”Inte en snöflinga — sedan förlidet år! Det år kusliga tider vi lefva i!

Våra isbrytare ligga stilla i hamnen, och Slottsskogsdammen öfvar ej den minsta dragningskraft på ungdomen.

Vid det här laget borde Slottsskogen genljuda af glada skratt och klingande röster. På den blanka isen skulle en bullrande och larmande skara röra sig under muntert glam och utför kälkbacken skulle älskarne af djerfvare idrott ila, med den kalla friska vinden lekande i lockarne… Så skullc det vara. Och på landsvägarna rundt omkring skulle man se lätta slädar med ljufva bördor under bjellerklang fara i väg. Jo, vackert! I stället hör man talas om att höstsådden sticker upp, och tidningarna i alla landsändar vimla af ”ovanligt för årstiden”. Tycker ni inte att heta tillställningen är ovanlig för årstiden?

Som bevis på huru mildt Bore regerar i Sveriges rike under januari månad 1898, kan jag anföra följande, klippt ur tidningar från vidt skilda delar af landet.

 

Den blida vintem har sina goda sidor, ty man kan spara på veden och pryda sina rum med blommor, vuxna å kalljord, skrifver Landskrona-Posten. Exempelvis plockades för ett par dagar sedan i handlanden Alfred Bengtssons trädgård i Marieholm en bukett fullt utslagna och vackra ”gossen det gröna” (adonis vernalis).

 

Frösådd å kalljord i januari månad torde väl höra till sällsyntheterna, skrifves till Dagens Nyheter från Stockholmstrakten, men änder innevarande månad har sådan egt rum. Af spenatsor­ter m. m. ha flera nu under den blida väderleken böljat gro och växa. Af i höstas planterade lökväxter har i dagarne uti skärgården plockats fullt utelagen Galanthus nivalis (Snödroppen), hvilken annars i vanliga fall blommar först i mars och april

 

Den blida vintern. Såsom betecknande får denna kan nämnas att å kapten Pousettea egendom Lervik utanför Gefle i förgår plockats halft utslagna blåsippor (Anemone bepatica) samt grönskande blad af Caprifolium, säger Norrlands-Posten. Det är ej ofta sådant sker den 16 Januari!

 

Maken till denna milda vinter ha vi här i orten icke upplefvat sedan 1874, påstår Sundsvalls Posten. Nämda år voro väderleksförhållandena likadana som nu med blid, vårlig temperatur och barmark nästan hela vintern. Första fartygen för året inkommo detta år på yttre redden redan den 28 mars, och ett par veckor senare var sjöfarten i full gång.

 

Om bara solen ville låta bli att jemt och samt dra nattmössan öfver ögonen, kunde det väl något gå an! Ibland tittar hon visserligen fram, men det är ytterst sparsamt, och knappast orkar hon bekika oss on hel dag förr än hon drar för jalusierna. Ibland om kvällarne kan det vara stjernklart, och man hänger sig oförsigtigt nog åt fagra drömmar, för att nästa morgon finna dem grusade och himlen lika grå och regnig som någonsin förut,

Alla menniskor se tråkiga ut i det bär vädret! Herrarne med uppslagna kragar och neddragna hattar, damerna med kjolen i hand samt den obligatoriska paraplyn — se der, huru vi se at i den här välsignade blötan.

Såg ni icke till och med på våra kungliga svenska flaggor i går huru slokörade och långt ifrån trakterade de kände sig. De hängde ju der i regnet som andra tygstycken, utan minsta tecken till ”svaj” trots en icke så lindrig blåst Och skotten från Otterhällan sedan! Nej, tacka vill jag förr i verlden, när skotten från batteriet deroppe på kungens födelsedag skakade den hårdfrusna marken så att fönsterrutorna skallrade!

Häromdagen var det ju en viss person som påstod att Andrée ”reglerar kranarne” och att detta skulle vara orsaken till den blida vintern.

Dumheter! Vore det Andrée, som stälde om den saken, så skulle vi nog få vinter. Han måtte väl ha begrepp om att det inte år något nöje att befinna sig i ett sådant här upplösningstillstånd.

Nej! det har andra orsaker. Jag undrar just om gubben Bore inte är lite rädd för att lemna sin lugna boning, när han har Andrée alldeles in på knutarne.

Det är emellertid hög tid att det blir vinter af. Ungdomarna glömma bort att åka skridskor och läkarne att spjelka afbrutna ben.

Och kommer inte vintern nu, så skämmer han bort sommaren för oss med regn och rusk och kanske till och med is i juni. Det vore just behagligt!” (Ur: Göteborgs-Posten 22 januari 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göteborgs första isbrytare.