Hotade miljöer

Överås – en hotad kulturhistorisk miljö

Överås invid Danska vägen i östra Göteborg var hem åt James Dickson som lät uppföra den stora vita villan. Men redan innan dess var markerna här brukade och det fanns även en del byggnader, om än av enklare slag. Kring villan anlades en park och en trädgård som var en av de mest storslagna kring staden. Den stora trädgården är sedan länge nedlagd och ersatt med gräsmattor samt några bevarade större träd kring huset, men ovanför på berget ligger ännu resterna av den parkanläggning som tillhörde det stora huset. Under 1900-talet har bitar av parken tagits i anspråk för bebyggelse men villan har fått behålla sitt närområde ganska opåverkat. Vid Överås kan vi fortfarande få en glimt av hur det kunde se ut utmed Danska vägen under 1800-talet med flera stora villor omgivna av trädgårdar och parker. Men nu finns förslag om att omedelbart intill villan bygga hus omedelbart intill Överås gamla huvudbyggnad, hus som kommer att bli mycket högre än det äldre huset och dessutom avskärma vyn mot byggnaden för de som kommer norrifrån utmed Danska vägen. (se länk till Fastighetskontoret) Dessutom hotas de norra delarna av parken av ytterligare bebyggelse, omkring 250 lägenheter, och väganläggning. (se länk till Fastighetskontoret)

Kartan nedan visar den föreslagna nya bebyggelsen inlagt med rött. Den gröna linjen visar omfattningen av Överås och dess granngårdars stora parkområde vid mitten av 1860-talet. Parkytan har alltså minskats betydligt, framförallt under 1900-talet. Effekterna av de nya förslagen är uppenbara.

Varför är Överås och dess park en intressant kulturhistorisk miljö i Göteborg? För att lyfta fram områdets betydelse både lokalt, regionalt och även nationellt blir det idag en något längre text än vanligt.

Överås – en historisk översikt

Den stora slottsliknande villan invid Danska vägen har sedan 1865 utgjort ett känt landmärke i Göteborg, ett minne efter den Dicksonska epoken med starka influenser från de brittiska öarna. Överås ställning som herrgård och en plats som besöktes av rika och mäktiga personer i det svenska samhället var en kort men mycket intensiv epok. Dessförinnan var Överås ett ganska blygsamt jordbruk som under lång tid hörde samman med Underås. Inledningsvis skall gårdens troliga uppkomst och tidiga historia skildras utifrån de fåtaliga källor som finns från 1500- och 1600-talen.

Från Bö-by till Älvsborgs slott

När gården Överås omnämns i skrift för första gången i jordeboken 1565 var det en orolig tid.[1] Det Nordiska sjuårskriget pågick och Älvsborgs slott ute vid älvmynningen gjorde trakten osäker då ständiga strider utkämpades. Det är högst sannolikt att Överås drabbades av fientliga trupper under denna tid, flertalet gårdar i slottets närhet kom att förstörs under kriget.

Det kan förefalla märkligt att gårdens historia inte går att spåra längre tillbaka än 1565 i  en trakt som borde ha varit brukad sedan förhistorisk tid. Förklaringen ligger i att Överås tidigare var en del av Böö som i en jordebok från 1550 sägs ha två gårdar. Därefter finns endast en gård i Böö samtidigt som Överås tillkommer i listan över skattskyldiga jordbruk. Befolkningen ökade och hade under 1500-talet börjat överträffa de nivåer som rådde före digerdödens härjningar efter mitten av 1300-talet. Gamla gårdar kunde delas och bestå av fler jordbruk som ibland blev till byar och ibland till flera självständiga gårdar. Det är det senare som tycks ha inträffat med Böö och Överås.

Bergen norr och väster om Överås var del av en gemensam utmark som brukades av Lunden, Underås och Överås. Förmodligen var det främst till bete som gårdarna nyttjade utmarkerna, men under 1500-talet bör det fortfarande ha funnits kvar skog på bergen som behövdes som byggnadsmaterial och bränsle.

Kartan visar den gemensamma utmarken för Över- och Underås, Lunden samt Bö år 1799. (14-ÖRG-85)

Under flera års tid under det Nordiska sjuårskriget styrdes Örgryte socken liksom ett stort område kring Älvsborgs slott av Danmark. Det var först 1570 som området återgick att ligga under svenskt styre efter att en stor lösensumma utbetalats till Danmark.

