”En affärskrasch, som visserligen icke kan räknas till de största, men likvisst väckt ett mycket stort uppseende, har inträffat i Göteborg. Styrelsen för Göteborgs fondaktiebolag Aurell & Co. Har försatt direktör Aurell ur funktion och inkallat extra bolagsstämma till den 14 oktober. Samtidigt meddelas, att bolaget på måndag kommer att begäras i konkurs.

Enligt vad det uppgives är bolagets kapital 237,000 kronor, förbrukat, och därjämte har direktören begagnat av kunderna deponerade värdepapper för egna transaktioner. Upptäckten skedde, då direktör Aurell meddelade styrelsen, att aktiekapitalet var förbrukat, och begärde att styrelsen skulle tillskjuta 14,000 kronor för att likvidera köpet av en post aktier till en härvarande bank. Detta meddelande kom som en mycket oangenäm överraskning, då månadsrapporterna alltid utvisat en god ställning och en antaglig vinstmarginal. Inför denna upptäckt måste styrelsen försätta direktören ur tjänstgöring, och nästa åtgärd var att överlämna till revisorerna och Almstrand & Wennerbergs advokatbyrå att utreda affärerna.

På sakens nuvarande läge är det icke lätt att få någon klarhet. Efter en hastig överblick förklarar advokat Almstrand för denna tidning, att allt vad han kan säga är att ställningen är mycket dålig. Aktiekapitalet är borta, det vet man, men så vidlyftiga som alla fondaffärer äro kan man ej ge besked första dagen. Hr A. trodde dock icke att fallissemanget skulle komma att draga några flera med sig eller verka nämnvärt utåt. Det är relativt små belopp det gäller, och de äro naturligtvis kännbara för de tillfälliga spekulanter det här är fråga om.

Baissen under senaste tiden ger nådestöten

Enligt direktörens egen uppgift skulle en Göteborgsbank och en bankirfirma i Stockholm vara engagerade med sammanlagt 80,000 kr. och för bolagets kunder skulle förlusten bli cirka 70,000 kr. Bankirfirmans förlust skulle dock stanna vid 1,000 kr. Om detta innehåller hela sanningen, är dock ovisst. Bolagets ställning anses genom direktörens manipulationer ha varit undergrävd rätt länge, och de senaste veckornas baisse har endast gjort verket fullständigt och påskyndat fallet. Att månadsrapporterna torts detta varit goda, vittnar om att direktören fört sina huvudmän bakom ljuset.

Göteborgs Fondaktiebolag Aurell & Co. Startades i början av oktober 1916, alltså mitt under den starkaste högspekulationen. Aktievärdena voro redan då så uppdrivna, att inköp måste göras till höga kurser, och Aurells tidigare verksamhet i Stockholm – han hitkom först vid bolagets start – torde också ha gjort honom alltför mycket benägen för högspekulation. Aktiekapitalet sattes till 237,000 kronor, varav hälften inbetalades under 1916. Styrelsen kom att bestå af fil. D:r Julus Swanlund, grosshandl. Ivar Selander, marinintendenten O.S. Rheborg samt direktör Erik Aurell.

Det första bokslutet, den 31 dec. 1916 visade på en omslutning ppå kr. 574,971:19 och en visnt på kr. 7,004:79. För 1917 deklarerade kr. 37,666, medan direktör Aurells egen taxering stannade vid 9 345 kronor. Huruvida den uppgivna vinsten svarar mot verkligheten, torde väl utredningen ge vid handen, mycket talar dock för, att direktör Aurell räknat med fortsatt hausse och kalkylerat med försäljningspris, som icke kunde uppvisas. Till följd därav är det tänkbart, att den stor förlusten, bortåt en halv miljon, i själva verket samlats och balanserats ända från topphausserna under första hälften av 1917. Aurell torde ha räknat med att de svindlande pris, han ibland betalade, skulle stå och att det icke skulle taga den vändning i världshändelserna som sommaren visat. I varje fall har han försummat att täcka sig med balanserade köp av fredspapper.

Som nyss nämnt står det ej till att få klarhet, så länge utredningen icke fortskridit över början. Det talas dock om, att Aurell bedrivit spekulation i för hans förhållanden alltför stor skala i rederiaktier, och att han icke varit främmande för nyheterna om Rederi-Svea och de Broströmska rederiernas sammanslagning. Den hausse på Svea-aktier, som blev följden, torde ha varit för kort för att ge honom andrum. Likaså uppges det, att han i stor skala engagerat sig i Transatlanticpapper, medan de stodo på toppen. Det helt naturliga prisfall som blivit en följd av de ljusnade fredsutsikterna, har i så fall blivit för starkt för hans redan förut undergrävda ställning.

Våldsamma spekulationer i Transatlanticpapper

En särskild historia är det med månadsrapporterna. Den sista av dem lämnades den 4 september och gällde augusti. Vinsten var ännu då rätt god. Det har konstaterats, att rapporterna äro upprättade efter böckerna, och något kriminellt kan alltså icke anses föreligga, åtminstone icke i denna riktning. Men Aurell förde samtidigt sitt eget lilla konto. Han hade till sitt förfogande 25,000 kronor, men denna siffra stannade han aldrig vid.

Någon rapport för september hade han ännu icke lämnat, utan i stället kom den förkrossande upptäckten. Vid samtal med initierade bekräftas, att förlusterna gjorts på Transatlantic nu under de allra sista dagarna. Aurell, som före sin hitkomst haft anställning hos Mattssonska fondmäklarefirman i Stockholm och ansågs mycket erfaren, hörde till dem, som trodde att rederipapper skulle stiga till svindlande höjd, och han köpte oförtrutet, viss om att baissen endast var tillfällig. Över huvud gjorde han på senaste tiden mest korta affärer, men man hade det intrycket, att han väsentligen hasarderade.” (Ur: Göteborgs-Posten 5 oktober 1918)

Bilden i sidhuvudet visar Stora Hamnkanalen med Broströmia, Brostömskoncernerns huvudkontor, vid Packhusplatsen. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.