”Havd Göteborg får och hvad Lundby behöfver äro de stora frågor, som uppställa sig med anledning af införlifningsbeslutet. Båda frågorna föreligga emellertid, tack vare vidlyftiga föregående beredningsarbeten, i tämligen utredt skick, och rikligt material erbjuder sig för deras besvarande.

Lundby sockens areal utgör ej mindre n 27,87 kvadratkilometer, under det att Göteborgs nuvarande stadsområde omfattar 25,34 kvadratkilometer. Efter sammanslagningen blir Göteborg äfven till omfånget rikets andra stad; den första är i detta hänseende kuriöst nog – Sala. Taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter inom Lundby utgjorde sistlidet år 3,935,000 kr. och å sannan fastighet 20,605,200 kr., i hvilka summor ej inräknats fastigheter (till ett värde af 643,000 kr.) för hvilka bevillning ej erlägges. Inkomsttbevillningen utgjorde förra året 2,876,313 kr.

Äfven i ett annat hänseende än i fråga om arealen medför Lundbyinförlifningen Göteborgs befordran till ’rikets andra’. Samtidigt som Göteborg med berättigad stolthet kunnat framhålla, att det är landets största handelsstad, har det hittills måst finna sig i att som fabriksstad i Sveriges officiella statistik få stå tillbaka icke blott för Stockholm utan ock för Malmö. För sistnämnda stad har nämligen upptagits omkring 35 fabriker mer än för Göteborg, hvadan det ock i kommerskollegii statistik med en rangrullas bestämdhet heter att ’Malmö sålunda med hänsyn till industrien intager andra platsen bland rikets städer’. Detta påstående har dock varit en sanning med modifikation. Ty det är att märka att under det fabriksvärksamheten i Malmö i det stora hela förlagts inom själfva stadens hank och stör, har i Göteborg industrien i stor utsträckning satt sig fast i grannskapet, där stora fabrikssamhällen vuxit upp och nästan bildat en gördel kring staden. Sålunda funnos år 1893 79 fabriker i Örgryte och 51 i Lundby. Dessa äro väl närmast att räkna till Göteborgs industri, som under sådan förutsättning betydligt öfverflyglar Malmös. Tvistefrågan finner emellertid nu med Lundbys införlifning sin naturliga lösning. Med de 51 fabrikerna, som då måste äfven officiellt räknas till Göteborgs industri, kommer siffran för denna att ett godt stycke springa förbi motsvarande siffra för Malmö.

Det utvidgade Göteborg får nu enligt k. m:ts bref på sin lott att ombesörja och bekosta fattig- och sjukvård, brandväsende, polisbevakning samt alla andra kommunala anstalter och angelägenheter äfven inom Lundby. Det blir då närmast att öfvertaga de inrättningar för sådant ändamål, som redan finnas, men gifvet är, att åtskilligt kräfver omdaning för att komma i vederbörligt skick. Särskildt är i sådant afseende föreskrifvet, att områdets förseende med vatten och allmän belysning skall ske snarast möjligt i den ordning och till den omfattning, som stadsfullmäktige med afseende på områdets bebyggande tid efter annan besluta.

Om vi se närmare på sistnämnda åläggande, så skola vi genast finna, att skäl för denna stipulation visserligen förefinnas. För Lindholmens och Lundby vassar finnes ej tillgång på dricksvatten, hvarför en del ägare till så kallade landshöfdingehus hämta för i dessa hus boende familjer erforderligt vatten från närmaste vattenposter i Göteborgs stad. ’Frågan om vattenledningens anordnande till särskildt dessa områden står fortfarande på samma punkt och synes ej komma till en tillfredsställande lösning, förrän socknens införlifning med Göteborgs stad blifvit slutligen afgjord’, heter det härom i Lundby hälsovårdsnämnds senaste årsberättelse.

Ödet har emellertid velat, att dessa områden, som lida brist på dricksvatten, äro så mycket mera besvärade af vatten i annan form på grund af bristande dränering. Kommunalfullmäktige ha behjärat särskildt de sanitära vådor som häraf härflyta för den jämförelsevis talrikt befolkade Hisingsstaden mod omnäjd och beslutat öfvertaga torrhållningen af en del af dessa trakter. Beslutet härom har emellertid öfverklagats och är ännu icke i sista instans afgjordt, hvadan intet kunnat åtgöras, ehuru medel för ändamålet anslagits och plan för dess utförande uppgjorts.

