”När man på afstånd passerar förbi vårt under anläggning varande slakthus där borta mellan älfven och Gamlestaden, får man omisskännligt intrycket af att en stad i miniatyr är under anläggning å detta genomutfyllningar åt kulturen eröfrade område. Man ser stora och små hus, hus i rader, vattentorn, gator och torg m.m., som är att hänföra till ett välordnadt litet stadssamhälle. Underkastar man sig besväret af ett besök å platsen, försvinner emellertid snart stadsintrycket och man märker genast hvar man befinner sig. Stallbyggnaderna, slakthuse, ’börsen’, sanitetsafdelningen – allt leder tanken på en af dessa moderna slakthusanläggningar, som i utlandet numera äro tillfinnandes vid snart sagdt hvarje större stad.

Sedan numera samtliga byggnader äro under tak och ej så litet af inredningen medhunnits, äger en tur inom slakhusområdet stort intresse, allra hälst om man äger förmånen af en sakkunnig och meddelsam ciceron. Man har nu vida lättare än förut att bilda sig en föreställning om huru det storartade företaget en gång kommer att drifvas, att värka.

Genom byggnader och en hög tegelmur skiljes anläggningen i marknadsafdelningen och slaktafdelningen. Den förstnämnda innefattar bland annat ’börs’ med restaurang och kontorslokaler åt vid slakthuset anställda mäklare, tvänne stallbyggnader, den ena för storboskap och den andra för får, svin och kalfvar. Här finnes också en stor plan, till hvilken man har för afsikt att förlägga de här månatligen hållna kreatursmarknaderna samt längst bort på området från hvarandra isolerade stallar för djur, ställda under observation.

Marknadsafdelningen.

Låtom oss nu tänka oss hur denna marknadsafdelning kommer att fungera. Det är tisdag eller torsdag – marknadsagarne (I förra fallet gälla affärerna hufvudsakligen smådjur, i det senare storboskap.) Klockan är åtta på morgonen. Marknaden öppnas.

Stallarna äro väl besatta med djur. Redan föregående dag, ja, tidigare kanske, ha sådana börjat anlända pr järnväg eller båt till slakthsuets egen bekväma kaj, afsända antingen af kreatursuppköpare till yrket eller ock af landtbrukarne själfva. Vid kajen äro bland andra veterinärer tillstädes för att genomgå en okulär besiktning i vagnen eller ombord å båten öfvertyga sig om att intet djur aflidit under färden till platsen eller visar yttre tecken på sjukdom. Därpå införas de i å kajen anordnade fållor, där de räknas och besiktigas på nytt, nu omsorgsfullare. Vi antaga att alla befinnas friska och få i så fall följa dem till de närbelägna stallarna, där de bindas eller insläppas i afskrankningar. Emellertid har också åtskilliga boskap införts direkt från landet. Den har icke släppts genom hufvudporten förrän efter klockan sex på morgonen marknadsdagen.

Kommersen blir – låt oss hoppas det – liflig. Den lifliga tillförseln från en god del af mellersta och södra Sverige motsvaras nämligen af stor efterfrågan. Sedan allmänheten genom slakthusets tillkomst garanterats ett utmärkt kött, har efterfrågan däraf blifvit betydligt större äni svunna tide, så folk af hänsyn till de med köttätandet förenade ansträngningar för tuggorgonen i stor utsträckning förhöll sig ytterst reserveradt gent emot biffarne och allt hvad det hette. Slaktarståndet har i följd häraf fått en gynsammare ställning och visar nu stor köpförmåga. Men utom dessa uppträda här – vi låta oss fortfarande hoppas – åtskilliga spekulanter från andra orter i Sverige och – Norge – ja, Norge! Som säljare uppträda antingen djurägarne själfva eller ock de vid slakteriet anställda mäklarne. Kontrollerade af vederbörande och ålagda att afsluta affärerna enligt fastställd taxa, kan man med förtroende vända sig till dem med sina uppdrag.

Men klockan har blifvit 1 och marknaden stänges. Nu gäller det att fortast möjligt få stallarne utrymda; senast klockan 3 skola alla djuren vara borta därifrån och stallarne redo för rengöring. De djur, som sålts för att afföras från platsen varda – sedan marknadsbiljett för hvarje djur köpts å kontoret – omedelbart antingen inlastade å järnvägsvagnar eller fartyg eller ock afförda genom den stora marknadsporten. Skulle något djur icke genast kunna afföras från platsen får det inställas i en särskild byggnad, öfverståndsstallet, hvarest foder till normalt pris tillhandahålles.

Slaktafdelningen.

De djur åter, som skola slaktas inom alnäggningen, öfverföras – sedan slaktbiljett à 3 kr. för storboskap, 2 kr. för svin, 50 öre för får, getter, lam o.s.v. lösts – till de närbelägna slaktstallarne, där de sedan få afvakta sitt oundvikliga öde.

