”Stadsfullmäktige beslöto i går afton, att den nuvarande elektriska spårvägslinien till Redbergslid skall under innevarande år genom spårvägsstyrelsens försorg utläggas till Östra begrafningsplatsen samt att kostnaden härför, beräknad till 35,000 kronor, skall bestridas af spårvägens tillgängliga medel.

Rörande förslaget om elektrisk spårväg till slakthusområdet å Marieholm samt till Kviberg uppstod en kortare diskussion.

Hr Virgin framhöll, att den naturligaste vägen för denna spårväg vore öfver Ånäsvägen. All trafik till Kviberg och slakthuset går f.n. denna väg, som är betydligt kortare än den af spårvägsstyrelsen föreslagna. En beaktansvärd omständighet vore äfven, att de obebyggda tomter, staten eger å ömse sidor om Ånäsvägen, skulle stiga i värde, om en spårväg ginge fram mellan dem.

Hr Henriques påpekade, att en spårväg öfver Ånäsvägen skulle med anledning af de svåra lutningsförhållandena kräfva mycket dyrbar drift, särskildt som denna spårväg är afsedd äfven för godstrafik. Vidare vore det önskvärdt att få förbindelse med Olskrokens station, och slutligen ville man ej belamra Ånäsvägen med en spårväg, då enligt nya stadsplanen en gata skall gå utmed nämnda väg: Yrkade emellertid återremiss till spårvägsstyrelsen för förnyadt förslag, uppgjort med hänsyn till att en del af den ifrågasatta linien kan beslutas och bebyggas utan att koncession behöfver sökas.

Hr Söderblom kunde ej förstå hvarför denna spårväg skulle gå öfver Riddare- och Olskroksgatorna. Tal. ansåg det naturligaste vara att från den dubbla linie, som skall sluta vid Östra begrafningsplatsen, ena spåret fortsätter till Härlanda och andra till Marieholm.

Marieholms- och kvibergsliniens dragande öfver Ånäsvägen skulle medföra en stor teknisk fördel: medan den föreslagna sträckningen erbjuder fyra skarpa krökningar, skulle denna icke medföra någon sådan. För lutningar behöfver man vid elektrisk drift ej frukta, ty hvad som förloras när vagnen går uppför en backe, återvinnes när den går utför. Och denna väg är ej ens hälften så lång som den af spårvägsstyrelsen föreslagna.

Hr Boman bad få påpeka, att spårvägsstyrelsen alls icke tänkt sig ordna trafiken så som hr Söderblom framhållit. Man hade tänkt sig särskild drift å denna linie, ty den har två järnvägsspår att öfvergå, hvilket gör att den, om den trafikerades tillsammans med stadens öfriga spårvägsnät, skulle förrycka mötestiderna. Att vägen blir längre öfver Riddaregatan betyder ej så mycket som backen. För öfrigt kan man påräkna en liflig trafik från Olskrokens järnvägsstaion.

Fullmäktige återremitterade ärendet till spårvägsstyrelsen.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 22 april 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Redbergsplatsen, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.