”Ju mera den nya stadsdelen på Bagaregården närmar sig sin fullbordan desto mera tillfredsställd har man anledning att bli över detta inslag i Göteborgs fysionomi.

Kommer man från Redbergslidshållet, så är ju de redan fullt utbyggda landshövdingehuskvarter, som ofta förut varit föremål för beskrivning både i ord och bild, det som man först träffar på, och de förlora icke på att ses igen och icke heller i den mån åren lägga sin patina över dem och förse dem med en fylligare inramning av grönt och blommor. Den prägel av hemtrevnad, av enkel men smakfullt ordnat borgarhem som man kunde iakttaga redan då allt var nytt, blir mer och mer framträdande efter hand. En promenad däruppe genom de små men rymliga gatorna med sina öppna platser, mellan de lugna landshövdingehusfasaderna med en vinkel, ett gavelparti, ett litet burspråk eller en blomsterramp kring en balkong som överraskning för ögat, är en sannskyldig vila

Beträder man området från den motsatta sidan, från Ånäsvägen, så har man ända tills helt nyss haft den ganska egendomliga bilden av arkitekten Ericsons rödmålade småstugor utsållade till synes tämligen nyckfullt över det vida, kala fältet. Detta intryck, som ur stadsbildsynpunkt var långt ifrån vad man skulle önskat åt ett egnahemssamhälle håller nu på att fullständigt förvandlas till det bättre. Det har byggts ganska mycket på denna del av Bagaregårdsområdet i sommar. För tillfället står ju en stor mängd av byggnaderna, försenade genom byggnadskonflikten, ofärdiga, men dock med goda löften. Här lägger man sålunda märke till S.K.F:s tjänstemannabostäder, vilka närma sig sin fullbordan och utan tvivel bli bra hus, när de bli fullt klara. Här har dessutom vuxit upp en del nya enskilda landshövdingehus, alla hållna i en tilltalande enkel stil och bra insatta i stadsbilden.

Dessutom har byggnadskontoret i sommar utlagt gatorna ända ned till Ånäsvägen.

Allt detta tillsammans har gjort att de röda stugorna, som förut ensamma residerade på det kala fältet, börja bli inramade och infattade på det sätt, som stadsplanen ursprungligen avsett. Kommer därtill att de i år allmänt ha fått upp blommor och grönska omkring knutarne, så kan det gott sägas, att man även från denna sida börjar förnimma den trevnad, som utan tvivel en gång skall bli lika framträdande här, som den redan är i den motsatta delen av området. Två av våra bilder, de båda översta äro tagna från en gata genom denna nordliga del av Bagaregården och ligga i verkligheten ungefär mitt emot varandra. På bilden till vänster skymtas den vita gavel av Elektricitetsverkets understation.

Mitt på detta område strax nedom Bagaregårdens gamla karaktäristiska corps de logis ligger den på sin tid omtalade folk- och småskolan för distriktet, ursprungligen beräknad blott för de minsa barnen t.o.m. folkskolans andra klass, men för närvarande anlitad även för äldre elever.

Denna folkskola är säkerligen det vackraste inslaget i denna vackra stadsdel. Den är en idyll, där den ligger hägnad av gamla träd med sina två snett framspringande flyglar famnande en liten lekplan, som är vackert broderad i kanten med solrosor, astrar, lövkojor, lobelia, sammetsblommor och pyretrum, alla lysande vackert mot södersolen utefter byggnadens i varm färg hållna träväggar.

Det kan vara en illusion att barnaskaran, som leker ute på planen, låter gladare och friare än inne på sandöknarne i staden, men det skulle också kunna vara en reflex av alla de glada och ljusa intryck som skolan borde kunna gen dem. Det är nämligen icke blott exteriören, som verkar betagande. När man kommer in genom någon av de fyra vackra ingångarne, så slår samma intryck emot  en från korridorerna, som med enkla medel äro avdelade, så att de icke verka långa utan att dock det minska av ljus och utrymme offrats, och som dekorerats på ett sätt som passar så väl till det hela. Och kommer man in i skolsalarne så kan man icke underlåta att glädja sig åt att anspråken på rymd och ljus kunnat förenas så väl med en ombonad, var och hemtrevlig prägel.

Märkligt är också att byggnaden, som från södersidan blott är ett envånginshus, kunnat ge rum för så många luftiga salar: sex lärosalar för småskolan, sex för folkskolan, ett förtjusande lärarerum med annex för blivande gaskök, materielrum m.m. samt dessutom två slöjdsalar och en visserligen liten gymnastiksal, men förklaringen ligger däri, att byggnaden åt nordsidan står på en hög stenfot som givit utrymme för de sistnämnda lokalerna och därtill för avträden, ångpannerum m.m.

Åt denna kant är emellertid gatorna ännu icke utlagda, och terrängen närmast skolan skall fyllas ut och planeras. Närmast norr om skolan kommer att ordnas en allmän plantering.

Man förnimmer vid ett besök i skolhuset på Bagaregården den angenäma känslan av en ny tid med enklare, renare och mera kultiverad smak än en gången, samma smakriktning som kommit till uttryck i planerandet av hela stadsdelen, och man gläder sig åt att det uppväxande släktet redan från späda år skall få så intim beröring därmed. Det skall säkerligen icke undgå att röna inflytande därav.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 7 september 1918)

Bilden i sidhuvudet och i texten är hämtade ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 7 september 1918.