Älvsborgs slott var svårt sargat av kriget liksom fästningen på Gullberget, nuvarande Skansen Lejonet, och staden Nya Lödöse (Gamlestaden) var nedbränd. Den svenska staten kom att göra stora investeringar för att återuppbygga och kraftigt utöka områdets befästningar. Samtidigt pågick den civila återuppbyggnaden av både Nya Lödöse och alla de förstörda gårdarna i trakten.[2] Det var en tid av intensiv ekonomisk aktivitet i trakten kring Överås.

Hela det område som senare under 1600-talet skulle bli dagens Göteborg samt stora arealer mark ute kring slottet Älvsborg i Majorna och Kungsladugård låg under slottets kontroll. Där fanns stora betesmarker, åkrar och troligen skogsmarker. Allt nyttjades vid ombyggnaden av Älvsborg från ett Vasaslott till en fästning av samma storlek som den ännu befintliga i Varberg.[3]

Trots de stora markerna kring slottet önskade dess ståthållare att vidga ytan än mer. Erik Gustafsson Stenbock som var ståthållare vid slottet under återuppbyggnadsskedet lade både Överås och Underås under sin och därmed slottets kontroll.  År 1600 hade båda gårdarna indragits till kronan, de låg alltså inte direkt under någon av ståthållarna vid slottet. Några år senare lades bland andra Överås gård under Gullbergs befästning och då ”höll Herr Erik Göstafsson afwel uppå Skattehemman Underåhs och Öfweråhs”.[4]

Det var alltså staten som ägde både Överås och Underås under lång tid och gårdarna var en del i den ekonomiska basen för fästningarna i området. Under hela 1600-talet hade båda gårdarna gemensamma ägare även om det fanns olika brukare på respektive gård. Det var först efter biskop Carlbergs död 1701 som Överås och Underås kom att få olika ägare, även om båda tillhörde släkten Carlberg. År 1730 var gårdarna åter under en och samma ägare, den framgångsrika handelsmannen Erich Nissen. Han kom att omvandla Underås till en imponerande anläggning med stora byggnader och trädgårdsanläggning allt medan Överås var ett ganska enkelt jordbruk med några få byggnader samt tillhörande åker och ängsmark.[5]

Dicksons kommer till Överås

Lorentz Giers köpte Överås och Underås 1830 och han lät brandförsäkra anläggningen och därmed finns en bevarad beskrivning av hur husen på Överås såg ut vid den tiden. Boningshuset uppges vara uppfört för mer än femtio år sedan, alltså före för 1780. Det var en envånings byggnad med två rum, ett kök, kammare och bod med källare under huset. Men denna byggnad var vid tidpunkten för brandförsäkringen inte bebodd och Giers påpekar att den troligen aldrig kommer att användas som bostad. Det visar tydligt att de som brukade Överås marker under början av 1830-talet kom från andra gårdar i trakten. Det fanns flera arrendatorer av åkermarken och från och med 1840 nämns namnet Dickson i detta sammanhang för första gången. Det var Eleonore Dickson, född Bagge, som sedan 1814 var gift med kommersrådet James Dickson, en invandrad affärsman som flyttat till Göteborg 1809 från Leith i Skottland.[6]

När James Dickson anlände till Göteborg rådde ett mycket speciellt konjunkturläge mitt under Napoleonkrigen. Frankrike försökte genom en blockad av all handel tvinga Storbritannien att ge upp, men det fanns hål i blockaden där Göteborg kom att bli den sista öppningen för handeln mellan de brittiska öarna och den europeiska kontinenten. Han kom att syssla med trävaruhandel och ge sig in i konkurrensen med den norska exporten. Han satsade även på att bygga upp en egen flotta av handelsfartyg, men där fanns små möjligheter att hävda sig mot den norska sjöfarten. Däremot fanns möjligheter att skaffa tillgång till skogsmark i Värmland, där var Dickson framgångsrik och skaffade sig ett försprång framför andra inom samma bransch. Där fanns fortfarande grovt timmer att hämta medan det blev allt glesare mellan de äldre fullvuxna träden i de sydnorska skogarna. Under de följande årtiondena kom familjen Dickson att äga allt mer skog i Värmland och kraftigt öka exporten av sågade trävaror. Därtill blev skogarna i Norrland allt mer intressanta och även där var Dicksons aktiva.[7]

