”Tack vare det företagsamma Idrottsförbundet kunna till och med vi göteborgare med våra obestämda vintrar bestå oss med en Holmenkollendag, ett ’rend’: njuta af åsynen af en äkta nordisk, manlig idrotts utöfvande i all dess djärfva, storslagna karaktär.

Det var, som bekant, ovisst i lördags, huruvida täflingarna skulle kunna afhållas eller ej. Genom energiskt arbete med backens iordningställande slapp man att nu ytterligare uppskjuta täflingen utan gick det hela af stapeln så bra det kunde, om man tar i betraktande snöns fuktighet, som särskildt värkade menligt på hoppens längd.

Terränglöpningen, som var annonserad att gå af stapeln kl. 10 blef ej startad förrän kl. 11,15. Den gick öfver en 10 km omväxlande terräng och var på grund af tövädrets invärkan på skidornas glidbarhet.

Vid 1-tiden började stora skaror att strömma ut till Bragebacken för att åse hopptäflingen; dock voro åskådarne denna gång ej så talrika som första gången, då backen invigdes. Först afgjordes en lokal backtäflan öfver en meters stup. Det var ej många häri deltagande, som gjorde stående språng, de flästa föllo och kullerbytterede i snön, framkallande skrattsalfvor och muntra utrop från åskådarne, i synnerhet väckte nummer trettons piruetter munterhet.

Kl. 1 började den stora internationella backtäflan. Den blef som väntadt en inbördes täflan mellan norrmännen om de första platserna. Hr Tersmeden, pristagare i lokala backloppet, var den ende med norrmännen täflande svensken.

Nu fick man se huru riktig holmenkollenlöpare hoppa.

Första språnget lyckades utmärkt och belönades med välförtjänta applåder. De flästa gjorde stående hopp. Ett par af norrmännen hade otur med sina skidor, som de råkade bryta af.

Med stor spänning ser man hur skidlöparen, snabb som vinden, närmar sig stupet, krökande knäna till ansats, för att i nästa ögonblick, rak som ett tändt ljus, synas spänstigt stående i rymden och åter sänka sig samt pilsnabbt glida vidare i den branta backen för att slutligen under starka applåder afsluta det hela med en förtjusande ’telemarkssväng’. Många sådana språng gjordes i går i Bragebacken. Särskildt förtjäna jur. kand. W. Schiwe och med kand. Olaf Tandberg, innehafvare af rekordet i längdhopp (39 meter), komplimenteras för sina allt igenom formfulländade, lyckade hopp.

Man fick äfven se prof på vackra parhopp, då två skidlöpare hand i hand störta ned för branten och hoppa utför stupet hvar för sig och , sedan de nått fast botten åter fatta hvarandras händer och hand i hand åka vidare.

Sist på progammet stodäflingsåkning utför backen för gossar, hvarvid man fick se småttingar med rödlufvor käckt och beherskadt visa prof på sina första lärospån i backåkning.

Få våra skidlöpare blott snö att träna på, skola de snart få färdighet, som sätter dem i stånd att hoppa från tvåmetersstupet. Nu ha G.I.F:s medlemmar en backe, men ytterst få kunna hoppa i backen.” (Ur: Göteborgs-Posten 22 februari 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Bragebacken.