”I dessa dagar skulle Göteborgs central- och frihamn varit färdig, om allt gått efter beräkning. Enligt arbetsplanen skulle hamnbygget draga en tid av fem år. Mellan den dag då arbetet började och nu ligger en femårsperiod. Tyvärr kan icke Göteborg fira 5-årsjubileet med en invigning av den nya hamnen. Ännu återstår mycket innan den kan tagas i bruk.

Göteborgarna följa i förbidan arbetet vid hamnen och fråga sig: När skall centralhamnen och därmed frihamnen bli färdig? Skola anläggningarna bli i ordning så tidigt att Göteborg kan få del av den väldiga trafik, som man räknar med en del år framåt, då de under krigsåren länsade förråden skolla fyllas. Eller skall Göteborg äga en modern hamn först när den stora trafiken är över?

Göteborgs-Posten har vänt sig till avdelningschefen i hamnstyrelsen, kapten Knut T. Peterson, för att erfara när arbetet kan bli färdigt och om det möjligen kan forceras. Kapten Peterson var av den meningen att den nya hamnen i dess helhet skulle kunna tagas i bruk under 1920. På södra sidan äro muddrings- och grusfyllningsarbetena färdiga redan i fjol och pålningsarbetena beräknas vara utförda i maj i år. På den norra sidan är man icke så långt kommen men är säker på att grusfyllnads- och pålningsarbetena skola vara färdiga under årets lopp. I rännan från Stigbergskajen och upp till centralhamnen återstår en del muddringsarbeten, som inom den närmaste tiden torde bli utfört. Plattformsläggningen har blivit avsevärt fördröjd. Den kan ju icke verkställas utan gott dykarmaterial eller då vattenståndet är lågt. Under kriget har det varit i det närmaste omöjligt att få dykarmaterial men nu torde det i detta om i så många andra förhållanden bli en förändring till det bättre.

Grundläggningen till det stora varuskjulet på södra sidan är nu undangjord och själva byggnadsarbetet kan taga sin början. Detta skjul blir icke mindre än 170 meter långt och 30 meter brett. Till skjulet på norra sidan har man ännu icke fått grunden lagd.

Arbetet med byggnaderna vid hamnen torde inom kort igångsättas. Den beredning, som har frågan om hand, är en av de närmaste dagarna färdig med sitt förslag till administrationsbyggnader, tullhus, magasin och dylikt. Bangårdsbyggnaden från Tingstad ned till centralhamnen har icke kunnat utföras på grund av omöjligheten att anskaffa räls till försvarliga priser. Rälspriserna ha tiodubblats. Före 1914 kostade rälsen 110 à 120 kronor pr ton men har under krigsåren stigit till 1,200 kr. För övrigt har det varit omöjligt att få räls om man än varit villig att betala dessa hutlösa priser. Hamnstyrelsen har vänt sig till Tyskland, England och Amerika för att få räls, men förgäves. Allt vad som kunnat tillverkas av denna vara har fått tjäna krigföringen. Detta att järnvägsspåren icke kunnat utläggas har å sin sida medfört att det blivit svårt att få fram fyllning vilket enligt den ursprungliga arbetsbeskrivningen skulle transporteras pr järnväg.

Kajsträckan kommer att bli 1,100 meter. På södra sidan väntas kajen bli färdig i år och omöjligt torde det icke vara att man i början av nästa år kan taga den södra sidan i bruk. Kranfrågan har varit särdeles kinkig. Med de oerhört höga priser som rått har man icke vågat beställa. Betänk att kranpriserna stigit med en 3- à 400 procent! Till sådana priser ansåg man sig icke kunna köpa alldenstund det måste tagas med i beräkningen att hamnen skall kunna förränta sig något så när. Det är ju inga småsaker det gäller; icke mindre än 20 milj. Kronor.

Spörsmålet om ordnande av landförbindelse till hamnen och Hisingen torde möjligen bli löst under årets lopp. Meningen är ju att bygga en stor viadukt. Frågan är nu blott om där skall gå spårvägstrafik över viadukten eller icke. Innan den saken blir klar kan naturligtvis intet göras. Spårvägstrafiken skulle ju betydligt förändra konstruktionen.

