”Sedan 1890, då den första majdemonstrationen ägde rum, torde dessa arbetaremassornas generalmönstringar i Göteborg icke försiggått under så ogynnsamma väderleksförhållanden som i år. Genom ett intensivt rägn under hela förmiddagen hade samlingsplatsen – Heden – blifvit så uppblött, att det myckna trampandet under marschen framkallade en nästan bottenlös lervälling. Att det under sådana förhållanden var förenadt med vissa obehag att fylla sin plats i ledet är uppenbart. Särsklidt de talrikt företrädda kvinnorna fingo nog göra den erfarenheten. Men oaktadt detta och trots rägnet allt jämt föll fylkade si i år större massor under fanorna än t.ex. i fjol. Då såldes icke 8000 demonstrationsmärken, men i år visade sig detta antal långt ifrån tillräckligt. Det är uppenbart, att man häri finner ett utslag af den ovanligt upprörda sinnesstämning, som för närvarande härskar inom arbetarekretsarne.

Det långa, af musik och färmättade fanor lifvade tåget, var i fråga om sammansättning sina föregångare i det stora hela lik. I spetsen fördes fanorna med dagens paroll, så följde studenterna – inalles fyra, däraf en kvinnlig – och så kommo den stora mängden af olika föreningar. Bland nya grupper lade man i främsta rummet märke till spårvägsmän i uniform samt renhållningsvärkets arbetspersonal.” (Ur: Göteborgs-Posten 2 maj 1905)

Bilden i sidhuvudet visar en första majdemonstration på Heden, Göteborg 1903. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.