”Dåliga bostäder finnes det ännu godt om i vår stad. Vid hälsovårdsnämndens sammanträden på vårarne har det under de senaste åren varit vanligt att ett antal utdömts. Så äfven i år. I de flästa fall synes det vara jungfrukamrar, som drabbas af detta öde. Men så äro de också i de äldre bostadshusen i regel mycket miserabla. Det har gifvits fall, då ända till fyra tjänarinnor fått bo i ett rum, som varit mörkt dagen igenom till följd af att dess enda fönster vettat åt ett afträde och urinkur upptaget krypin å gården.

Emellertid blir det allt bättre härutinnan år för år. I de nya husen tillgodoses tjänarinnornas bostadsintressen allt mera och några sådana kyffen till jungfrukamrar, som äro så vanliga i 1880-tals hus, tillkomme ej numera.

För denna utveckling till det bättre har man nog i främsta rummet att tacka förste stadsläkaren, d:r Gezelius, hvilken, utom det att han gång på gång i sin årsberättelse fäst uppmärksamheten på ifrågavarande missförhållanden, jämväl under hand motarbetat detsamma.” (Ur: Göteborgs-Posten 11 maj 1905)

Bilden i sidhuvudet visar ett nytt bostadsbygge på Kungsladugård under början av 1920-talet. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.