”Med anledning av den oro som spritt sig i staden på grund av att spanska sjukan åter tilltagit i spridning och våldsamhet ha vi i dag haft ett samtal med förste stadsläkaren, dr Gezelius.

Dr G. upplyste, att sjukdomen starkt ökats i spridning den senaste gångna veckan. Fallens antal var 464 mot 181 veckan förut. Den veckan hade emellertid sjukdomen sitt hittillsvarande minimum, och maximum 28 juli–3 augusti var 1,120 anmälda fall. Värre är ju att sjukdomen blivit mera elakartad. Antalet dödsfall förra veckan var 7 mot intet veckan förut.

Undersöker man närmare dessa dödsfall, finner man att den ålder, som är mottagligast för sjukdomen är 20–40 års-åldern. Detta utgör en bestämd skillnad mellan denna epidemi och den vanliga influensan, som är farligast för de gamla.

Åldern 5–15 år, den vanliga skolåldern, har intet inrapporterat dödsfall och är jämförelsevis litet mottaglig för smittan. Bland folkskolornas 20,000 barn ha t.ex. i medeltal inträffat 240 fall i veckan, vilka av förädlarna anmälts som spanska sjukan. Tar man hänsyn till att hösten haft ett duktigt förkylningsväder och att vi äro i frukttiden är siffran mycket obetydlig.

De skolor, vilka på grund av elevernas ålder voro utsatta för största faran, voro seminariet och Handelsinstitutet. Förste stadsläkaren och skolläkaren hade dock ej ansett stängning befogad, men tillrått att skingra enskilda klasser, då spridningen blivit så stor, att undervisningens upprätthållande vore pedagogiskt felaktig. Detta system hade följts vid seminariet, där sjukdomen en tid var mycket spridd men nu gått ned till en obetydlighet.

Största spridningen har sjukdomen nu vid Latinläroverket med över 150 fall i veckan. Möjligen kommer här samma system att tillämpas som vid seminariet. Någon stängning av hela läroverket är ej påtänkt. Vid övriga skolor är spridningen obetydlig. Vid sammanträde i dag med skolläkarne kom man enigt till den åsikt, att fara ej vore för handen.

Överhuvud få skolor vid epidemier större skuld än de förtjäna. Barnen äro relativt bra skyddade mot smittan, när de äro i skolan. Stängas skolorna och alla dessa barn stanna i staden, i hemmen och på gatorna skulle sjukdomen säkerligen spridas ännu mer.

Större reson vore då att stänga biografer, teatrar och andra lokaler, som frekventeras av den främst mottagliga åldern, men denna dyrbara åtgärd är det väl ingen som förutsätter.

En bestämd fördel var, att man ej följde råden att uppskjuta skolterminens början. Då hade skolorna börjat förra veckan och fått skulden för epidemiens ökning. Nu vet man, att den saknar sammanhang med skolorna.

Tyfoidfeberepidemien har förra veckan fått ett skenbart uppsving. Detta beror på att kontaktfallen, personer som smittats av de först infekterade, nu kommit. Epidemiens uppträdande samtidigt med spanska sjukan har berett en del förargelse. Symtomen i första stadiet äro så svåra att skilja, att även läkare tagit fel, och tyfussjuka gå omkring i dagar och utgöra smittokällor, under det de själva tro, att de ha spanska sjukan.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 24 september 1918)

Bilden i sidhuvudet visar Latinläroverket, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.