”Det gångna året har i många afseenden varit minnesrikt för vår stad. Viktiga frågor ha fått en af allt att döma lycklig lösning och andra stora samhällsspörsmål ha väckts på tal.

Ett betydelsefullt och väl behöfligt steg togs genom beslutet om slakthusanläggningen. Det ansågs af mången, att denna anläggning togs till i väl stor och dyr skala, men å andra sidan framhölls, att behofvet snart skall visa sig icke kunna fyllas med mindre. I alla händelser var en lösning af slakthusfrågan nödvändig, och en gång färdigt skall nog vårt slakthus tillfredsställa alla parter.

En fråga som kom mera strid åstad, men som äfven bragtes till bästa möjliga slut var järnvägsfrågan Göteborg–Särö. Slottsskogen blef räddad från intrång och järnvägsstationen fick ändå ett läge som, visserligen icke ur alla synpunkter det bästa, dock ej blef alltför aflägset. Och tack vare stadens aktieteckning å 150,000 kronor har bolaget i dagarne kunnat bildas och arbetet å banan kan när som hälst påbörjas, sedan koncession, som på annat ställe i tidningen synes, nu blifvit beviljad.

Bland öfriga ärenden, som stadsfullmäktige afgjort under året, ligger beslutet om anslag till kulturella förströelser oss närmast i tiden och betydelsen häraf ha vi nyligen framhållit. Dessa åtgärder till förnämligast arbetarklassens fromma börja vidtagas genast på det nya året.

Men det är, såsom ock framhölls när sistnämnda fråga var före i stadsfullmäktige, icke endast arbetarklassen som här i Göteborg behöfver kulturella förströelser. Dylika tarfvas äfven för andra samhällsklasser, men åtskilliga omständigheter ligga här hindrande i vägen. Vi sakna en stor och tidsenlig lokal för konserter, för möten och föredrag. Bristen härutinnan har länge gjort sig mycket kännbar och det var därför med tillfredsställelse man i somras erfor att för saken intresserade utarbetat ett förslag till ett konsertpalats, för hvars realiserande utsikterna sades vara ganska goda. Sedan dess har emellertid ingenting afhörts härom, men en och annan tilltalande plan i samma väg har skjutits fram och redan omfattats med stort intresse, den nämligen att å Sahlgrenska sjukhustomten och i det gamla sjukhuset skaffa oss icke blott konsert- och möteslokaler utan äfven en tidsenlig folkteater m.m. Hvilket af dessa förslag än går segrande igenom, hoppas vi att det ej dröjer allt för länge innan saken är klar.

En institution som gick raskare och lättare än man kunde tro att få till stånd var vår nya samskola. Det gick raskt och lätt därför att energiska, intresserade och dugande personer ställde sig i spetsen för företaget och därför att detta fyllde ett värkligt behof.

Ur upplysningssynpunkt ha vi att anteckna ännu en ny institution, som förra året kom till stånd härstädes, den af våra främsta målsmän för folkbildningen inrättade centralbyrån för populärvetenskapliga föreläsningar. För folkupplysningen i bygderna häromkring är därmed ett stort steg taget.

På fyra områden har från Göteborg utgått maning till täflan, som lämnat värdefulla resultat, hvilka bedömts under förra året. Först förelåg pristäflan om den nya kyrkan i Domkyrkoförsamlingen, och tvänne af de inkomna – dock en prisbelönta – förslagen ha utvalts af kyrkofullmäktige och öfverlämnats åt en komité för vidare utarbetning. Täflingen om ordnande af begrafningsplatsen å Sandarne har resulterat i ett i dagarna af kyrkofullmäktige antaget förslag, hvars utförande går löst på ett par hundra tusen kronor. Till konstslöjdsmuseet och slöjdföreningens skola uppgjorde landets främste arkitekter intressanta ritningar, och den stora stadsplanetäflingen har lämnat det bästa utbyte.

Storartade donationer gjordes här i staden under förra året, främst att nämna Wilhelm Röhss milliondonation. Högskolan fick därjämte betydande gåfvor, den Ekmanska till nybyggnaden, den August Röhsska för upprättande af nya professurer, donationer af Olof Wijk o.s.v.