I statistiken över trävaruexportörer dominerar firman Dickson & Co stort under 1850-talets inledning. Vanligtvis låg företagets export på över 45 000 så kallade tolfter, närmaste konkurrenter inom samma handel exporterade knappt hälften. Större delen gick till hamnar i Storbritannien. Vid tiden för Krimkriget 1853-56 nådde Dickson & Co sin mest betydande ställning som trävaruexportörer och redare med 23 egna fartyg. Men segelfartygen som Dicksons ägde började bli omoderna och företaget valde att sälja av flottan, främst till norska redare. Vid 1860-talets slut var Dicksons rederiverksamhet helt avvecklad. Som en följd av detta drabbades även firmas varv vid Svartvik av nedläggning.[8]

Bokslut efter James Dickson

I James Dicksons bouppteckning beskrivs Överås enligt följande.

”10 tunnland 11 ¼ kappland Kronoskatte Hemmanet Öfverås, afsöndrad jord med derpå befintliga manbyggnad, orangeribyggnad, stall och uthusbyggnader samt trädgårdsanläggning, värderas till 12 000 riksdaler Banco.”[9]

Bouppteckningen redovisar inte några kreatur, endast en häst och att det fanns en Gigg, alltså en kärra med höga hjul för persontransporter och två gödselkärror på gården. Istället för jordbruksredskap som normalt borde finnas på en gård så är det en mycket lång lista över alla trädgårdsredskap. Den täcker nästan två hela sidor. Detta visar att anläggandet av Överås trädgård hade börjat före 1855 och att det senare skulle finnas en grund för sonen att bygga vidare på.

Utöver Överås ägde James Dickson även 5/88 av Krokslätt Kongegården, även den i Örgryte socken. Dess byggnader och jord värderades till 6 666 riksdaler Banco och 30 skilling. Bouppteckningen visar också att han ägde andelar i tre fartyg samt aktier i fyra ångfartyg och i Frykstads jernväg samt Christinehamns jernväg. Transporter och infrastruktur var viktiga som investeringsobjekt, men det syns inte några spår av ägande av industriella anläggningar bouppteckningen.

James Jameson Dickson

Efter James Dicksons död 1855 sålde änkefrun ”lägenheten Öfverås, avsöndrad från hemmanet Öfverås” till äldste sonen James Jameson för 15 000 rdr rmt. Det var bara en mindre del av Överås som låg under James kontroll men under de följande åren köper han upp några av de andra avsöndrade delarna och närmare hälften av Överås låg därmed under Dicksons kontroll. De övriga delarna utgjordes av Överåslund, även kallat Wilhelmsberg samt ett område inom Ranängen, alltså dagens Gårda område.

Sonen James Jameson Dickson var född och uppvuxen i Göteborg. Han studerade vid Göteborgs handelsinstitut 1827-31 och därefter två år vid Uppsala universitet. Han kom även att få praktik vid familjens agentur i London under några år. Arbetet som affärsman i världsstaden under drygt tio år var givetvis viktig för ynglingen innan han skulle ta över familjens verksamheter i Sverige. Efter återkomsten till hemlandet arbetade han först vid familjens verksamheter i Norrland. Efter faderns död 1855 bosatte James sig i Göteborg och fick allt mer uppgifter för firman. I Göteborg fick han många uppdrag för staden och ägnade sig även mycket åt välgörenhet i rollen som fattigvårdsstyrelsen under sjutton års tid. Han ägnade även kraft åt att arbeta inom Göteborgs gatu- och vägstyrelse, bland annat bekostade han själv stenläggning från stadsgränsen till Underås. I den senare frågan fanns givetvis även ett egenintresse av en bra väg ut mot villan vid Överås. Den användes flitigt av Dickson själv under sina promenader. James J. Dickson har av eftervärlden beskrivits som en man som gärna ägnade sig åt motion och långa promenader. Det gav han själv belägg för i Göteborgs Posten den 31 maj 1865 där han under rubriken ”Tillkännagifvanden” infört följande rader. ”Till svar å en idag emottagen skrifvelse, undertecknad ”Värdshusidkare”, får jag upplysa, att tillfälle till sammanträffande erbjudes hvarje förmiddag mellan kl. 9 och 10, under min promenad från Öfverås till staden. Öfverås d. 30 Maj 1865. James J. Dickson”[10]

