”I går härjades ett område ljung- och skogsmarker i närheten af Lagklarebäck vid Mölndal af eldsvåda.

Elden började vid 4-tiden på eftermiddagen å en i sjön ’Lagklarebäcks Långvatten’ utskjutande bärgudde, beväxt med ljung. Från denna udde stego lågorna så småningom uppför en bärgås. Däruppe hade den rätt starka vind, som vid tillfället var rådande, fritt spelrum och kastade elden med våldsam kraft nedåt andra sidan åsen åt Delsjöhållet till. Bärgåsen var mästadels beväxt med ljung, ur hvilken ett och annat mindre träd här och där reste sig. När lågorna nått dalsänkan på andra sidan bärget, kastade den förut västliga vinden öfver på nordkanten, hvarigenom elden drefs från de bryggare Lyckholm tillhöriga ljungmarkerna, där den förut hållit till, öfver i en å ’Korndals mosse’ planterad löf- och barrskog, tillhörig Papyrus aktiebolag i Mölndal. Sedan lågorna fått en utsträckning af omkring 300 meter i sydlig riktning, öfvergick vinden återigen till västlig och nu drefvos lågorna från hela den antända arealen i ostlig riktning. Väldiga rökmassor, synliga på flera mils omkrets, bolmade upp.

Under tiden hade rätt mycket folk kommit till städes. Brandkårerna i Göteborg, Örgryte och Mölndal hade allarmerats. Först kommo fyra man af Örgrytes brandmanskap med en spruta. De fattade posto vid ett vid Bratteklef i närheten af Delsjöstranden beläget hus, som var så starkt hotat af elden, att invånarne burit ut sitt husgeråd. Man lade här ut slangar och högg ned ungskogen rundt omkring och lyckades äfven med stora ansträngningar hålla det förhärjande elementet från huset.

När Göteborgs brandkår anlände till platsen var elden delvis begränsad. Det var en reservspruta som ryckt ut med en förman och fyra brandsoldater. Några slangar kunde icke utläggas men manskapet grep in med vattenpytsar där det lämpade sig och högg i öfrigt gator i skogen eller gräfde upp ljungen för att häjda eldens framfart.

Mölndals brandkår körde orätt väg, hvarför dess spruta aldrig kom till platsen.

Innan elden begränsats hade emellertid en energisk kamp måst bedrifvas. Omkring 1,000 man deltogo i släckningsarbetet. Man slog i ljungen med löfruskor, ryckte upp buskar och ljung, högg ned träd och anlade moteldar öfverallt, där man kunde vänta att lågorna skulle stryka fram, men länge kämpade man förgäfves: ibland var elden så snabb, att de i släckningsarbetet deltagande med knapp nöd kommo undan. Den tjocka rök, som af vinden drefs mot dem, besvärade också i hög grad släckningsarbetarne. Men hade man tvingats ur en position, så intog man en annan, och så ändtligen, efter tre timmars energiskt arbete, hade man kommit så långt, att faran för vidare spridning af elden kunde anses vara öfver.

Å hr Lyckholms ägor leddes släckningsarbetet af trädgårdsmästare Ljunggren och å Papyrus mosse af länsman Gedda från Mölndal.

Befolkningen i grannskapet visade i allmänhet stor arbetsvillighet och själfuppoffring men det var en och annan, som var ovillig och likgiltig. Ett par ynglingar, som anmodades hjälpa till, frågade hvad de skulle få för det, och då de upplystes om, att ingenting kunde betalas, ville de icke arbeta: ’det angick icke dem’.

Skogen, i hvilken elden bitit sig fast, var mycket vacker. En tur var, att den mästadels bestod af löfträd, i annat fall torde eldens omfång blifvit mycket större. Nu blef skadan relativt obetydlig. Hela det härjade området af ljung-  och skogsmarker torde uppgå till omkring 2- à 3 kvadratkilometer.

Stora människoskaror åsågo branden från de kringliggande höjderna. Kolossala rökmassor ringlade sig i höjden från jättebålet. Då och då hördes ett starkt dön och väldiga knallar, liksom af explosioner, då elden kastat sig öfver något nytt område och bragtes till hastigt uppflammande.

I natt gingo 10 man från Mölndal och 8 från Lagklarebäck brandvakt. En och annan gång flammade det upp ur den glödande torfmossen, men man lyckades ganska lätt kväfva elden innan den hunnit sprida sig.” (Ur: Göteborgs-Posten 6 juni 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum och visar Vidar Karlsson sitter i grästet på Störtfjället, 1930-tal. I bakgrunden nuvarande Delbancogatan. Landskapet år 1904 liknade det som syns bakom Vidar, ett öppet ljunglandskap med få träd.