”Barnen och gymnastiken är ett ämne som aldrig förlorar sitt intresse för dem som ha någon tanke över för de små och deras fysiska utveckling. Det behövs mycket gymnastik och friluftsliv för barnen, som växa upp i städernas stenöknar, för att de små icke skola kroppsligt förkrympas – som tyvärr alltför ofta är fallet – och berövas sin fysiska motståndskraft.
Går man en av dessa härliga sommarförmiddagar ut till Slottsskogen, kan det hända att man på de stora lekfälten, där i år parktanterna samla stora skaror småttingar omkring sig, möter en vacker och intagande bild från vår yngsta generations första prestationer i fader Lings system.
I sommar står nämligen icke endast den fria leken på parkbarnens program. I stil med Kindergarten och lekskolorna har även gymnastiken tagits till heders hos parktantsbarnen. Visserligen kan det ju endast bli tal om de enklare grunderna, men det är vackert så. Intresset för de systematiskt utvecklade rörelserna är väckt hos de små och kan bli ett gott underlag för den framtida utvecklingen.
Om barnen verkligen tycka om gymnastik? Parktanterna ge ett enstämmigt svar. Barnen äro helt enkelt förtjusta och sätta minst lika stort värde på en stunds gymnastik som på lekar, och de göra sitt bästa för att utmärka sig under parktanternas ögon. Från de små femåringarna upp till tio- och tolvåringen lyser samma glädje fram.
Sedan komma ju ringlekar, crocket och små språngmarscher till som både sunda och stärkande omväxlingar. Och när barnen hunnit leka sig trötta lyssna de med begärlighet till några sagor eller berättelser, som parktanterna bruka fylla ut vilostunderna med.
Som man lätt kan övertyga sig om vid en titt ut till lekplatserna har parktantsverksamheten i år blivit verkligt populär och lyckas i sitt ändamål: att samla de små, som nödgats stanna i staden, till mera ordnade lekar i en friskare omgivning än stadens stengator kunnat skänka dem.” (Ur: Göteborgs-Posten 6 juli 1918)
Bilden i sidhuvudet visar en grupp barn under parktantens ledning, hämtad ur Göteborgs-Posten 6 juli 1918.