Under denna tid omvandlades gården från att under lång tid endast varit jordar som ägts av Underås till att bli en självständig anläggning och dessutom en mycket betydande sådan som blev känd inte bara i Sverige utan även internationellt. Under faderns tid som ägare av Överås hade det endast varit en sommarbostad. James anlitade en engelsk arkitekt för att skapa den slottsliknande byggnaden och även planera den nya parken som skulle omge huset.

Vyn mot Överås från detta håll kan komma att försvinna bakom 5-vånings hus. Foto: Per Hallén 2019.

Laga skifte

Redan 1814 hade Underås och Överås ägor uppmäts men det genomfördes aldrig någon delning av ägorna, därmed rådde en osäkerhet kring äganderätten. Därför ansökte grosshandlare Lundström 1865 om att det skulle genomföras laga skifte. Det första som måste genomföras i samband med ett skifte var att bestämma den yttre gränsen mot grannarna. Därför hölls flera möten och vandringar tillsammans med grannarna till Underås och Överås för att alla skulle vara överens om vilket området det var som skulle ingå i skiftet.

Protokollet som fördes i samband med skiftet var enkelt och kortfattat, alla verkar ha varit överens om hur ägorna skulle fördelas. Det restes inte ens några krav på kompensation vid omfördelningen av marken.

James J. Dickson och Överås tilldelades i större sammanhängande område utmed Danska vägen samt flera mindre ängsmarker utmed Delsjöbäcken. Söder om Dicksons ägor låg grosshandlare Julius Lindströms mark och Wilhelmsberg med dess stora parkanläggning. Ute på Ranängarna, dagens Gårda, fanns två mindre stycken mark som tillhörde ytterligare två delägare i Underås och Överås marker. Den enskilt största arealen utgjordes av Underås gård som vid denna tid ägdes av C.D. Lundström.

Fastställandet av gränserna möjliggjorde för ägarna att fortsätta sina investeringar utan att riskera att deras rätt till marken skulle ifrågasättas.

Den stora trädgårdsanläggningen och parken

Trappa i Överåsparken. Foto: Per Hallén 2019.

Ägarfamiljen Dickson har lämnat många spår i staden Göteborgs historia. Genom släktens ursprung trädde även Överås in i en brittisk epok i och med den nya ägaren. Inte minst blev dess trädgårdsodlingar ryktbara.[11]

Trädgårdsmästare under den första uppbyggnadstiden var N.U. Blomberg som flyttade till Överås från Stockholm redan 1843. Inom trädgårdskretsar var han en mycket respekterad person och bland annat redaktör till tidskriften Illustrerad Trädgårdstidning.  Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrev den 13 maj 1859 Överåsanläggningen och ansåg att man vid gården ”får en aning om den engelska naturförsköningskonstens karakter”. Där möttes besökare som slapp innanför de stängda grindarna av ”gate” och ”lodge, ”fences” och ”belts” som annars ingen var van vid att se i Sverige. Byggnaderna ansågs vara av ”den nya lätta smak” som fanns över hela Europa, liknande de vid Prospect Hill och Wilhelmsberg med flera platser. Samtidigt påpekas att det var gamle Nonnen som på Liseberg införde engelskt system i trädgårdsodlingen, men att Lisebergs trädgård 1859 var i förfall.

Trädgårdsanläggningen vid Överås föregick alltså den nya villan som stod klar 1865. Den uppfördes på en plats som tidigare varit åker men som gradvis omvandlats till park.

