”Frågan om åstadkommande af ökade förbindelser med det snart blifvande stadsområdet på Hisingen tränger sig allt mera i förgrunden bland de frågor af större betydelse, som under den närmaste framtiden kommer att föreligga vår stads fullmäktige att lösa.
Oafsedt den järnvägsbro, som af statens järnvägar kommer att byggas för Bohusbanans inledande till staden, måste det ses till, att på ett eller annat sätt sådana förbindelser åstadkommes mellan båda elfstränderna, att de förmå tillfredsställa de förstorade kraf en med all säkerhet mycket ökad landsvägstrafik kommer att fordra.
Det har ju, som kändt är, framställts en del olika förslag härutinnan. Så har det föreslagits, att nuvarande Hisingsbron skulle ombyggas i sådana mått, att hon förmådde upptaga kör- gång- och spårvägstrafiken från och till Lundby. Vidare har man tänkt sig en s.k. luftfärja ersättande bron och så har det talats om, att den blifvande järnvägsbron borde inrättas äfven för landsvägstrafik. Hvarje förslag har naturligvis sina fördelar såväl som nackdelar. Mot broförslagen har företrädesvis anmärkts, att med en förstorad landsvägsbro öfver älfven vid Lilla Bommen och en järnvägsbro på kort afstånd därifrån vid Tingstads-udde skulle allt för obekväma förhållande skapas för elftrafiken, under det att äfven om järnvägsbron inrättades för vanlig körtrafik, den dock icke skulle fylla sitt ändamål, enär den komme att ligga allt för aflägset.
Det förslag, som redan förut af hr J.A. Hertz blifvit framkastat och nu i går såsom motion framburits i stadsfullmäktige, att genom en tunnel under elfven åstadkomma en förbindelseled, som icke skulle på något sätt störa annan trafik, värkar därför mycket tilltalande.
Tunnelsystemet är ju ingenting nytt. Det är tvärtom ett bepröfvadt medel för åstadkommande af förbindelse mellan stadsdelar på ömse sidor af större vattendrag, och det är tillämpat på många platser, där städer såsom fallet är här vuxit upp vid en flod och småningom utbredt sig på ömse sidor af densamma.
De undersökningar, som hr Hertz låtit företaga, och som utförts af tekniskt kompetenta personer, ha gifvit vid handen, att förslaget är utförbart. Den i motionen angifna kostnadssumman 3 ½ millioner kronor, mot hvilken entreprenadanbud afgifvits, låter visserligen mycket hög, men det torde icke vara så farligt därmed i jämförelse med de fördelar, som påtagligen skulle vinnas genom att erhålla en förbindelseled, som utan att vålla sjöfarten det ringaste besvär skulle åstadkomma ostörd trafikering för såväl fotgängare och kördon som spårvagnar.
Antaget, att begagnandet af tunneln skulle betalas med samma afgifter som nu upptagas för Hisingsbron, torde en dylik tunnel t.o.m. ha utsikt att blifva något så när rentabel. När afgifterna för passerandet af Hisingsbron nu uppgår till öfver 40,000 kr., torde aftifterna för begagnadet af tunneln, däri inräknade äfven afgifter för spårvagnstrafiken, nog kunna beräknas komma att inom få år uppgå till tredubbla beloppet, motsvarande c:a 4% på anläggningskostnaden. Men härtill komme äfven de större indirekta fördelarne som vunnes genom lättade kommunikationsförhållanden och ökande tomtvärden på stadens stora Tingstadsområde, där tomterna med all säkerhet skulle bli mycket begärliga.
Utgår man emellertid från den åsikten, att en blifvande förbindelseled mellan stadsområdena på älfvens båda stränder bör vara fri från passage-afgifter, något som ju principielt torde vara det riktiga, så blir det ju en direkt börda på stadsbudgeten de millioner tunneln skulle kosta, en börda som uppvägs uteslutande af de indirekta fördelar tunneln kunde antagas tillföra samhället. Dessa indirekta fördelar tode dock vara högst betydliga, och hvad mer är, de torde kunna anses komma att vara i ständigt stigande i jämnbredd med de nya stadsdelarnes i Lundby utveckling.
I korthet sagt: gent emot de alltjämt stigande fodringarna på bättre och större kommunikationsanordningar mellan Göta älfs båda stränder, samtidigt med att sjöfarten må tryggas mot hinder, torde en tunnel erbjuda de största möjligheterna, hvarför man må hälsa förslaget att bygga en dylik välkommet, när det nu framträdt i officiell form.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 29 januari 1904)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Bron till Hisingen under tidigt 1900-tal.
