”Under lång tid har i Slottsskogen den oseden varit rådande, att vid hörnet mellan nya inkörsvägen och vägen rundt stora dammen bränts högar af löf och annat afskräde. Oafsedt det olämpliga uti att hafva afskrädes- och komposthögar intill den mäst trafikerade infartsleden torde dock bränningen af dylika högar på denna plats kunna stämplas som en stor brist på omtanke om de personers trefnad som trafikera Slottsskogen. Som det nu är, kan man vid vissa vindar knappast vistas rundt stora dammen då den af löfhögarnes bränning alstrade röken är rent af kväfvande. Då i lördags vår vackra park var skådeplatsen för den i flere dagar i förväg i tidningarne omtalade corson, ansågo vederbörarande tydligen att detta var en sak som ej angick dem, ty öfver häcken i väghörnet bolmade röken gladeligen hela tiden, till stor förargelse för alla åkande och ridande, som voro tvungna passera rökzonen. Fotgångarne däremot hade det bättre genom att totalt öfvergifa den del af parken, som förpästades af röken, men därigenom skockade de sig så mycket tätare på andra ställen och hindrade ekipagen och ryttarne. Jag är förvissad om, att min framställning kommer att af styrelsen för Slottsskogen beaktas så att komposthögarne flyttas, till glädje för många andra, men mäst för

En daglig besökare af Slottsskogen.” (Ur: Göteborgs-Posten 20 april 1905)

Bilden i sidhuvudet visar området vid Lilla Dammen, vykort tillhandahållit av Stig Fredriksson ”NaturStig”.