”Af fruktsorterna nämna vi endast en samling från trädgårdsmästaren James Lorey på Öfverås nära Göteborg. Hr L. har insändt dels afplockade frukter, dels frukt på träd, dessa senare uppdragna i s.k. engelskt frukthus och företeende det märkliga att vara planterade förlidne höst och endast 1 à 1 ½ aln höga, men ändå rikt besatta med till utseende utmärkta frukter.”[12]

Parken bestod även av bergen ovanför den nuvarande huvudbyggnaden vid Överås. Där finns ännu tydliga spår av stigar och trappor samt på det högsta krönet en stenbänk omgiven av inskriptioner i berghällarna. Den äldsta ristningen är från 1820 men den mest intressanta är; ”At this place the solar eclips of 28 july 1851 was observed by GB Airy astronomer Royal fo Greenwich”. Det brittiska sällskapet sökte efter en god utsiktpunkt och fann den ovanför Överås. ”In the neighbourhood of Göttenburg are many isolated bare granite hills of inconsiderable height (perhaps 500 feet), offering extensive views of the country, and at the same time accessible without great difficulty”. Resan till det engelsmännen kallade “Havlås” (whale-ridge) gick med vagn till hälften därefter bar det av till fots utmed stigen till toppen. Airy var en av de mest kända vetenskapsmännen i Storbritannien under 1800-talet.[13]

Ristningen som minner om astronomernas besök. Foto: Per Hallén 2017.

Det finns fler ristningar i berget och de senaste tycks ha gjorts under början av 1900-talet. Men fortfarande är det en av Göteborgs bästa utsiktspunkter även om platsen där de brittiska besökarna stod 1851 idag är omgiven av träd så finns det alternativa platser med vyer över stora delar av staden.

Det vi idag ofta kallar Överåsparken består även av marker som tillhörde andra gårdar. Ett betydande markområde låg under Fredriksro som 1880 köptes av Friedrich Mühlenbock. Han ägnade stor möda och mycket kapital åt att skapa en vacker parkanläggning på Överåsens västsida. Friedrich var även aktiv inom Hortikulturens vänner och Småfoglarnes vänner, båda föreningarna ägnade sig åt att utveckla grönområden kring Göteborg. För att forsla jord upp på de kala bergssluttningarna lät han bygga en mindre linbana. Därtill uppfördes även en vindmölla som förmodligen ursprungligen stått i Nordtyskland. Lägre söder ut på Överåsen var det redan ganska grönt. Där hade bröderna Pontus och August Kobb sitt Prospect Hill, som möjligen fått sitt namn av närheten till den plats där astronomen Airy gjorde sina observationer 1851. Även Lindström på Wilhelmsberg och Abrahamson på Jakobsdal hade varit aktiva med att plantera och skapa grönska.[14]

Göteborgs Handelskompani och Bergslagernas Jernväg

Under 1860-talet reformerades lagstiftningen gällande banker och det öppnade för grundandet av nya former av affärs- eller aktiebanker. Skandinaviska Kreditaktiebolaget i Göteborg, SKAB, senare Skandinaviska Banken eller Skandinavbanken som den också kallades etablerades 1864. Tanken var att Skandinavbanken skulle vara en Crédit Mobilier bank med drift av företag, med köp och försäljning av företag liksom aktier i företag. Några av de stora namnen i Göteborgs näringsliv vid denna tid fanns med i den första styrelsen, däribland Oscar Dickson. Men han kom i konflikt med styrelsen och drog sig snart ur Skandinavbanken.

När Göteborgs Handelskompani etablerades 1871 med David Otto Francke som ordförande anslöt sig Oscar Dickson till den nya banken tillsammans med August Röhss, Erik Wijk och Ivar Waern. I Göteborg grundades även Göteborgs Folkbank och Göteborgs Köpmansbank vid samma tid då den goda konjunkturen var gynnsam och det fanns stor efterfrågan på finansiella tjänster. Dicksons kom därmed att ingå i ett finansiellt kluster som även hade förbindelser med Wallenbergs Stockholms Enskilda Bank. Avsikten med den nya göteborgsbanken var att den skulle bli den Crédit Mobilier bank som Skandinavbanken aldrig lyckats med att utveckla. [15]

Göteborgs Handelskompani kom att göra stora satsningar i samband med bygget av nya järnvägssträckor i Sverige under 1870-talet. Framförallt två satsningar uppmärksammades och kritiserades av samtiden, nämligen Halmstad-Jönköpings järnväg och Bergslagernas järnväg. Det senare var landets mest omfattande privata järnvägsprojekt som innebar byggandet av en ny linje från Falun till Göteborg. James Jameson engagerade sig både finansiellt och personligt för ett förverkligande av inte minst Bergslagernas järnväg. Det uppges att han till och med personligen var med och stakade ut banans sträckning i terrängen. Kanske inte så förvånande då han, som visats ovan, var en van vandrare.

