”En sol- och sommardag i sin prydnad var gårdagen. I våra parker doftade syrén och prunkade guldregn, och på ljuflig svalka bjödo våra ståtliga alléer. Men det hjälpte inte, man måste u – »ut till landet, ut till fåglarne».

Det var en sommarsöndag i sin glans, och en sådan dag kommer öfver lite hvar mer än vanligt en liflig erinran om, att »Vår Herre har skapat landet, men människorna staden».

Särö-banans 10,30 tåg glider ut fullsatt och öfver alla passagerarne ligger liksom en feststämning. Sommarsöndagsstämning. Och samma stämning ligger öfver landskapet, som ilar oss snabbt förbi. Från backsluttning och förstukvist vinkas oss helsningar, och öfver trefna landtgårdar och glada sommarvillor fladdrar stolt och muntert den blågula flaggan, svenska hems ädlaste prydnad…

Denna gång gäller vår färd inte det lummiga Särö.

Se där fladdrar till höger ännu en svensk flagga, men dessutom utlöper från flaggstångens topp en brokig guirland af signalflaggor – utan att känna flaggbokens språk läsa vi däri ett välkommen! Och här är vårt mål för dagens färd.

Vi äro framme vid Maleviks anhaltsstation i Släps socken. Och vi, d.v.s. det 30-tal resenärer, som förstått helsningen och tagit den åt sig, debarkera.

Vi äro ute på ett slags egnahemsfest, en invigningsfest om man så vill. Den mark, vi här trampa tillhör ’Tjänstemännens egna hemsaktiebolag’ i Göteborg, och dess interimsstyrelse har arrangerat denna utflykt till nytta och nöje för intresserade. Ännu ligger marken ostyckad, tomtindelningen och byggnadsplanerna m.m. ha ännu icke nått handlingens stadium, men namnen på de män, som satt sig i spetsen för företaget, borga för att det icke kommer att sölas med den saken, så snart de nödiga preliminärerna undanstökats och den erforderliga tillslutningen vunnits. De män, som redan till behörig stadfästelse ingifvit bolagets stiftelseurkund äro: hrr Bror von Matern, K.F. Ekmkan, F.N. Peterson, Olof Örtenblad och Valram Wiberg.

Maleviks gård är enkel och anspråkslös, nästan i stil af en gammal hemtreflig prestgård på landet, med en bakgrund af löfträdsklädd bergshöjd och i öfrigt famnad af en gammal fruktträdgård med gräsvallar, dem man vågar trampa på och till och med tumla om på, utan att liksom här i staden gå särskildt priviligierades – d.v.s. våra skattedragande hundars – rätt för nära.

Men vi äro ännu inte vid målet. Vår energiske ledare tar marschledningen, och efter en kort promenad öfver åkerfälten äro vi inne på det egentliga området för den blifvande egnahems-kolonin.

Föga kan den resenär, som från kupéförnstret låter sitt öga glida öfver dessa nejder, ana tillvaron af den yppiga och mogna trädvegetation, som här möter. Inramad af bergshöjder en långsträckt dalgång, på ömse sidor präktig löfskog, mes ek, i midten en srtrimma åker, och innert en hel skog af ung och gammal löfträdsvegetation, som synes vänta på gallringsyxan. I fantasien är man här snart färdig med tomtutskiftningen: villor å sluttningarna på ömse sidor, och den redan kultiverade dalbotten inbjudande till leende trädgårdstäppor!

Det är härifrån egendomens egnahemsindeling kommer att utgå. Och stiger man upp på bergshöjderna, finner man huru stora utvecklingsmöjligheterna äro. Där har man också en öfverblick öfver egendomens vidsträckta strandområde, ett stycke äkta vestkust, lämpadt för sommarvillor åt hafsälskande göteborgare.

Vi återvända till skuggan i dalen. Där ha omtänksamma fruar dukat upp en välkommen måltid ur sina resp. förningar. Kring de skilda förråden samlas på den grönskande sluttningen de skilda »matlagen» i en lång rad; här och där öfverskrides på det mest gemytliga sätt gränsen mellan hushållen – ett som vi vilja hoppas godt omen för den grannsämja, som här en gång må hålla samman den blifvande kolonien.

Solen sjunker, dagens valkas – det är tid att återvända hem, efter tack för angenämt sällskap.

Jag har emellertid en tyvärr allt för grundad förnimmelse af att dessa i hast skizzerade rader gifvit en allt för knapphändig föreställning om arten af det företag, som här är å bane. Jag kan icke bättre fylla denna lucka än genom att återgifva följande ur bolagets stiftares egen redogörelse för, huru de tänkt sig dess ändamål och verksamhet:

»Bolagets ändamål är att för tjänstemän och med dem likställde personer underlätta anskaffandet af egna hem dels genom att inköpa och stycka villatomter lämpliga områden, häribland egendomen Malevik i Släps socken, Hallands län, dels genom att förmedla billigare byggnadslån, och slutligen genom att åt de aktieegare, som så önska, låta uppföra villabyggnader, som af egaren amorteras på 20 år.

Bolagets aktier lyda å 500 kronor.

Förutom motsvarande andel af den vins, som bör uppstå genom tomtförsäljning, berättigas hvarje aktieegare att på bolagets mark å Malevik åt sig utse en passande tomt med en areal 10,000 kvadratfot för hvarje aktie intill 40,000 kvadratfot, för hvilken villatomt aktieegaren endast erlägger hälften af det området åsatta värdet.

På denna tomt låter bolaget, om aktieegaren så önskar, i enlighet med af honom uppgjorda eller godkända ritningar med tillhörande kostnadsförslag uppföra en villa.

Vid amorteringskontraktets underskrifvande erlägger villaägaren 1/10 af villans och tomtens sammanlagda pris, hvarifrån dock afdrages hälften af tomtens åsatta värde, samt aflemnar skuldförbindelse å återstående 90 % af kköpeskillingen jämte motsvarande inteckning i villa fastigheten och en lifförsäkring å lånesumman tagen i det försäkringsbolag, som af styrelsen anvisas.

Räntan å lånet, som icke af långifvaren får uppsägas till inbetalning, antages blifva 4 ½ %.

Låntagaren är berättigad att efter 6 månaders uppsägning inbetala en större eller mindre del af lånesumman.

Lifförsäkring tages efter tabell för blandad kapital- och lifförsärking, hvarvid hela kaptialet utfaller efter viss tid eller vid dödsfall.

Åt aktieegare, som vill bygga på annan plats, eller inom stadens område, erbjuder bolaget samma förmåner, med undantag af rabatt på tomtpriset.

Aktieegare, som är lifförsäkrad i annat bolag, eller som icke önskar lifförsäkra sig, kan förvärfva sig ett eget hem genom att kontant inbetala 25 % af tomtens och villans sammanlagda pris, lemna skuldförbindelse jemte inteckning i fastigheten å 50 % samt amortera återstoden af köpeskillingen enligt af styrelsen godkänd amorteringsplan.

Till tjänstemän, som icke äro aktieegare, samt med tjänstemän likställde personer, eger bolaget att mot kontant likvid försälja tomter, men kunna dessa tomtköpare icke af bolaget påräkna rabatter eller byggnadshjälp.

Genom dylik försäljning af tomter kommer hela aktiekapitalet jemte ränta och vinst att efter hand återbetalas aktieegarne, hvarefter Maleviks återstående mark med tillhörande byggnader utgör bolagets skuldfria och för framtiden reserverade fastighet. »

Carlo.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 13 juni 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Maleviks hållplats 1906, hämtad från Digitalt museum.