”Hisingsbron vållar Lundbyborna mycken förtret. Skola de öfver älfven, finna de bron ofta öppen och, hvad värre är, i allt för många fall få de vänta oskäligt länge innan den åter slutes. De stackars brovakterna, som lära få vidtaga den mödosamma svängningen ända till 70 gånger pr dag, söka helt naturligt minska sitt arbete, och vänta för den skull så länge de möjligen kunna med att sluta igen bron, sedan den en gång öppnats. Signalerar en båt nere vid hamnen, ja, då skall äfven den inväntas! När så ändtligen bron skall vefvas igen, går det enerverande sakta, liksom öppnandet tog en jämförelsevis lång tid och vållade en orimligt tidig stängning.

Till följd häraf vållas många obehag. Det händer till exempel icke sällan, att folk kommer försent till sin anställning.

Men icke nog härmed. Den afgift, som måste erläggas till brokassan, är oskäligt hög och hindrar i afsevärd grad utvecklingen af Lundby. Det låter sig till följd af denna knappas göra för stadsbor att förlägga stallar eller magasin på andra sidan älfven. Och äfven den enskilde drabbas hårdt af bropänningen. En vid järnvägen anställd person, som bor vid Tingstad, beräknar att han för sig och sin familj årligen får lämna brobolaget en tribut af 60 kronor.

Som bron därjämte är till stort hinder för sjöfarten och vållar förlust för Göteborgs stad därigenom att den vintertiden afstänger från sjöfarten dyrbara kajanläggningar, synes det som om den hälst borde slopas och så fort som möjligt ersättas med t.ex. en tunnel.

Under alla förhållanden kräfva båda parternas intressen – Lundbys såväl som stadens – att man vidtager sådana anordningar med densamma att öppnandet och stängningen påskyndas. Hvarför kunde man till exempel ej insätta elektrisk motor i denna såväl som i andra broar härstädes?

Detta var kontentan af uttalanden å ett möte, som i går afton hölls i Kvillebäckens missionshus och i hvilket närboende gårdsägare deltogo. Resultatet af förhandlingarna blef, att man uppdrog åt en komité, bestående af kontorsskrifvaren Sundén, stationskarlsförmannen Olsson och kapten Banck, att på bästa sätt söka främja det önskemål som uttalats beträffande nuvarande Hisingsbron.” (Ur: Göteborgs Posten 5 maj 1904)

Bilden i sidhuvudet visar ett vykort med Hisingsbron som motiv från tidigt 1900-tal, hämtat från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.