Under 1870-talets slut började det ställas allt mer besvärande frågor kring Göteborgs Handelskompanis affärer. Dessutom var de goda tiderna i ekonomin över och problemen hopade sig för allt fler företag, inte minst utmed Bergslagsbanans sträckning där banken hade satsat stora belopp. Familjen Dickson, inklusive James Jameson, höll fast vid Göteborgs Handelskompani trots att banken efterhand fick stora ekonomiska problem som slutade med en konkurs 1879.[16]

Den Dicksons epokens slut

James Dickson avled 1885 och efterlämnade betydande tillgångar, när skulderna räknats bort var behållningen i boet 8 392 637,89 kronor. Bouppteckningen visar tydligt James Dicksons omfattande affärsintresse genom innehav av aktier och obligationer. Det tidigare starka intresset för Bergslagsbanan syns genom aktieposten på 618 000 kronor i Bergslagernas Jernvägs Aktiebolag samt obligationer i samma bolag värde 185 220.

Det övriga ägandet omfattade ångfartygsbolag, brobolag, järnvägsbolag och kanalbolag så som Ångfartygsbolaget Holmsund, Qvillebäckens Bro AB, Borås Jernvägs AB och Dalslands kanal AB. Inte helt oväntat fanns Svartviks AB samt Uddeholms AB med i listan över aktieinnehav. Dickson hade även ägande i flera banker, Skandinaviska Kredit aktiebolaget, Aktiebolaget Göteborgs Köpmansbank, Aktiebolaget Göteborgs Folkbank, Aktiebolaget för Pantlåning i Göteborg, Majornas Pantlåneaktiebolag. Intressen fanns även i försäkringsbolag samt mekaniska verkstäder.

Vid sidan av alla de formella tillgångarna i form av aktier och obligationer hade även Dickson lånat ut betydande belopp i form av reverslån. Även om det fanns banker och Dickson tillhörde den moderna tidens affärsmän så innebar det inte att informella lån i form av reverser var försvunna. De ökade i betydelse under dessa år istället för att minska i takt med att det etablerades allt fler banker. Bouppteckningen efter James Dickson var inte unik, de flesta välbeställda göteborgare hade en privatutlåning via reverslån. Beloppen varierade mellan knappt hundra kronor och upp till över hundra tusen.

Men James Dickson hade även intressen i Göteborgs Trädgårdsförening där han ägde en obligation på 3 000 kronor, vilket knappast är förvånande med tanke på det stora intresset för trädgårdsanläggningar. Även en aktiepost i Göteborgs ridhus ingick i hans ägande. Likaså fanns intressen i The Royal Bachelors Club, en viktig mötespunkt för den tidens rika invånare i Göteborg.[17]

Överås omgiven av sin parkanläggning. Foto: Per Hallén 2019.

Överås i ett långtidsperspektiv

Gården växte troligen fram under 1500-talet då folkmängden för första gången överträffade de nivåer som rått före digerdöden vid mitten av 1300-talet. Ganska snart inkluderades Överås liksom Underås i den statliga organisationen vid Älvsborgs slott. Även sedan slottet avvecklats låg Överås oftast i skuggan av det mer välutvecklade Underås och åkermarken var utarrenderad. Det var först när gården kom inom Dicksons sfär som byggnader såväl som park kom att utvecklas till en av landets främsta herrgårdsmiljöer. Det var inte endast Överås som formades efter brittisk smak under dessa år. Gårdar kring Göteborg och mycket i staden hade en tydlig brittisk prägel. Allt från husens utseende till det första gasverket, som byggdes av britter och det brittiska bolaget som drev stadens första spårvagnslinjer. Flera av de ledande familjerna, däribland Dickson hade dessutom sin härkomst på de brittiska öarna.

Utbyggnaden av Överås till en förstklassig anläggning hade givetvis inte varit möjlig om det inte funnits en framgångsrik affärsrörelse. Dicksons byggde en stor del av sitt välstånd på handel med trävaror och på rederiverksamhet. Trots att tiderna vände sig emot deras ursprungliga handel lyckades ändå familjen bibehålla sin ställning genom att delvis söka sig till nya branscher även om deras försök i bankvärlden inte skulle visa sig framgångsrikt.

