”Trädgårdsföreningens pittoreska damm är snart ett minne blott. Den håller nu som bäst på att fyllas med en ifver, som icke långt står efter den som utvecklades vid Västra Hamnkanalens igenfyllande. Man har tyckt att den tagit allt för stort utrymme i anspråk och en svår anklagelsepunkt mot den har man också funnit i gyttjemängden i dess stillastående vatten. En liten rest af dammen skall dock bli kvar, ehuruväl denna näppeligen kan vittna om hvad den var en gång. I miniatyrdammen skall en del vattenträngtande konstväxter få sin plats och den behöfliga vattencirkulationen skall ombesörjas från det närbelägna växthuset. På den nuvarande dammens område skola i framtiden resa sig nya växthus, hvarjämte drifbänkarna här skola anläggas.

Den gamla dammen kommer nog att saknas af mången Trädgårdsföreningens beundrare. Och inte minst skola de unga skaror, som om vintrarne på stålklädd sko tumlat om på dammens isspegel, känna saknaden. Men icke många skola därvid erinra sig – om de ens vetat af det – att dammen också haft sin historia, fylld af stora framtidsvyer och grusade förhoppningar, och att den på sätt och vis på senare tider lefvat en fallen storhets lif. Dess storhetstid ligger nämligen rätt långt tillbaka i tiden, ett par decennier eller så.

Den bröstade sig då öfver benämningen ’fågeldammen’ och där rådde sommartid ett lifligt fågellif, minnande något om Skansens samlingar ur fågelvärlden. Här summo på den tiden hvita och svarta svanor stolta förbi oformliga pelikaner. På stränderna trippade sirligt och nätt själfmedvetna tranor, som icke bevärdigade ankbonden eller den korpulenta gåspappan med en blick. Med minen hos den som gjort sin plikt betraktade en långbent stork de älskliga familjeidyllerna som ankmamman och hennes små lifliga ungar frammanade. Här kunde man till och med få se så långväga gäster som ökentrafvande strutsar.

Med ett ord, här formligen hvimlade det en gång af in- och utländska fåglar, erbjudande tillfällen till intressanta iakttagelser för de lustvandrande i Trädgårdsföreningens vackra planteringar. Vi minnas icke nu anledningen till att dammens gäster senare lämnade denna sin bostad. Nu har den själf fått respass. Så är lifvets gång.

Guillaume.” (Ur: Göteborgs-Posten 19 november 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Morgon Tidningen 13 december 1934: Trädgårdsföreningens fågeldamm på 1870-talet efter teckning av Hallbeck.

Mer om fågeldammen hittar du via denna länk.