”Segelfartygen spela som bekant alltjämt en försvinnande roll i fråga om det nybyggda tonnaget, hvilket är stor skada, ty just segelfartygen, äfven de mindre, tjäna framför allt till utbildandet af vår bästa sjömansstam. Problemet att anskaffa tillräckligt dylikt fack för bemanning af får i hastigt tillväxt stadda handelsflotta, är ju synnerligen svårlöst, och mycken uppmärksamhet ägnas denna sak såväl från statsmakternas sida, som från det enskilda.

De under krigsåren nybyggda segelfartygen af den storlek, att de skola registreras – inalles ett 30-tal om man icke medtager de segelfartyg som äro försedda med auxilärmaskin – utgöras i hufvudsak dels af de s.k. 0tonnarna, dels af slättoppade skonertar på omkring 150–200 ton. Endast ett i Sverige under ifrågavarande tid nybyggt segelfartyg är öfver 200 ton, nämligen den vid Gamla varfvet i Landskrona byggda 3-mast-skonerten ’Nathalia’.

Ett, och ett lysande undantag skulle man vilja säga, utgöres af den nu vid Skeppsbron härstädes under lastning liggande 3-mastade motorskonerten ’Fenja’.

Fartyget i fråga, som stapelsatts i Brodins varf i Gäfle för varfvets egen räkning, men sedermera försålts till firman Höjer och Svensson i Stockholm, är byggdt af stål och lastar 400 ton. Det har en bruttodräktighet af 294 ton och har en längd af 36,3 meter, bredd 8,4 meter och ett djup af 3,4 meter.

Denna motorseglare har bl.a. gifvit anledning till finnandet af en lösning af problemet att sjösätta lifbåtar å segelfartyg med hjälpmaskin. Enligt bestämmelserna i K. förordn. Angående fartygs byggnad och utrustning skall fartyget  hafva samma lifbåtsutrustning som ett ångfartyg. Men då en placering af båtarna på vanligt sätt under dävertar icke gärna låter sig göra, om dessa ej skola komma i vägen för bommarna, ha båtarna därför fått sin plats på lastlucka n:r 2 och sjösättes medelst en uteslutande för ändamålet anbragt bom å mesanmastens förkkant. Denna sjösättningsanordning har sedermera vid verkställda prof visat sig fungera synnerligen tillfredsställande.

De modärna motordrifna segelfartygen, hvilka äro efterföljare till de rena seglarna, ha onekligen stora betingelser att framgångsrikt kunna deltaga i konkurrenskampen med ång- och motorfartyg. Men som verkliga segelfartyg kunna de emellertid ur ren sjömanssynpunkt svårligen betraktas.

Exteriören å dessa motorseglare är merendels rätt tilltalande, men göres ett besök innanför relingarna blir begreppet segelfartyg rätt så illusoriskt: däcken af järn, däckshusen sammaledes – träet som byggnadsmaterial är reducerat till ett minimum – och totalintrycket blir att man befinner sig ombord å ett kombinerad maskin- och segeldrivet varuhus.

L.B.” (Ur: Göteborgs Dagblad 13 januari 1919)

Bilden i sidhuvudet visar ’Fenja’, hämtad ur Göteborgs Dagblad 13 januari 1919.