hos k. m:t göra underdånig framställning om anläggning, så snart ske kunde och om möjligt redan under våren 1889, af den för körtrafik afsedda vägundergång, som det ålåge järnvägsstyrelsen att anordna och underhålla. Framställningen tillstyrktes af härvarande länsstyrelse. Men k. m:t inhämtade yttrande af sin järnvägsstyrelse. Och järnvägsstyrelsen påpekade, hurusom icke någon af de tomter i den nya stadsdelen å Gullbergsvass, som kune hafva fördel af vägundergången, ännu vore bebyggd, hvadan, då den omtalta afloppsledningen väl kunde förläggas till annan plats, med vägundergångens anordnande borde få anstå till dess den mellan Statens och bergslagernas järnvägsstaioner belägna delen af Gullbergsvass blefve till någon betydligare utsträckning bebyggd.

Med något mått af god vilja hade det ej varit svårt att förstå, att det just var bristen på bekväm förbindelseled som utgjorde hindret för bebyggandet af det stora planlagda området mellan de båda järnvägsstationerna, omfattande, förutom torg och gator, 23 större och mindre tomtkvarter, hvadan det af järnvägsstyrelsen önskade undanskjutandet af arbetet med vägundergången uppenbarligen skulle innefatta ett nästan fullständigt hinder för staden att kunna till byggnadsplatser tillgodogöra sig detta med stora kostnader anordnade och torrhållna område, i synnerhet dess södra och östra delar.

K. m:t lyssnade emellertid till sin järnvägsstyrelse och förklarade i bref af den 14 december 1888 att han ämed afseende å hvad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört funnit anledning icke förefinnas att meddela bestämmelse om tiden för anläggandet af ifrågavarande vägundergång.’

Afslag alltså. Men saken hade för staden en sanitär sida, af ännu större betydelse än den i och för sig ganska betydande ekonomiska sidan.

Hälsovårdsnämnden hade sedan 1881, och gatu- och vägförvaltningen ända sedan 1875 haft sin uppmärksamhet fäst på nödvändigheten af att för Stampens anständiga dränering söka åstadkomma annat och bättre aflopp än den s.k. ’Drankån’, ett öppet dike, som på den tiden uppsamlade spillvattnet från baksidan af tomterna vid Stampgatan och på ett afstånd af omrking 300 meter från statens järnvägsstation passerade under statsbanan och sedemera gick under bergslagsbanan och utmynnade vid gamla ångpumpen.

Med åberopande af denna ’Drankåns’ oförbätterliga beskaffenhet, hvilken af hälsovårdsnämnden ansågs bära andel i skulden till att dödligheten i dessa stadsdelar visat sig stor i jämförelse med dödligheten i öfriga stadsdelar, påyrkade nu nämnden att stadsfullmäktige måtte vidtaga åtgärder för att Stampen snarast blefve dränerad. Och på förslag af drätselkammaren togo sig stadsfullmäktige häraf anledning att ännu en gång våga erinra k. m:t om dennes kontraktsenliga skyldighet, denna gång i beslut den 31 oktober 1889 så, att man anhöll, att k. m:t täcktes dels bestämmda tid, dock icke senare än under år 1894, för utförande af den omtalta vägundergången, dels tillåta stadsfullmäktige att redan under år 1890 anlägga afloppsledning från Stampen till Gullbergsvass under statsbanans spår, och dels bemyndiga järnvägsstyrelsen att till Göteborgs stad utgifva det belopp af intill 3,000 kr. hvarmed kostanden för afloppsledningen beräknades komma att ökas i följd däraf att den nu måste komma till utförande utan afvaktan på vägundergången eller i samband med denna.

Ännu en gång vände sig k. m:t till sin järnvägsstyrelse. Och järnvägsstyrelsen anförde: att ingen förändring inträffat i de förhållanden som syntes kunna invärka på frågans bedömande; att hinder icke mötte för staden att få draga fram en afloppsledning under banan, förutsatt att arbetet utfördes till järnvägsstyrelsens belåtenhet; men att stadens begäran om ersättning för den ökade dräneringskonstanden icke ägde något stöd i kontraktet.

K. m:t (i bref af den 30 maj 1890) lämnade utan afseende stadens anhållan om ersättning för den ökade dräneringskostnaden, men medgaf staden rättighet att – på stadens egen bekostnad – anordna afloppsledning, dock med iakttagande af de föreskrifter järnvägsstyrelsen funne nödigt meddela. Men frågan om bestämmandet af tiden för utförandet af vägundergången ville k. m:t framdels taga i öfvervägande, efter inhämtande af närmare upplysningar om hvad stadsfullmäktige åtgjort eller ämnade åtgöra för stadsplanens genomförande.

Ännu i dag torde frågan vara föremål för öfvervägande; och vägundergången är alltjämt ogjord.

Ja, så lyder denna lilla historia. Låtom oss hoppas, att vi af skadan skola bli visa, om än icke rika.” (Ur: Göteborgs-Posten 4 februari 1905)

Kartan i sidhuvudet, samt nedan, visar området år 1910. Hämtad ur: Historiskt kartverk över Göteborg upprättat för jubileumsutställningen i Göteborg 1923[Kartografiskt material] /av A. Södergren.