”Den gångna julhelgen har tett sig ungefär som sina närmaste föregångare. Även i år har vädret i någon mån motsvarat traditionella föreställningar. En del av den snö, som föll under dagarne före julafton, har lyckats hålla sig kvar trots tö under julafton och juldagen. En svag frostknäpp natten mellan bägge helgdagarne konserverade den snö som fanns kvar, och den befanns fullt tillräcklig till kälkbacksåkning och till och med enklare skidutflykter. I går var till och med en bandymatch påtänkt, visserligen i Krokslätt, men i alla fall inte alltför långt härifrån. Den frös dock inne på grund av dålig is.

Något klingande julföre och äkta julväder kan man dock icke få här. Vill man ha riktig nordisk vinter får man ge sig upp till Värmland, där snön nu ligger halvmeterdjup. I nödfall räcker det dock med Hindås och Hultafors, där snön är fotsdjup och man håller sig med köldgrader. Turisthotellen på de olika platserna ha också varit väl upptagna, och det blir värr ändå nu mellan jul och nyår.

Var vädret hjälpligt, kan det däremot knappast sägas om julen i hemmen. Mjölkbristen gjorde hos många gröten till en alltför svag avbild av forna dagars härlighet. Dagen före julafton hade mjölkbolagen den minsta tillförsel som någonsin förekommit, och det var ej stort fetare på julafton. Man får ej undra på, att varenda hushåll, som förfogade över en något så när pålitlig landsbygdsadress, hade någon medlem på resande fot för att förvärva mjölk. Maximiprisförordningen var mer än någonsin en tom bokstav.

Fettbristen var den andra av påminnelserna, att kristiden behåller sitt tag om livsmedelstillgången. Intet smör, intet flott, ingen julskinka. Det är nog icke så många som i dag ha den angenäma julsjuka, som bär vittne om det traditionella julfrosseriet. Russin, mandel och nötter voro också obefintligare än någonsin. Men vi ha ju vant oss resignera.

Julottorna voro efter vanligheten till trängsel besökta. De som av sjukdom hindrats från sitt vanliga julfirande, gingo som eljes en påminnelse ute från världen. På Sahlgrenska sjukhuset var det full juldekoration, och förplägnaden – som här icke hindrades av mjölkbrist – gjorde julen rättvisa. Gudstjänst hölls både julafton och juldagen, och icke ens sången saknades. På Barnsjukhuset hölls barngudstjänst, varjämte en liten julfestlighet hölls utan tal men med klappar, som fraktades omkring av nästan riktiga jultomtar.

På Ålderdomshemmet hölls julbön och julfest, likaså på Göteborgs sjukhem, där en styrelsemedlem också bestod julklapparna. Även på Gibraltar gjorde julen visit med gröt och julfisk samt bön och julotta.

I kasernerna har det varit ganska tomt. På Kviberg befunno sig ett par hundra ’överliggare’ och på Nya Varvet ett 70-tal. För dem höllos julfester med klappar, gröt och fisk samt något dans kring granarne.

Vid järnvägar och post – och spårvägarna – har det varit så mycket mindre julfrid. Tågen ha varit fullsatta till trängsel och efter vanligheten försenade, dock ej fullt så mycket som under normala tider. Det har varit färre egentliga julresande, varemot livsmedelsexpeditionerna fyllt ut varje tänkbart hål i kupéerna. Man uppger också, att julhetsen varit långvarigare än någonsin. Hamstringen började redan fyra och fem dagar före jul. Den som kommer först till kvarnen o.s.v.

Posten har haft det etter värre. Själva den rena korrespondensen ökas år för år, men det värsta har varit den ohyggliga översvämningen av paket. Det uppges, att ankommande paketpost till Göteborg varit väl dubbelt så stor som tidigare. Man har ju så mycket mat på landet och så litet i staden! Spanska sjukans härjningar bland personalen har gjort, att brådskan känts värre än någonsin, och postmännen skola säkerligen behålla julen 1918 i minnet som mycket svarta dagar.

Spårvägstrafiken har stigit över alla gränser, och särskilt blå linje har frestats till ytterlighet. Juldagen var det ju lugnt, men julafton och annandagen visste konduktörerna av att de levde. I går gjorde det vackra vädret dock sitt till att man kunde genomgå persen. Men man fick icke vara många i sällskap för att kunna knuffa sig med i samma vagn.

Telefon och telegraf ha varit ansträngda till bristningsgränsen, och förlovningsannonserna räknas i legio. Tänk om det varit tre helgdagar. Då hade tidningarnas begränsade utrymme ej räckt till.

Brandkåren har kunnat glädja sig åt en alldeles händelsefri jul. Icke en enda utryckning har förekommit, och julfirandet har fått försiggå ostört av vare alarm. Permission har också kunnat beviljas i stor utsträckning åt de gifta.

Polisen klagar icke heller. Något bråk har det ju varit, men avsevärt mindre än andra jular. Julafton hade man 33 fyllerister, juldagen 8 och annandagen ett par. Det övervägande flertalet hade berusat sig med mer eller mindre välrenat denaturerat, och polisen konstaterar, att den långvariga åtstramningen på spritransonen nu börjat verka alldeles åt motsatt håll mot tidigare. Innevarande helg är det sju gånger fler fyllerister än förra julen, vilket är betecknande.” (Ur: Göteborgs-Posten 27 december 1918)

Bilen i sidhuvudet visar ett julkort med tre barn runt julgranen, hämtat från Digitalt museum.