”Landstormens 5-dagars-övning avslutades i går med en större manöver i Askimsterrängen. Mde detta ’krig’ celebrerades även Göteborgs landstormsbefälsförenings 10-års-jubileum. Dagen till ära hade ett stort antal högre militärer såsom generalerna Munck och Malm överstarna frih. Falkenberg, Melin och Rettig samt en del civila personer inbjudits att åse fältslaget. De inbjudna åkte i bil eller abonnerad spårvagn till Mölndal, varefter man samlades vid Åbro.

Vid 5-tiden i går morse blåstes revelj ute i landstormslägret på Nya varvet och dagens krigare rustade sig för det stora slaget.

Kontingenten var uppdelad på två styrkor, A och B. Den förra stod under befäl av bataljonschefen Svalander och den senare under kompanichefen Erland Erlandsson. Det blev ett par rätt så ansträngande marscher för landstormsmännen, men det hölls god takt och ordning i marschkolonnerna.

B-styrkan omfattade en infanteribataljon eller fyra kompanier och utgjordes av hela andra bataljonen samt två kulspruteplutoner och tio velocipedryttare samt en frivillig sjukvårdstropp, sammanlagt omkring 800 man. Utgångspunkten för denna styrka var Askim.

A-styrkan marscherade till Åbro utmed avvägen från stora landsvägen Göteborg–Kungsbacka till Kärra. Här gjorde man halt och avvaktade vidare order. Styrkan utgjordes av 1 ½ bataljon, sammanlagt 6 kompanier, eller hela första bataljonen och tredje bataljonens nionde och tionde batteri, en kulsprutepluton och 30 velocipedryttare samt sjukvårdstrupp, tillsammans omkring 1,300 man.

Vid 10-tiden meddelades förutsättningen för dagens strid.

En fientlig styrka A hade landstigit i trakten av Särö och börjat rycka fram över Askim–Västra Frölunda mot Göteborg och tänktes vid 9-tiden ha nått Askim. För att förhindra denna framryckning skulle delar av Göteborgs landstorm vara stadd på frammarsch, dels med huvudkrafterna mot linjen Ekebäck–Järnbrott–Eklanda, dels med ett detachement av A-styrkan mot vägen Almedal–Fässberg söderut.

Huvudkrafterna skulle grupperas till försvar av linjen Ekebäck–Järnbrott–Eklanda, under det att vänstra flygeldetachementet för att uppehålla fienden omedelbart skulle gå till anfall mot hans högra flank över Boketorp–Lunnagård–Knapegård. Den fientliga styrkan skulle för att trycka avantgardets högra flank omedelbart framgå för att taga ställning i trakten av Knapegård med front österut.

Klockan 10,15 f.m. delgavs detachementsbefälhavaren för A-styrkan förutsättningen för dagens strid. Han utsände genast en velocipedpatrull om fem man på spaning och några hundra meter därefter följde en stark spaningspatrull på c:a 80 velocipedryttare. Spejarna satte kurs över Boketorp och när de åkt fram till närheten av Lunnagården small det första skottet.

Händelsen inrapporterades och spaningen fortsattes på skilda stigar med hjälp av den större spaningspatrullens manskap. Spaningsfolket uppträdde väl öppet samt gav sig fullkomligt huvudlöst in i eldstrid.

I närheten av Kubbegården möttes A-styrkans spaningsfolk av en större fientlig stridspatrull, som fattat posto i ett skogsbryn. Några skott växlades. Under tiden som dessa förpostfäktningar pågingo hade A-styrkan dragit fram sina kompanier mot Lunnagården, och då detachementsbefälhavaren orienterat sig ang. fiendens ställning och utbredning, utvecklades kompani efter kompani i slingrande skogslinjer i terrängen, med anfallsriktning mot bergsmassivet söder om Kubbegården. Här hade nämligen fienden en stark ställning på bergets krön. A-styrkan lyckades snabbt få fram sina kulsprutor i den besvärliga terrängen. Skotten smattrade till en början lite nervöst, men sedan landstormsgubbarna väl blivit varma i kläderna blev det en annan musik. Eldhastigheten var dock icke överdriven. Kulgsprutorna smattrade – fingerat med harskramlor – allt vad de förmådde.

Hemmastyrkans skyttelinjer gå ansatsvis framåt. Fienden börjar svikta. Högerflygeln är hårt ansatt, och kompanichefen Erlandsson sätter in sitt reservkompani. Fiendens flygeld blir livligare för några minuter, men så ta åter de ’svenska’ mausergevären överhand. I det psykologiska ögonblicket kastar A-styrkans chef fram sina reserver på vänsterflygeln, och de fältgrå leden vältra sig fram på de grå klipphällarna och i den meterhöga ljungen. De våra göra sig klara till bajonettanfall och soldaterna ligga på helspänn, då en trumpetfanfar smattrar och förkunnar: Eld upphör!

Dagens strid är över, och landstormsmännen kunde andas ut och torka den lackande svetten ur pannorna. Övningen är slut och kompanierna samlas på en äng nere vid Knapegården, där Götarnas musikkår spelade och ett härligt middagsmål väntade.

Kritik hölls på ’krigsskådeplatsen’ av överstelöjtnant Nauckhoff och general Munck. Kontentan av denna var, att befälet hade klarat sig relativt bra och trupperna ägnades erkännande ord.

Under tiden som manskapet utspisades, bjöd Landstormsföreningen en del inbjudna på lunch vid Kubbegården.

Efter slutade övningar samlades trupperna så småningom, bataljon efter bataljon, på en äng vid Knapegården, där trupperna utspisades med ärter och fläsk samt bröd och svagdricka.

Sedan skedde uppställning i öppen fyrkant, varefter general Munck med stab mottog trupperna av överstelöjtnant Nauckhoff.

General Munck höll ett kort tal, däri han tackade landstormsmännen för det goda uppförande och det stora intresse, som de visat under 5-dagars-övningen. Han framhöll, att övningen tydligt visat, att även landstormsmännen kunde användas för det rörliga kriget.

Därefter hölls fältpredikant av domkyrkokomminister Jansson. Efter predikan spelade musikkåren en psalm. Därpå utbragte generalen ett ’Gud bevare konung och fädernesland’.

Härefter framträdde general Malm, vilken såsom ordförande i Landstormsföreningarnes centralförbund till Göteborgs landstormsförening överlämnade en silverplakett med anledning av göteborgsföreningens 10-årsjubileum. Vid plakettens överräckande till överstelöjtnant Nauckhoff höll generalen ett kort tal, vari han framförde centralstyrelsens tack till göteborgsföreningen för dess storartade arbete för landstormens organisation. Överstelöjtnant Nauckhoff svarade och försäkrade att föreningen i fortsättningen skulle arbeta för samma mål som hittills.

Överstelöjtnant Nauckhoff avtackade härefter trupperna och betygade att de i allo intagit ett hedrande uppförande.

Härefter formerade bataljoner och hemmarschen anträddes. Lägret på Nya varvet nåddes vid halv sju-tiden på kvällen.

I dag på morgonen ha landstormsmännen ryckt ut. Sedan tältlägret brutits tågade trupperna till staden, där inlämning av persedlarna äger rum under dagens logg.

G.A.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 augusti 1918)

Bilden i sidhuvudet visar General Munck hos landstormsgubbarna. Hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 augusti 1918.