Gården Överås historia speglar flera skeden i Göteborgsområdets ekonomiska utveckling under flera århundraden. Spåren av det förflutna syns tydligast i den stora huvudbyggnaden men landskapet, bergen till väster bildar också en lämning av det förflutna.

Referenser

Göteborgs stad

Fastighetskontoret
Tjänsteutlåtande (Diarienummer 5298/18 ”Medgivande att söka planbesked samt markanvisning för äldre, trygghetsbostäder och förskola vid Villa Överås inom stadsdelen Örgryte-Härlanda”. 2018-10-22.

Tjänsteutlåtande (Diarienummer 5928/11) ”Ansökan om planbesked för bostäder vid Nya Carlbergsgtan inom stadsdelarna Gårda samt Bö”. 2019-03-18.

Landsarkivet i Göteborg

Sävedals häradsrätt, bouppteckningar

FIIa:29 1855-58

FIIa:33 1881-87

Lantmäterimyndigheternas arkiv

14-ÖRG-56, karta från år 1814.

14-ÖRG-85, karta från 1843-54 med karta över utmarken för Under- och Överås, Lunden samt Bö från år 1799.

14-ÖRG-149, Laga skiftet år 1865.

Tidningar

Göteborgs Posten (GP)

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Litteratur

Airy, G., Dunkin, E., Humphrey, G., Miland, G., Agardh, J., and Robinson, T. (1851). ‘The Observations of the Total Solar Eclipse of July 28, 1851’, Memoirs of the Royal Astronomical Society Vol 21 1851:

Broberg, O. (2012). ‘Kungen av Mölndal. David Otto Francke (1825-1892)’, in Pengamakarna : 350 år av entreprenörskap och innovation inom det svenska finansiella systemet. Stockholm,

Fritz, M. (1996). Göteborgs historia : näringsliv och samhällsutveckling. 2, Från handelsstad till industristad 1820-1920. Stockholm.

— (2015). ‘Formella kreditgivare – banker och bankliknande institut på Göteborgs kreditmarknad 1820-1900’, in Krona eller klave : utvecklingen av kreditmarknaden i Göteborg under 1800-talet. Malmö,

Hallén, P. (2007). Majornas historia : krig och oxar, sill och socker : nedslag i uthamnen Majornas historia fram till 1920. Göteborg.

Hallén, P. and Olsson, K. (2010). ‘Franckes nationella intressen – AB Göteborgs Handelskompani’, in Det stora fallet : en historia om Mölndals kvarnby och kraften i fallet. Lund,

Lagerberg, M. (1914). Göteborgare 2. Stockholm.

Mühlenbock, K., Rosenhall, B., and Westin, J. (2012). ‘Friedrich Mühlenbock – ständigt på väg uppåt’, Göteborg förr och nu 2012.XXXIV: 115–134.

Stenström, F. (1920). Örgryte genom tiderna : en minnesbok. D. 1 och 2. Göteborg.

Wilhelmsson, S.A. (1960). Örgrytegårdar samt några Göteborgslanderier. Göteborg.

Noter

[1] Wilhelmsson 1960, ”Överås”.

[2] Hallén 2007, s. 52-56.

[3] Hallén 2007, s. 57-61.

[4] Wilhelmsson 1960 ”Överås”.

[5] Wilhelmsson 1960 ”Överås”.

[6] Wilhelmsson 1960 ”Överås”.

[7] Fritz 1996, s. 68.

[8] Fritz 1996, s. 74.

[9] FIIa:29 1855-58.

[10] GP 1865-05-31.

[11]Stenström 1920, del II s. 91-99. Lagerberg 1914, s. 126.

[12] GHT 1866-09-24.

[13] Airy et al. 1851

[14] Mühlenbock, Rosenhall, and Westin 2012 s. 121-123, 125-129.

[15] Fritz 2015, s. 99-103. Broberg 2012, s. 183-208.

[16] Hallén and Olsson 2010, s. 220-236. Broberg 2012, s. 183-208.

[17] FIIa:33 1881-87.


Text av: Universitetslektor Per Hallén, Institutionen för Ekonomi och Samhälle, avdelningen för Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Kategorier:Hotade miljöer