”I dag kl. 3 f.m. träder den förhöjda avgiften vid Göteborgs spårvägar i kraft. Man har haft en förkänsla därav under de senaste dagarna, ty konduktörerna ha visat en påtaglig obenägenhet att sälja kuponghäften och gärna växlat både en och två kronor. Flertalet åkande har också dragit sig för att köpa kuponghäften, då man varit i ovisshet om det var någon affär. Personalen har varit förbjuden att ge besked, huruvida två lösa kuponger jämte fem öre skulle utgöra nog likvid för en dubbelbiljett (25 öre) eller om man skulle betala fem öre utom kupongen eller rent av få åka för bara kupongen.

Först i natt kl. 12 lyftes slöjan, och det dunstade ut, att kupong a 10 öre gäller som full likvid för en tur. Genom tystnaden lyckades man hålla tillbaka den köplust, som säkerligen eljes skulle inställt sig, och det torde endast varit rätt få som skaffat sig en liten extrabesparing genom att köpa av de gamla kuponghäftena på lager.

De nya ’spårvägsmärkena’, som de hädanefter kallas, äro av samma utseende som de gamla, men skiljas genom färgen. De som köpas i häften om 8 eller 80 för resp. 1 och 10 kr., äro bruna, och dubbelbiljetterna, som i realiteten komma att ersätta 10-öfringarna, blir violetta. Morgonbiljetterna äro som sig höves röda och barnbiljetterna gula. De gröna kupongerna, som under de senaste månaderna fört ett tynande liv, försvinna nu alldeles. Enligt vad Göteborgs-Posten inhämtat kommer dubbelbiljetterna à 25 öre med snaraste att ersättas med polletter.

Höjningen mottages givetvis med blandade känslor, men allmänheten resignerar inför nödvändigheten. Däremot bör spårvägsstyrelsen med det allra första taga till behandling förslag om särskilda nattböcker eller billiga kort för sådana som på grund av nattarbete nödgas använda nattspårvagnarna. Den som glömt sig kvar ute i staden efter halv 1, kan gäran betala en 50-öring. Det är i alla fall billigare än en bil. Men för personer, som måste åka varje natt, blir det en stor orättvisa. Det torde icke möta några nämnvärda svårigheter att öva kontroll, så att nattkorten ej missbrukas. De kunde exempelvis få inköpas först efter rekvisition, undertecknad av arbetsgivaren, och gälla endast från viss hållplats och för viss linje. Eller också kunde man gå så långt, att de försåges med ett passfotografi – en mycket effektiv kontroll mot missbruk. Saken remitteras till spårvägsstyrelsen, som säkerligen inser, att det är ett behjärtansvärt ändamål saken gäller.” (Ur: Göteborgs-Posten 18 februari 1919)

Bilden i sidhuvudet visar en snusdosa innehållande spårvagnsbiljetter. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.