”Trädgårdsföreningens konsertsalong öppnades åter i torsdags afton under ganska liflig tillströmning af musikintresserad utelifspublik. Med värkligt nöje förnyade man bekantskapen med de under dir. Olof Lidners ledning spelande Skånska husarerna, som fått på sin lott att spela in vårsäsongen.

Den ypperligt samspelta orkestern hade tydligen tagit sin uppgift på fullaste allvar; trots det vattenblandade snögloppet därutanför, som just icke inbjöd till vårfantasier, gjorde den från ett sydligare luftstreck hitlända orkestern allt för att öfvertyga oss om, att ’vintern rasat ut’. Först intonerades en pompös, segerstolt triumfmarsch af Foroni, hvarpå följde en ’gratulationsmenuett’ af själfve Beethoven. (Vi gratulerade hvarandra till att vi inte låtit det förrädiska solskenet för ett par dagar sedan lura oss att ta fram vårrockarne). Men dir. Lidner gick fortfarande på lika oförskräckt, låtande sina gossar exekvera en af alla vårens ljusgröna förhoppningar vibrerande vår-vals, ’Im Zauber der Frülingsnacht’, af någon tysk ’Vis-Johan’.

Strax därefter nådde vår vårlängtan sin kulmen under de trånadsfyllda tonerna af Griegs ’Våren’, som utfördes på det förträffligaste af orkesterns stråkstyrka. Sedan man sålunda, så grundligt man kunde begära, fått i sig den Lidnerska orkesterns ljua förvissning om en nära förestående härlig vårens tid, afslöts den första musikafdelningen med en fulltonig klingande ’Fantasi’ ur ’Lohengrin’.

Nästa afdelning stod i full jämnhöjd med den föregående, med ouvertyr ur ’Trollflöjten’, bröllopslek ur Bröllopet på Ulfåsa’ af Söderman, Svendsen bekanta, vackra romans för soloviolin, med mycken känsla tolkad af hr Edwin Witt, samt slutligen en fantasi ur Tschaikovskis opera ’Eurgen Onegin’.

Den härefter följande konspausen begagnade vi till att i någon mån tillgodose äfven våra smaknervers vårlängtan genom att regalera dem med en liten vårfantasi från det Svanfeltska köket, icke utan s.k. primörer i form af rosenröda små rotfrukter med den vackraste gröna bladprydnad, den första vårgrönskan, marken ännu burit. Innan denna mera material del af vårhälningarna hunnit bli undanstökad, hade orkestern därut i konsertsalen stämt upp ett musikaliskt japaneseri ’*Cortège japanoise’, hvilket för våra återvaknade intelektuella fantasi framtrollade ett fröjdefullt tåg af käcka, linderligt snedögda martissöner, med en munter falang af små chrysanthemumbeprydda geishor.

Sedan gick det vidare i den glada och lättare genren, med ’Solstrålen’, ’Baccaccio’, ’Hiawatha’, m.m.m.m., allt under det glammet och sorlet från ’premiär’-publiken tilltog i styrka, tydande på, att stämningen uppfyllde alla rimliga anspråk på oskyldig, jublande vårglädje. Jojo!

Lohengrin.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 2 april 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Palmhuset, eller Nya Vinterträdgården som det kallades från början, i Trädgårdsföreningen.