”Ett ingalunda oviktigt inslag i festligheterna i går till firandet av Stora teaterns 60-årsjubileum var överlämnandet av medaljer till ej mindre än nio av teaterns funktionärer. Medaljer hade utverkats till tio, men en av dem, nämligen musikern A.F. Broström, har avlidit.

Stora medaljen i silver tilldelades vaktmästaren Gustaf Lund för 60 års tjänstetid och vaktmästaren R. Ch. Bodin för 43 år. Stora medaljen i guld gavs åt garderobsföreståndarinnan Fransiska Dahlström för 36 års tjänst, stora medaljen i silver åt städerskan Augusta Strandberg (32 år vid teatern), snickaren Andreas Börjesson (34 år) och vaktmästaren August Zetterlund (32 år) och lilla medaljen i guld åt musikern Frans Oskar Hult (24 år), rekvisitören Ernst Richard Lindblad (19 år) och kassörskan Anna Ahlman (16 år vid teatern).

60 år – det räknas ju för två mansåldrar. Har någonsin en medalj med skäl utdelats för långvarig och trogen tjänst, så är det väl i ett fall som detta. Den gamle hedersmannen Gustaf Lund kan berömma sig av att icke ha många likar.

Mycket borde den ha att berätta om Göteborgs teaterförhållanden, som varit med från Stora teaterns första dag, och gamle Lund har också gömt mycket i sitt trogna minne. Vid 83 år har man rätt att glömma något, men enbart det som finnes kvar är tillräckligt för att ge stoff åt en både lång och bred skildring. Och jag nedtecknar blott det han vid allra första eftertänkandet nämnde.

– Jag var med till och med före teaterns öppnande, – berättar den krye åldringen, – ty jag arbetade som snickare på teaterbygget ett helt år. När den öppnades blev jag vaktmästare på scenen, sedan i orkestern, så på galleriet och nu i 30 år har jag stått på tredje raden. Jag övertog den posten efter Gerda Grönbergs far.

Visst har folk bättrat sig under alla dessa år. Förr, när man fick hur mycket sprit som helst, kunde publiken där upp e i höjderna vara rätt så oregerlig. Nu är den däremot ytterst städad. Men smaken har däremot ändrats. Förr kunde folk sitta ganska ’dragna’ och njuta även allvarliga stycken, nu sitter man nykter och ordentlig och skrattar åt lustspel och operetter. Smaken har ändrats många gånger under min tid, och den ändras nog en gång till.

Nog för minns så underligt det var, när man började spela varje kväll. Ingen trodde det skulle gå, men det gick bra. Ibland kunde man däremot spela långt in på sommaren. Jag minns sålunda ett fullsatt hus en vacker midsommarafton. Men det var förstås en mycket fin gäst från Stockholm.

Dt har varit ändå noblare besök på Storans scen. Kristina Nilsson och Trobelli, den stora Sarah och den lika stora Duse, Jane Hadin och Conquelin m.fl. Sålunda en mängd italienare, som jag inte minns namnen på.

Elevskola har det också funnits. Mallander hade sålunda en på 70-talet, och i den gick en ung fröken Constance Persson tillsammans med Gerda Grönberg. Fröken Constance heter nu Stassa Wahlgren och har lagom kommit tillbaka till jubileet.

Skall man behöva tala om teaterns lantliga omgivningar förr i tiden? Om Flygarns Haga och ’Knektallén’? Det är inte alls längesedan, slutade den gamle, som staden flyttade utanför Stora teatern, men när jag tänker rätt på saken är det minst 30 år sedan. Tiden går undan, när man kommer på den här sidan femtiotalet, men det är gott när hälsan stannar kvar hos en.

Eehn.” (Ur: Göteborgs-Posten 16 september 1919)

Bilden i sidhuvudet visar vaktmästare Gustaf Lund, hämtad ur Göteborgs-Posten 16 september 1919.