”Spårvägsstyrelsens budget är väl ännu icke klar, men kan om några dagar väntas in på stadsfullmäktiges bord. Enligt vad vi erfar kommer densamma att bjuda på åtskilligt nytt. Styrelsen är tydligen fast besluten att söka göra vad den förmår för att sätta spårvägarna i stånd att till fullo betjäna den enormt ökade trafiken, vilken för närvarande är alltför stor för spårvägarnas resurser. Det talas om en slutsiffra i budgetförslaget på 13 miljoner kronor.

Först och främst gäller det ju att fortsätta byggandet av de stora stallarna och verkstadslokalerna på Kungsladugård, som för den nödiga utvidgningen i trafiken är ett oundgängligt villkor. Så kommer en rätt avsevärd nybeställning av vagnar, 50 stycken motorvagnar, vilket, om stadsfullmäktige bevilja det, utgör en ökning utöver den 1913 av direktör Zell framlagda önskelistan på 30 motorvagnar. I detta sammanhang kan nämnas, att man genom nya starkare motorer, som man hoppas få levererade i höst, samt genom nyanskaffning av släpvagnar kommer att under loppet av nästa år högst avsevärt kunna öka trafikkapaciteten.

De betydande utvidgningarna nödvändiggöra en ganska genomgripande omorganisation av verket. I budgetförslaget torde sålunda komma att ingå anslag till löner för särskilda chefer för verkstaden, banavdelningen, personalen, trafiken och kontoret. Dessutom begäres en fullständig lönereglering för hela personalen. Lägger man härtill att den under loppet av nästa år tillökade vagnparken kräver betydande nyengagemang, finner man lätt att den nämnda slutsiffran icke är osannolik.

Allmänheten skall säkerligen med livlig tillfredsställelse mottaga dessa nyheter, som för dess vidkommande innebära löften om, att spårvägstrafiken, som under de närmast gångna åren blivit allt mindre bekväm och allt oftare bjudit på oangenäma överraskningar, skall förbättras.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 12 oktober 1918)

Bilden i sidhuvudet visar nya spårvagnshallar i Majorna. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.