”På Långedragslinien har på senaste tiden rådt ett missförhållande som är så stor betydelse för de personer, hvilka bo utefter linien, att en ändring måste åstadkommas.

På vissa tider af dagen, mest om kvällarna, fyllas vagnarna vid Järngtorget af personer, boende i Majorna, för hvilka den högre afgiften tydligen inte har att betyda, med den påföjden att Långedragsbor, som behöfva stiga på vagnarna å hållplatser utom Järntorget, kunna få stå och vänta vagn efter vagn, innan de lyckas komma med.

Undertecknad har kväll efter kväll observerat denna sak. I regel förekomma 10 à 12 afstigningar på sträckan från Järntorget till Klippan. I onsdags kväll stego två personer af vid Stigbergstorget, två å Karl Johansgatan och sju vid Klippan.

Det är ju tydligt, att om detta opåtalt får fortsätta, urartar Långedragslinien till att bli en stadslinie rätt och slätt, och det var ju knappast meningen, då linien efter mycket arbete kom till stånd. Så snart Långedragsborna ha något att anmärka på denna linies skötsel, få de veta att ’linien är till, för att stadens invånare lätt skola kunna komma ut till hafvet m.m.’ men de personer, som lyckades får linien till stånd, gjorde detta, för att Långedragsborna och de utmed linien boende skulle få en bekväm förbindelse med staden. Jag kan ej tänka mig, att inte denna synpunkt fastslagits vid liniens öfverlågande på staden.

Enda sättet att få slut på denna okynnesåkning vore nog, att vagnarna icke stannade för afstigande förr än vid kyrkogården.

Att styrelsen från början i princip gillar undertecknads mening i frågan, synes framgå däraf, att afgiften på utgående vagnar erläggas på en gång, i tydlig afsikt att motverka att de fyllas af Majbor.

Långedragsbo.” (Ur: Göteborgs Dagblad 8 februari 1919)

Bilden i sidhuvudet visar en modell av Göteborgs Spårvägars motorvagn 1908, typ M4. Ex 59. Med förare och konduktör. Ljusblå linjeskylt längs taket ”Långedragslinjen”, ljusblå frontskylt ”Järntorget”, akterskylt ”Långedrag”. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.