På tal om orsakerna till att centralhamnen icke är färdig nu, hänvisade kapten Peterson till de abnorma förhållanden under vilket arbetet pågått. En olämpligare tidpunkt kan rätt gärna icke tänkas. Som bekant igångsattes arbetet 1914 och hela byggnadsperioden har infallit under kriget. När arbetet tog sin början hade man dålig plats att röra sig på, vilket naturligtvis verkade fördröjande. Så tog vallningen sin tid. Som bekant ligger hela Lundby lägre än vattnet, vadan det behövdes vallar för att skydda denna stadsdel mot översvämningar.

Så kom 1916 ändrande av konstruktionerna, vilket förde med sig mera arbete, som naturligtvis krävde sin tid. Därest denna konstruktionsförändring tagits med i beräkningen redan från början, hade nog byggnadstiden utsträckts med ett år. Arbetarfrågan har också bjudit sina svårigheter. Det har varit ont om ingenjörer, arbetsledare och arbetare. Och i konkurrens om arbetskraften har hamnbygget liksom övriga kommunala anläggningar legat bakom. Industrien har haft goda konjunkturer, kunnat betala höga löner och följaktligen i främsta rummet tagit folket. Och någon tillströmning av arbetare från andra orter har varit otänkbar under nuvarande bostadssvårigheter. Nu har emellertid antalet arbetare vid hamnanläggningen ökats till 200.

Prisstegringarna har hamnbygget liksom allt annat fått kännas vid. Hur priserna på räls och kranar gått i höjden har tidigare berörts. Pålar, av vilka man behövt icke mindre än 30,000, ha stigit med 300 procent och så undan för undan. Under sådana omständigheter har naturligtvis icke den ursprungliga kostnadsberäkningen kunnat stå sig. Utöver det förut beviljade anslaget, 6,815,000 kronor har stadsfullmäktige måst anvisa ytterligare 3,350,000 kronor. Detta betyder en ökning av 50 procent. Denna fördyringsprocent är ju icke stor jämfört med den allmänna prisstegringen, men detta förklaras därav att en del arbeten blevo undangjorda innan den stora prishöjningen kom. I de ovan berörda summorna ingår emellertid icke utrustning. För kranar har beräknats 5 miljoner kronor. Denna summa torde dock kunna tryckas ned något, alldenstund kostnaderna för kranar beräknas efter 1918 års höga priser. Uppförandet av administrationsbyggnaderna, tullhus och magasin torde komma att draga minst två miljoner kronor och järnvägsanläggningen något över en miljon. Kostnaderna för järnvägsanläggningen hade ursprungligen beräknats till 460,000 kr. Dessa siffror stå sig, som man kan förstå, icke nu. Enligt det senaste kostnadsförslaget skulle summan stiga till 1,600,000 kronor. Fredsslutet och de sjunkande priserna skall väl pressa ned denna summa med åtskilliga hundra tusen kronor. Till alla dessa kostnader kommer så inhägnad. Fullt färdig torde hamnanläggningen komma att kosta närmare 20 miljoner kronor.

Någon nämnvärd forcering av arbetet trodde kapten Peterson icke vara möjlig. Sedan arbetet en gång blev satt i gång, har det drivits så raskt som det varit möjligt. Naturligtvis hade det varit önskvärt om det kunnat sättas i gång ett år tidigare, då man därigenom hade kunnat spara avsevärda belopp.

Det av skeppsmäklare Joseph Källman i Göteborgs-Posten framställda önskemålet om stora magasin vid Första Långgatan underströks av kapten Peterson, som erinrade om att han i sitt utlåtande om Sannegårdshamnens utbyggnad framhållit önskvärdheten av att hamnens kajplan å östra sidan utrustades med stora magasinsbyggnader, då behovet av dylika är stort och grundförhållandena där äro särskilt lämpliga.

Hj.” (Ur: Göteborgs-Posten 27 februari 1919)

Bilden i sidhuvudet visar hur långt arbetet framskridit 1919 till på Centralhamnens södra del. Hämtad ur Göteborgs-Posten 27 februari 1919.