Direktör Adolfis succè vid lördagens premiär i Cirkus ter sig så mycket vackrare, då man erfar, att den energiske direktören ända in i det sista förföljts af ett vidrigt öde, som dels lagt tre af hans bästa artister på sjukbädden, dels ej velat släppa en del attiralj öfver tyska gränsen. Till följd häraf saknades på lördagskvällen af de förut annonserade nya slagnumren den ståtliga ljus- och vattenpantomim, luftcyklisterna och de båda djärfva marinakrobaterna, som skulle utföra sina tries på en svajande stång högt uppe i kupolen. Att cirkus Adolfi under sådana förhållanden ändå kunde bjuda på ett 12 nummer starkt program var verkligen vackert. Publiken, som till sista plats fyllde den stora lokalen, gaf också genom den ena smattrande applåden efter den andra sin förtjusning tillkänna.

Direktör Adolfi själf inledde under kraftigt bifall premiären med en skicklig frihetsdressyr af 9 hästar. Herr Karl Hess visade sig redan i programmets första afdelning vara en synnerligen framstående artist i sitt slag. Altenburg och Florets balansakt bjöd bl.a. på en pikant afklädningsscen. Äfven i det följande numret förekom en dylik, ehuru allt annat än vacker. De två Rolands äro mycket styfva som akrobater, men det är synd att det goda intrycket företages af den nämnda afklädningsscenen.

Herr Hess eleganta skolridt å den smäckra kapplöpningshästen ’Dünkelberg’ visade sig vara en prestation af hög rang. Säkert blir hr Hess också en publikens förklarade gunstling.

Sisters Carrés barfotaridt var slutligen en vacker syn och ’världens bästa jonglörer’ the tree Blanks, kommo publiken att vända sig af skratt.

Per Plex.” (Ur: Göteborgs Dagblad 2 mars 1919)

Annonsen i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs-Posten 1 mars 1919.