”På banade stigar faller man så gärna in, och så har det kommit sig, att våra steg styrts ånyo ut mot de östra stadsdelarne, där vi häromdagen hade nöjet sammanträffa med en person, som vi visste var väl inne i Gamlestadsförsamlingens ’lokale forhold’. Helt naturligt föll samtalet in på detta ämne, och vi togo oss dristigheten fråga vår man, om han följt med våra föregående ströftåg i österlanden.

Det var en mycket älskvärd man. Med en eufemism, för hvilken vi måste hålla honom räkningen, kallade han våra blygsamma anteckningar för ’utredande artiklar’, af hvilka han ’med stort intresse tagit del’.

Vi framkastade emellertid den tanken, att vår ärade interlokutör själf säkert vore rätte mannen att fullstänidga vår inblick i, hur ’landet ligger’.

– Det är icke särdelse mycket, jag i så fall har att tillägga, blef svaret. Men några randanteckningar till Edra föregående uppsatser kunde nog göras. Ni har t.ex. nämnt något om att
ordningsmakten behöfde förstärkas till motvikt mot den florerande ölhandelns sviter.

Naturligtvis vore det allra bäst att få ölhandeln afskaffad eller i möjligaste mån inskränkt, liksom jag också derlar Er uppfattning att så länge detta ej är vunnet, polisbevakningen nödvändigt måste förstärkas.

Det får därvid ej blott och bart stanna vid en numerör förstärkning, hvarmed i och för sig icke synnerligen mycket vore vunnet. Hufvudsaken är att få polismän med den rätta blicken för rusdryckshandteringens vådor och med den rätta kraften i uppträdandet däremot.

Hälst borde ordningsmaktens handhafvare tagas ur nykterhetsfolkets led; då, men först då kan man vänta det värkliga intresset, och för ett sådant finnes åtskilligt här ute att gripa sig an med. Jag vill härmed icke ha riktat något angrepp mott vår poliskår här ute, men jag vill framhålla, att icke allt är så väl beställdt, att det icke kunde tänkas bättre. Bland motvikterna mot supsed och annan osed har Ni alldeles riktigt inrangerat våra bibliotek, af hvilka Ni särskildt omnämnt ett, därvid äfven framållande dess flitiga anlitande. Det kunde vara skäl i att äfven nämna ett annat här ute befintligt bibliotek, nämligen det som finnes i Redbergs-skolan. Det är tillkommet genom insamling på enskildt initiativ, men åtnjuter numera ett årligt anslag af 100 kr. och räknar redan inemot 800 band. Frekvensen är betydlig; något öfver fyra tusen boklån förra året har jag hört bibliotekets förestundare glunka om.

 – Det biblioteket är väl närmast afsedt för skolbarnen?

– Visserligen, men ungdomen får gärna långa böcker därifrån äfven sedan den kommit ur skolåldern. Dessutom begagnas de hemlånta böckerna med rätta äfven af familjerna. Inte minst bruka mödrarna intressera sig för läsning, när tillfälle erbjuder sig.

Till samma kategori hör Redbergslids folkpark, som Ni väl har gifvit akt på? … Ja, naturligtvis. Den är mycket omtyckt och är till både trefnad och nytta.

I början hyste man farhågor för oordningar och skadegörelse i parken, men de farhågorna ha visat sig öfverdrifna. Alltmera har det blifvit en hederssak för all, att folkparken står i hela allmänhetens hägn och att den icke får göras mindre tilltalande vare sig genom åvärkan eller otillbörligt uppförande inom dess område.

Nu tänka vi på att få en idrottsplats också. Början är föreseten redan gjord. Belägenheten är icke den allra bästa, men bättre än intet. Få vi den blott fullständigt ordnad så.. och ’monterad’ med den viktigaste till en sådan plats hörande attiralj etc., så skola vi inte vara missbelåtna. Där har Ni nu ett af våra önskemål, och dit hör äfven en annan sak, som har med allmänna platser att göra. Trafiken öfver kyrkoplanen och åtskilligt därmed följande ofog har länge gifvit anledning till klagomål.

Att få detta afhjälpt har lälnge varit en sådan där segsliten ’fråga’, som det kräfver åratal att för fram till lösning. Kyrkonämnden har ett förslag till trafikledens framdragande längre ned på en ny bana, som gatu- och vägförvaltningen nog skall vara villig att inom rimlig tid anordna.

Vår interlokutör tröstade sig med, att i framtiden stadsdelens intresse skola bli bättre beaktade än förut. Vi tro så ock, icke minst med tanke på den blifvande kommunalföreningen, på hvilken vi ha särskild anledning att just nu fästa uppmärksamheten. I dagens nummer af tidningen äro de kommunalt röstberättigade i Gamlestadsförsamlingen, som vilja vara med om att bilda en kommunalförening, inbjudna till möte nästa torsdag kl. 8 e.m. i gymnastiksalen å Redberget. Ett tjugutal för saken intresserade personer har undangjort alla förarbeten. Stadgeförslag kommer att framläggas och man har tänkt sig, att föreningen redan vid detta möte skulle konstitueras.

Det är ett inom denna stadsdel länge kändt behof, som nu håller på att tillgodoses. Allt för länge och allt för ofta har man där ute fått se sina önskemål opåaktade eller tillbakasatta, och man börjar fråga sig, om man själf är så alldeles utan skuld. Nu vill man försöka, om icke enigt och samladt uttalande skulle åtminstone i någon mån kunna uträtta, hvad enstaka och spridda röster icke förmått.

Helt säkert blir mötet om torsdag talrikt besökt, och den nya föreningen vinner redan i starten liflig tillslutning. Enighet ger styrka!” (Ur: Göteborgs-Posten 7 februari 1905)

Bilden i sidhuvudet visar utsikt mot söder från Redbergsparken. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.