”Ett obligatoriskt vintergöra är lagringen af den is, som behöfves för att under den varmare årstiden hålla matvaror och en del drycker vid lämplig temperatur. Här i Göteborg ha vi hittills under denna vinter inte sett mycket af is, men den, som för ett par veckor sedan hade sin väg förbi Isaktiebolagets lagrinsskjul vid Fiskhamnen, kom i tillfälle att se den härligaste, blågröna is med en tjocklek af en mindre än tjugufyra tum, som lossades från kater i hamnen.

Denna präktiga is hade dock icke hämtats från Hindås eller någon annan trakt med strängare klimat än Västkustmetropolen – isen på Hindås är ännu ej mera än omkring 5 tum tjock och sålunda ej lämplig för lagring. Den var kommen mycket långväga ifrån, nämligen från Norge. Partiet var dock ej synnerligen stort – det utgjorde tillsammans ett tjugutal ton.

Men snart skall väl kung Bore ha hunnit göra våra svenska isar tillräckligt kraftiga, så att den fördyrande transporten från grannlandet onödiggöres.” (Ur: Göteborgs Dagblad 14 januari 1919.

Bilden i sidhuvudet visar isupptagning på Yngern, hämtad från Digitalt museum.