Slakten, som utföres genom djurägarnes försorg antingen af honom själf eller hans medhjällpare eller ock af en af slakteriet godkänd slaktare, som efter en fastställd taxa går allmänheten tillhanda, inledes af djurens bedöfning och förrättas under de mest gynnsamma omständigheter; i sljusa, rymliga salar med de mäst praktiska mekaniska anordningar för arbetets underlättande. Den döda kroppen hänges sålunda med lätthet upp i taljor i taket och föres sedan med lätthet hvart man önskar transportera den. Djurets tarmar och magsäck m.m. få falla på en kärra, å hvilken de sedan transporteras först till ’dynghuset’ för gödselns aflägsnande och en första spoling och sedan till tarmtvätten, hvarest rengöringen fullbordas. Det uppslaktade köttfallet föres från slakthuset direkt i förkylrummet. Här får det i en temperatur af 8-12 grader plus hänga jämnt 24 timmar för att torka, hvarpå det efter styckning i fjärdedelar införes i det innanför belägna stora kylrummet med åtskilligt lägre gradtal eller så låga att köttet kan hällas här i fyra veckor utan att taga skada. Detta senare kylrum är indeladt i en mängd celler med järngaller som begränsning. Hvarje sådan cell kommer att uthyras för en jämförelsevis låg afgift. Här ha slaktarne sina nederlag och bättre sådana torde de näppeligen kunna få någonstädes.

Som vi nämnde, hålles köttet i förkylrummet 24 timmar. Härigenom skyddas således allmänheten från att, som f.n. så ofta är fallet, erhålla en nyslaktad, onjutbar vara. Man må hoppas, att köttet kommer att för mognad bli hängande i slakteriet mer än ett dygn, men, som sagdt, äfven om det icke blir längre, är det ju vackert så.

Men vi förflytta oss åter till slakteriets kaj och antaga att några af de ankommande djuren befunnits sjuka eller misstänkta att vara det. I så fall föras de i järnvägsvagn direkt till sanitetsafdelningen, hvarest de antingen intagas i de isolerade stallarna eller, om fallet ger anledning därtill, nedslaktas i närmaste slaktafdelning.

Destruktions- och steriliseringsanstalterna.

I senare fallet går djurkroppen direkt in i slakteriets destruktionsanstalt, där den, om så anses nödvändigt, kan oöppnad instoppas i en apparat, liknande en liggande ångpanna. Genom att släppa stark ånga in i denna under några timmar steriliseras här djurkroppen fullständigt, hvarjämte fettet samt limämnena prässas ut och uppsamlas i härför särskildt inrättade sinnrika apparater. Sedan steriliseringen sålunda fullbordats, låter man resterna i destruktionsapparaten torka, hvarpå man genom att sätta apparaten i roterande rörelse bringar dess innehåll till pulverform. Så föres pulvret genom ett paternostervärk upp till en sikt. Hvad som här stannar kvar ledes genom en kvarn. Och så får man omsider mjöl – lämpligt till foder- eller gödningsämne – af det hela. Nu kan hända att man ute i stora slakteriet kan finna delar af djurkropparne odugliga till människoföda. Allt sådant fortskaffas jämväl till denna anstalt för att förvandlas till fett – för tvålfabrikationen – lim – för diverse tekniska behof – samt köttmjöl.

Men det kan ock hända, att man finner köttfall eller delar däraf, som visserligen icke i rått tillstånd äro tjänliga till födoämnen, men som efter sterilisering mycket väl kunna användas därtill. Allt dylikt föres till anläggningens steriliseringsapparat, där det, styckadt i småbitar kokas ytterst omsorgsfullt, innan det får föras i marknaden, där det i regel säljes för halfva gängse köttpriset.

Sättet för saluförandet af dylikt kött varierar, och man vet ännu icke, hvilket system som här kommer att tillämpas. Under alla förhållande kommer man att sörja för, att den fattigare befolkningen sättes i tillfälle att njuta förmånen af det billigare födoämnet, så mycket billigare, som köparen däraf erhåller på köpet sin andel i den buljong, som bildats i den för beredningen af dylik vara inrättade afdelningen i steriliseringsapparaten.

Ja, så kommer det, i korthet skildradt, att gå till, när vårt slakhus omsider trädt i värksamhet.

Af allt att döma blir anläggningen i alla afseende förstklassig. De tyska montörer, som för närvarande äro sysselsatta därute, och hvilka varit med om installering af flera dyliga anläggningar, förklara, att gedignare och mera praktiska anordningar, än hvad här förekommer ha de aldrig sett, särskildt granitgolfven i slakterierna och äfven kakelväggarne i kylrummen m.fl. ställen beteckna de såsom någonting ovanligt.

Slakthuset har, eller får, sin egen vatten- och kloakledning, med en storartad uppsamlingsbrunn, sitt eget vattenklosettsystem med septitank, sitt eget elektricitetsvärk och, som vi skola hoppas, sin egen godstransportförbindelse med staden.

De storartade byggnadsarbetena utföras af firman F.O. Peterson & Söner och de ansenliga rörarbetena af Arvid Palmgrens mekaniska värkstad i Norrköping (representant härstädes ingeniör Sven Nordhagen).” (Ur: Göteborgs-Posten 17 september 1904)

Bilden i sidhuvudet visar slakthusområdet 1903, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.