”Lindholmens verkstad anordnade i lördags ånyo en provtur, då den nybyggda lastångaren ’Elsa’ för första gången gick ut från varvet.

Fartyget, som sjösattes den 28 augusti, har en lastkapacitet av 3,150 tons d.w. incl. Bunkers och är beställd av Bloms Rederi-A.-B., vas aktier som bekant ägs av Svenska Lantmännens Rederi.-A.-B.

Den nya ångaren representerar en händig och väl genomarbetad standardtyp, vilken Lindholmen under de senare åren levererat en hel liten flotta till Transatlantic, Svenska Lloyd m.fl. rederier. Endast ifråga om detaljkonstruktion, inredning och utrustning m.m. erbjuda dessa båtar några väsentliga skiljaktigheter. De äro konstruerade för högsta klass i Engelska Lloyd och svenska fartygsinspektionens fordringar med poop, brygga och back samt maskineriet midskepps. Huvuddimensionerna äro: längd 265 fot, bredd 42 fot 6 tum och mall. Djup 20 fot 6 tum.

Skrovet utmärker sig för synnerligen vackra linjer, lastrummen äro stora och hinderfria och fartyget är i övrigt väl rustat för snabb lastning och lossning. Det har fyra stora lastluckor, är riggat med två pålmaster och fyra derrickar samt utrustat med 6 vinschar och lika många bommar, placerade å poop, brygga och back, så att de rymliga däcken bli fria för last.

En nyhet, som införts på ’Elsa’, r kapten von Tells praktiska och händiga skalkningsanordning, vilken monterats å främsta och akterska luckorna och som medgiver luckornas skalkning på ett betydligt mera tidsbesparande och enklare sätt än med den vanliga kilningen, samtidigt som den i säkerhet överträffar denna. För livbåtarne har ångaren försetts med kapten Schmidts kända patentdavits.

Inredningen är enkel och solid med väl tillvaratagna utrymmen. Befälsinredningen är inrymd i tvenne på bryggan sammanbyggda däckshus, det aktre med hytter och mess för underbefälet, alla luftiga och rymliga, det främre med salong, ett par stora reservhytter, penteri, badrum o.s.v. Från salongen leder en trappa upp till den på båtdäcket placerade kaptenshytten. Ovanför denna är kommandobryggan med navigationshytt. Manskapets skansar äro förlagda akterut i poopen med särskilda messrum för däcks- och maskinfolk, tvättrum etc. På poopen äro i ett däckshus bl.a. hytter för båtsman och timmerman.

Huvudmaskineriet består av en triple expansionsmaskin om c:a 1,100 ind. Hkr.

Utrustningen är modern med elektriskt ljus och värmeledning i hela fartyget. Särskilt faller i ögonen den dominerande plats de svenska fabrikaten intaga bland utrustningen vid nutidens fartygsbyggen. Svårigheten att få något utifrån har nödgat verkstäderna att själva fabricera t.ex. maskintelegrafer och dylika saker, som eljes i regel importerades, och svenska kompasser, vinschar och kättingar synas alldeles ha trängt ut de utländska märkena, givetvis frånsett utrustningsmaterial, som kan komma från Norge eller Danmark. I likhet med tillverkning av kompasser och vinschar borde fabrikationen av ankarkätting också kunna bli en svensk fredsindustri av betydenhet om man lade om den efter modernare metoder.

Att döma av provturen dokumenterade sig ’Elsa’ som ett lyckat fartyg. Proven företogos å den vanliga distansen Geveskär–Böttö och maskineriet arbetade hela tiden oklanderligt, varvid uppnåddes en fart av mellan 10 ½ och 11 ¾ knop, vilket måste betraktas som ett gott resultat. Ångaren kommer att föras av kapten Wedin.

Svenska Lantmännens Rederi-A.-B. har självt endast ett medelstort segelfartyg, men disponerar genom aktieinnehavet i Bloms Rederi-A.-B. och Ångfartygs-A.-B. Otis nu fem ångare, nämligen ’Elsa’, -Margit’ och ’Barbro’, tillhörade det förstnämnda bolaget samt ’Otis’ och ’Agricola’ tillhörande Otisbolaget.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 7 oktober 1918)

Bilden i sidhuvudet vidar ’Elsa’ på provtur, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 7 oktober 1918.