”Vädret var om möjligt ännu värre än vad vi äro vana vid i går middag, när folkskolebarnens lekfest ägde rum på Slottsskogsvallen. Det var kalls som i november, vinden slet och ryckte i de blågula dukarna och gjorde oroväckande försök att rycka loss baldakinen från huvudläktarens mitt. Solen gjorde visserligen ett blekt försök att titta ned ett slag på de 10,000 barnen när de marscherade in, men drog sig hastigt tillbaka igen bortom de tunga grå molnmassorna. Att publiken, som borde ha bestått av tusentals pappor och mammor, under sådana vidriga förhållanden uteblev var inte underligt. Det var mest fackfolk, d.v.s. lärare, lärarinnor och gymnastikdirektörer, som tagit plats på huvudläktaren. Bland de senare märket man gymnastikinspektriserna Runi Collan från Finland och Elin Falk från Stockholm.

Det är en imponerande syn att se 10,000 skolbarn defilera förbi, även om de flesta äro paraplyförsedda och klädda i regnrock, och även om småflickorna inte ens i en så högtidlig stund kunna låta bli att gå arm i arm; men det gör en gladare och varmare att se dem utan ytterplagg komma inrusande på planen som en forsande älv om våren för att ordna sig till lek, och man blir rent betagen när de små flickorna i vita skära och blå sommar klädningar komma intågande för att danska sånglekar. De påminna alldeles osökt om stora buketter ärtblommor. Eller finns det på jorden något så hurtigt energifyllt och målmedvetet som småpojkar springande i en stafettlöpning. Det är väl att inte samma koncentrerade viljekraft sätts in i läxläsningen. De skulle bli professorer på en timme allesamman.

Folkskolebarnens lekar vittnade om ett storartat arbete hos lekledarna. Särskilt anmärkningsvärt är att inga leklag voro för stora utan att alla deltagarna tvingades att arbeta. Annars ser man ofta vid bollekar hur några få i laget fånga bollen hela tiden och de mindre företagsamma stå sysslolösa. På det hela taget gick allt nätt, kvickt och behändigt till väga, reglerna respekterades samvetsgrant och man skötte bollar och slagträn förvånande säkert. Sånglekarna togo sig förtjusande ut, någon sång kunde visserligen inte uppfattas, ty den fördes bort av vinden, men rörelserna voro rytmiska och behagliga.

Om man skulle våga sig på någon kritik så vore det att det hela var nästan en smula för ordentligt. Undantar man stafettpojkarna, vars pigghet icke lämnade något övrigt att önska, så saknade man de där spontana glädjetjuten som höra ihop med barns lekar. Allt gick så väluppfostrat tyst till väga. Kanske var man gripen av dagens högtidlighet eller är man inställd på nervösa grannar kring stadens lekfält. Det var riktigt välgörande när de åskådande kamraterna på östra sidan hejade de avtågande leklagen.

Klockan 5 var det goss- och flickläroverkens tur att ta Slottsskogsvallens gräsmatta i besittning. Och det underverk man nästan slutat hoppas på inträffade, det blev solsken och vackert väder. Gräsplanen var visserligen liksom på förmiddagen hal som is efter all vätan, så att kullerbyttorna blevo legio, men vad göra väl det när den välsignade solen skiner. Det rådde också ett strålande humör på lekfältet. Latinläroverkets små stafettpojkar sprungo nästan ur sina egna skinn, och flickornas tre stora ringar med sånglekar voro förtjusande. Ö. Real mot Real och de nyblivna studenterna i Real mot Latinstudenterna spelade ordentliga matcher i handboll. Ö. Real vann med 5 mål mot 4, och realstudenterna segrade 6 mot 3. Men varför voro icke de spelande ynglingarna mera enhetligt och sportmässigt klädda? Det hade tagit sig så mycket trevligare ut.

Vad som dock imponerande mest av eftermiddagens lekuppvisningar var hur flickorna spelade baseboll och cricket. Det är kultur och grace över skolflickorna i Göteborg. Man kunde lika gärna ha tittat på en lekuppvisning i någon förnämlig engelsk flickpension.

Som avslutning på skolornas lekfest gav Göteborgs folkdansareförbund uppvisning. Det var en imponerande mängd nationalklädd ungdom som med spelemän och standar tågade in på planen. Det var en obeskrivlig färgglädje och en synnerligen trevlig dansuppvisning. Man har tydligen lagt sig vinn om att göra allt så riktigt och äkta som möjligt, alla danser utfördes med fulländad säkerhet. Borde inte främlingar, som gästa Göteborg i sommar, exempelvis under svensk-amerikanska veckan bliva satta i tillfälle att se en dylik uppvisning? En solig eftermiddag på Slottsskogsvallen med ett hundratal folkdansare är verkligen en tavla värd att ses.

K.K.” (Ur: Göteborgs Handels- och sjöfartstidning 12 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och sjöfartstidning 12 juni 1923 och visar överst flickornas danslekar och därunder ungdomen i samlad trupp.