”I fiskerimässan, förlagd till det fullständigt oskyldiga Majornas Elementarläroverk för flickor, rör sig alltjämt i spridd ordning en tankfull publik, som är sysselsatt med att korrigera sina mörka föreställningar och fisk och sill. Man börjar med en lätt första frukost av slofetsill, isterfetsill, höstlekande vårsill, vårlekande höstsill, yggdrasill, ostrosill och matjessill, övergår frampå förmiddagen till konserverna, såsom överstesill, diverse fyrtorn, Kronhummer och Gubbens kalasfiskpudding, släcker en med en snaps Prats bensin och ett glas smörjolja, provar därpå den rökta fisken såsom böckling, rökt västkustsill, ål och Hamburgerkött och rökta fläskskinkor, besöker därefter fiskerimässans konstutställning, återvänder hastigt och intager stärkande middag av kabiljolånga, kabeljotorsk, lubb, lutfisk och saltlånga och går därpå lugnt till vila i forellbassinen, mer fisk än fågel.

Efter en stunds vila går den besökande frisk och livlig ned till mässans avdelning vid fiskhamnen, där en viss mönsterbåt intresserar honom. Den har tagit sig en tur till det svalkande havet och köpet inställdes. Han förirrar sig in på fiskhamnens auktionshallar och erfar till sin förvåning, att i dem är det fiskerimässa varje dag i varje år! Och får sin uppfattning om utseendet av frisk och god fisk bringad upp på ett högre plan.

Återvänder till Majornas Elementarläroverk för fiskare och erhåller ett meraftonsmål av vårspillånga, sommarspillånga, höstspillånga samt – till efterrätt – vinterspillånga. Efter att ha förgäves sökt fatta nätbinderskornas kvicka arbete, som går alldeles för fort, utföres ännu ett besök i fiskerimässans konstavdelning, vilket bekräftar den vetenskapligt välgrundade meningen, att människorna måste äta mycket fick och därtill ofta. Ät fesk. Hm.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13 juli 1923)

Bilden i sidhuvudet visar en nätbinderska vid ett trålgarn, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13 juli 1923.