Till mycket meningsutbyte har vår hamnfråga gifvit anledning. Att en pirbyggnad icke är det mäst tilltalande sättet för ernående af större kajutrymme, därom är man väl nu i allmänhet ense, och att då söka fastställelse på det föreliggande pirförslaget torde väl icke nu vara nödvändigt. Det vid stadsfullmäktiges förra sammanträde väcka förslaget af ingeniör Atterberg, gående ut på att mera helt ordna hamnfrågan, har helt visst större sympatier än en pir midt i hamnen, hälst när man i friskt minne har den rasande Masthuggskajen.

Denna har icke varit ensam om att vålla staden bekymmer under det gamla året. Sjukhusbyggnaderna på Änggården ha ock dragit uppmärksamhet till sig på grund af de stora brister de redan börjat visa.

Att den nya, ståtliga Kungsportsbron blifvit färdig och att de första skenorna lagts för våra elektriska spårvägar, äro fakta som ej böra förglömmas i samband med 1901:an.

Af frågor som det nya året fått i arf af det gamla märkas ordnandet af stadens förhållande till Bärgslagsbanan i syfte att bevara majoriteten inom järnvägsbolaget åt Göteborg samt frågan om en kommunal arbetsanvisningsanstalt. För bådas lyckliga lösning finns goda utsikter.

Men det är icke häller allt guld som glimmat i Göteborg under 1901:an. Utom Änggårdsspektaklet har vissa vederbörandes försökt att annektera den vackra Vasaparken för högskolans palä väckt mycket ont blod i stora kretsar. Och det är visst icke ensamt ur den framskjutna synpunkten af parken såsom en ypperlig och delvis oersättlig lekplats för barnen, eller såsom en af stadens ”lungor” som man opponerat sig mot annekteringen, utan man har gjrot det lika mycket ur ren skönhetssynpunkt. Hvarje byggnad, äfven den skönaste, skall skämma den ovanligt anslående park, som i en framtid skall få ett centralt läge och då göra sig gällande lika mycket ur skönhets- som sanitär synpunkt. Därtill kommer att allmänheten ännu icke kunnat öfvertygas om att icke andra minst lika goda platser à prendere för högskolan.

Sist, men icke minst, nämna vi de olycksaliga makadamgatorna, som med allt skäl kunna kallas Göteborgs värsta plågoris ur både hälso-, trefnads- och snygghetssynpunkt. Känd sak är så god som vittnad. Ord behöfva ej längre spillas på eländet, som hvarje förståndig människa kan se och ta på, som snart sagdt hvarje familj i staden haft en sorglig erfarenhet af och som är en skam för Göteborg inför främlingen, äfven om han är från – Trosa.

På den ståndpunkt den allmänna hygienen i våra dagar står, behöfver man som sagdt icke vara läkare för att inse farligheten och skadligheten, särskildt af så exceptionellt usla makadamgator som de göteborgska. Ockå lär ju vårt läkaresällskap för länge sedan ha utdömt denna Mc Adams afkomma. När nu den högviktiga frågan häromdagen åter förekom på läkaresällskapets föredragningslista, trodde allmänheten att resultatet skulle varda en lika enhällig som skarp dödsdom öfver det göteborgska makadameriet, som sannerligen allt för länge fått synda på nåden. Huru många i förtid afklippta lif dessa pinoredskap ha vållat, vet ingen, men hvarje Göteborgsläkare vet att de äro många. Emellertid skola våra läkare med icke synnerligen stor majoritet häromdagen beslutit sig för att ännu en tid – huru länge? – ligga på saken och insamla mer ”statistik”. Ja statistik är nog bra, n.b. när den behöfs, och när siffrorna rätt kombineras och afläsas, under förutsättning att de värkligen kunnat i ty fall insamlas. Annars kan den ock vara bra till att begrafva obehagliga och illaluktande ämnen i.

Ingen af de i diskussionen deltagande läkarne skall likväl ha slagit sig till riddare för Mc Adam och någon annat motiv för uppskofvet med slutdomen än att få bättre ”utredning” har naturligtvis icke förelegat. Detta till svar till de många, som i denna sak vändt sig till redaktionen i egensap af ”undrande och spörjande”. För öfrigt har vårt läkaresällskap såsom sådant icke någon officiell förpliktelse att yttra sig i denna fråga. Denna skyldighet hvilar på förste stadsläkaren och af hans hittills visade prof på initiativförmåga och energi väntar allmänheten också en snar dödsdom öfver Mc Adam i Göteborg. Sedan blir det stadsfullmäktiges sak att exekvera domen.” (Ur: Göteborgs-Posten 2 januari 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Svart/vit bild över det nybyggda Sahlgrenska sjukhus i Änggården omkring år 1900.