”Engelska baletten slutade i går. Samtidigt som utställningsrevyn uppfördes för sista gången. Trogna vänner och beundrare hade naturligtvis infunnit sig. Blommor vandrade över rampen, och avskedets vemod grep våra hjärtan. Vi ha nämligen vant oss vid dessa engelska flickor.

Naturligtvis kunde vi inte underlåta att fråga några av balettens medlemmar om intrycken från vistelsen i Göteborg.

– Vi ha trivts utmärkt, svarar lilla Bats Lovegrove och låter de mörka ögonen blixtra. T.o.m. vädret har påmint om London.

Hennes väninna och kamrat i baletten Betty Cooper instämmer. Man har varit så nöjd. Man har vunnit så många vänner. Man har haft en så förstående publik…

– Vackert, vackert, avbryta vi. Göteborgarna ha blivit tränade denna sommar. Men det är roligt att höra att vistelsen inte förefallit alltför dyster.

– Nej, tvärtom. Men det är skönt att komma hem igen. Ni måste betänka att det är nio veckor vi varit här.

– Blir det att arbeta med detsamma?

– Ja, så gott som. Vi ska dansa på Empire i London i vinter, men sejouren där kommer att avbrytas av en tripp till Wien. Tiden är ännu inte bestämd.

Så skiljas vi. Vi kunna trösta den eventuelle läsaren med, att de små dansanta misserna inte ha något emot att komma tillbaka hit.

Wan.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 september 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Utställningens revyteater.