För sina fattiga har Lundby kommun en fattigvård (vid Färjenäs), där för närvarande 71 personer åtnjuta huld och vård. Fattiggården gör intryck af  att vara mönstergillti inrättad och skötes på ett hedrande sätt. För sjukvården är sörjdt bl.a. genom ett särskildt epidemisjukhus. I hvad mån dessa inrättningar kunna behöfva bibehållas, därom torde det vara för tidigt att yttra sig.

Hvad brandväsendet beträffar har Lundby relativt goda anordningar, i hvilka spåras kommissarien Hilliards ordnande hand, som haft mästa bestyret med den saken. Som totalomdöme torde kunna sägas att et så väl fungerande sådant på så billiga villkor är svårt att leta upp maken till. En brandstation finnes och tvänne andra spruthus samt ångspruta och fyra handsprutor jämte öfrig eldsläckningsattiralj. Men de många och stora industriella anläggningar och upplag, som äro förlagda å området närmast älfven, göra detta område i hög grad eldfarligt, och för den händelse man vill på ett tidsenligt sätt sörja för eldsläckningsväsendet därstädes, blir det helt visst nödvändigt att vidtaga än mera betryggande arrangementer. Särskildt blir det då en fråga om fast brandmanskap och brandtelegraf. Kostnaderna härför kunna säkerligen påräknas komma igen i nedsatta premier, i synnerhet när vattenledningsfrågan är klar, hvilket i sin ordning berättigar till tanken på en särskild vattenafgift i Lundby, när den tiden kommer.

För polisväsendet torde genast icke stort mera erfordras än en ren ’införlifning’ äfven i detta hänseende, möjligen i förbindelse med ny distriktsindelning för ’greater Göteborg’ och mera genomförd organisering beträffande det nya området.

När nu staden öfvertager Lundbygs tillgångar i allmänhet, får den också utom öfriga förpliktelser  äfven vidkännas dess skulder, i ett fall t.o.m. utan motsvarande tillgång. Så får staden utan ersättning afstå Lundby kommuns andel i Askims m.fl. häraders tingshus och öfriga för tingshållningen afsedda tillhörigheter, men skall öfvertaga ansvaret för så stor del af hvad vid tiden för införlifningen återstår oguldet utaf det för tingshusets uppförande upptagna lånet, som belöper sig å Lundby kommun. Vidare har staden att öfvertaga ansvaret för förhållandet vid tiden för införlifningen mellan bevillningen i Lundby kommun och i hela Göteborgs och Bohus läns landstingsområde å kommunen belöpande andel i landstingets kostnader för framdragande genom länet af statsjärnvägen från Göteborg till Skee.

Folkskoleväsendet skall inom införlifvade området afskiljas från den kyrkliga kommunen och läggas under stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen. I fråga om ecklesiastika förhlllande i öfrigt skall ingen förändring tills vidare äga rum. Lundby skall fortfarande med Tufve församling bilda ett konsistoriellt pastorat. Dock har domkapitlet ålagts att skyndsamt afgifva utlåtande beträffande Lundby församlings skiljande från Lundby och Tufve församlingars pastorat och förening i jämväl i ecklesiastiskt afseende med Göteborg, hvarvid domkapitlet äfven bör yttra sig angående dispositionen af pastorsboställena i Lundby och Tufve.

En kinkig fråga, äfven den tills vidare oafgjord, är den om väghållningsbesväret, och skall kommerskollegium efter vederbörandes hörande skyndsamt afgifva utlåtande härom, hvarefter k. m:t meddelar beslut i ämnet.

Med de nu flyktigt berörda punkterna är ingalunda frågan om hvad Göteborg får och Lundby behöfver tillnärmelsevis uttömd. Hvad den senare delen angår, kan åtskilligt tänkas in under den rymliga rubriken ’andra kommunala angelägenhetr’; att anskaffandet af en eller flere utfartsvägar till Göta älf hör dit, torde kunna anses ostridigt. Beträffande frågans förra del ha vi för dagen ej velat gå in på den vidlyftiga historien om strandrättsförhållandena, ej häller om de konsekvenser för vår stora hamnfråga, som införlifningen kan tänkas medföra.” (Ur Göteborgs-Posten 22 mars 1905)

Bilden i sidhuvudet visar magister Björkmans skola. Låg vid inkörsporten till Lundby prästgård under 1800-talets slut. Foto omkring år 1901. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.