”Bland mängden af donationer i Göteborg förekommer en, som går under namnet den Kallska donationen. Den stiftades 1828 af assessorskan Volratine Kall, f. von Öltcken, i ett syfte, som för nutidens barn i allmänhet torde vara okändt.

Efter behörigt betänkande bslöt hon, heter det, att af sin egendom skänka 14,000 riksdaler riksgäld till en fond, hvaraf räntan skall användas till understöd ’för den eller dem af fattig allmoge utaf bönder och torpare med deras hustrur och bar, hvar som hälst inom Sveriges rike, som under då löpande året mistat sin egendom, genom sådana olyckshändelser, hvilka människor icke förmå afvärja, såsom orkaner, vattenflöden, hagel, missväxt, vådelig händelse, hvarigenom man och fader omkomma och dylikt mera, som vanligen genom allmänna tidningar kungöras’.

Kapitalet får aldrig minskas, men väl ökas genom tillägg af ränta, som kan besparas det eller de år, då någon så beskaffad olyckshändelse antingen icke höres af eller är af mindre omfattning, att hela räntan behöfver tagas i anspråk.

Utdelningen ur fonden sker af magistraten i samråd med länets höfding och stiftets biskop.

För närvarande finnas af donationens medel disponibla för utdelning 2,575 kronor. Denna summa har magistraten för sin del beslutit fördela i mindre belopp dels bland fiskelag och enskilda fiskare, som genom olyckor råkat lida förluster och dels till mindre bemedlade landtmän, som genom hagelskada eller annan oförvållad motgång drabbats af förluster.

Samtliga de sillfiskevadlag, som under denna säsong träffats af olyckan att förlora sina vadar eller få dessa svårt stympade, synas ha ihågkommits vid utdelningen.” (Ur: Göteborgs-Posten 25 februari 1905)

Bilden i sidhuvudet visar ett vadlag som arbetar med sillvaden, foto omkring 1900–1910. Hämtad från Digitalt museum.