”I Masthuggsbärgen ser det inte ut nu som förr, sade oss en grånad hedersman, som under ett par mansåldrar följt denna stads och däribland äfven nu ifrågavarande stadsdels utveckling. Vi få vara våra myndigheter tacksamma, fortsatte han, för många nyttiga förbättringar; här var helt annorlunda i forna da´r.

En sådan förnöjsamhet förefaller storartad för den, som icke varit med i den gamla goda – eller i detta fall onda – tiden. När man från Masthuggstorget äntrar upp genom de slingrande, branta vägar, som utgöra traktens ’gatusystem’, och tar i betraktande förhållandena i öfrigt på ort och ställe, så är det inte den känslan, som vara sig främst eller starkast gör sig gällande, att här är det ’bra som det är’.

Inlåter man sig i samspråk med representanter för en senare generation, får man nog också klart för sig, att äfven här återstå önskemål att behjärta, fastän äfven från sådant håll med rätta tacksamt erkännes, hvad som redan uträttats till stadsdelens fromma.

Ser man till en början på själfva tillträdet till denna stadsdel, som håller sig rätt dold, ehuru den ligger på ett bärg, så låter det sig på intet vis bestridas, att framsteget till den nuvarande uppkörsvägen från Mattsons- och Rangströmsliderna, sorgliga i åminnelse, såsom förmedlande länkar är ett värkligt jättesteg. Trappan i hörnet är inte häller att förakta, om man ock  kunde önska något bekvämare, framförallt bredare, trappsteg i svängarnes insidor.

Men det finnes ett gammalt godt ordstäf som säger, att när man hoppat öfver hunden kan man gärna hoppa öfver svansen också. Den vishetsregeln hade man nog varit tacksam om våra vederbörande tillämpat just beträffande den här uppfartsvägen.

En blick på en nyare karta öfver Göteborg låter den, som tager för godt hvad han där ser, få den falska föreställningen, att Nyströmsgatan är en ganska bred och gentil farled; tämligen rak desslikes. Nu är emellertid förhållandet det att Göteborg är en framtidsstad. Och denna dess egenskap går delvis igen på kartorna, ithy att de i vissa delar äro framtidskartor. Så här.

I sitt nuvarande skick har Nyströmsgatan en åtknipning, som alls inte är kartlagd, och detta till på köpet där gatan behöfde vara som allra bredast, nämligen i svängen vid ’Hvite knut’. Den förträngningen vore det just ’knuten’ att få bort. Så torde det väl ock ha varit meningen, då staden för mer än 15 år sedan inköpte hörnhuset, som då inrymde skola, och som bort lämna plats för en välbehöflig utvidgning af gatan. Emellertid anmälde sig en hyresgäst, en sådan där förträfflig pantlåneinrättning, som det synes ha ansetts förmånligare att bibehålla än att få trångsundet öppnadt.

Bättre sent än aldrig, och låtom oss därför hoppas, att kartan i en snar framtid ej längre är missvisande på denna punkt. Den nuvarande trånga porten leder, i motsats mot alla gamla märken, värkligen till fördärfvet, eller kan åtminstone göra så. Det är lycka mer än konst att ej någon svårare olyckshändelse gifvit vederbörande en påstötning om nödvändigheten häraf, som måhända tagit bättre skruf än de petitionsinlagor, som förekommit i saken. Ty att icke allvarligare missöden inträffat i en så trång rätvinklig passage, så lifligt trafikerad och så betydligt brant, det är värkligen lycka mer än konst. Om det icke vore hjälrtlös, skulle man vara frestad att önska ett olyckstillbud, ty det visade sig, när hästar och fordon upprepade gånger föredragit att störta ned för trapporna framför att göra den skarpa svängen, att ett par afvisare kommo upp, som åtminstone förebygga den saken.

Eftersom vi kommit att syssla med kartrevision eller kanske snarare med revision på kartområdet, är tillfället lägligt att påpeka ännu en bristande öfverensstämmelse. Det finnes på kartbladet en gata, Kjellmansgatan, som tar sig mycket förmånligt ut på papperet såsom en synnerligen lämplig och för mången helt visst välkommen förbindelseled med Stigbergstorget. För den, som öfvertygat sig om att tills vidare denna ’gata’ består af bärgknaltar och ’innatura’, återstår endast att önska, att det inom kort är kartan, som har rätt, och icke tvärt om.

Tager man nu de värkligen befintliga gatorna i betraktande, så har man svårt att finna dem äfen dem utan anmärkning. Den anmärkes ock, att underhållet lämnar åtskilligt öfrigt att önska. T.ex. på förutnämnda Nyströmsgatan uppgifves det under ett 20-tal år icke ha förekommit någon ordentlig omläggning, utan endast den mäst nödtorftiga pålappning med långt ifrån prima materiel, hvilket till gatuinspektionens uppmärksamhet anbefalles.

Till redan vunna förbättringar räknar den erkänsamme masthuggsbergaren flera förmåner, af hvilka vi här påpeka några. Hit hör Fjällgatans präktiga utläggning, som på senare tid värkställts. Man erinrar sig ock med tacksamhet införandet af ordnad husnumrering, hvarigenom upphäfdes ett kaotiskt tillstånd, som endast var att jämföra med det i Majorna ännu rådande. Ännu mera genomgripande var på sin tid vattenledningens inledande, i stället för att man förut fått ena sig om ett par tre pumpar, som voro usla brunnar, ty de gåfvo stundom intet vatten, såvida man inte passade på dem i hanegället.

Gasbelysning har också på senare tider kastat sitt förklarande skimmer öfver denna lilla vrå blan bärgen. Det är endast i själfva centrum som några stackars föraktade fotogenlykter minna om den tid, då ljuset bestods sparsammare. Det är inte svårt att förstå, att man önskar dessa minnen från en svunnen tid till – en svunnen tid.

Om polisbevakningen har icke försports, att den skulle vara otillräcklig, sedan för en del år sedan äfven den saken rangerades till belåtenhet. När en gång, ju förr dess hällre, ölhandeln kommer bort från de tätt belägna matvaruaffärerna, så skall Masthuggsbärgens samhälle i ordningshänseende höra till de lyckligast lottade.

När den tiden kommer, skall samhället äfven i öfrigt ha nått ett betydande uppsvin, om n.b. dess framåtgående fortsätter såsom nu och lämpligen understödes. Om en sådan blomstring hade de svårt att drömma om, som sågo trakten i det skick den befann sig före exempelvis år 1866. En gyttring miserabla kåkar var hvad då fanns. Nämnda år bredde en större eldsvåda, som togo icke mindre än tjugutre hus som byte, rum för en byggnadsvärksamhet, som visserligen icke genast slog på stort, men likvisst var fröet till en fortsatt sådan, hvilken på sistone skjutit ökad fart. Nu resa sig helt nya kvarter af ganska reputerliga landshöfdingehus, och här och där sticker upp ett ganska ståtligt stenhus, varslande om kommande dagars byggnadssätt i Masthuggsbergen.” (Ur: Göteborgs-Posten 9 mars 1905)

Bilden i sidhuvudet visar en ”bild från Masthuggsbärgen”, hämtad ur Göteborgs-Posten 11 mars 1905.