Valborgsmässofirandet i Göteborg

”Våren är sen detta år. Kastanjeknopparna ha många veckor suttit färdiga att spricka ut, och det är mer än en vecka sedan de första salixhängena voro gula vid Domkyrkan. Men det har stannat vid blotta avsikten. Solen har nog gjort sitt, men i skogarna ute i landet ligga ännu drivorna osmälta, och kalla vindar blåsa ut över staden och hindra vårens intåg.

Men i går gjorde våren ett kraftigt genombrottsförsök och fronten vacklade. Den kom med sol och ett milt majregn i följe, och temperaturen gick upp så att man även utan termometer kunde räkna värmegrader. Valborgsmässoafton krävde ju också särskild uppmärksamhet från vädrets makter. Man kan förlåta regn och kalla vindar den dagen, om grönskan redan vågat sig fram, men så sent som nu behöver vårt välbefinnande en verklig vårdag.

Så var också hela Göteborg ute och mötte våren. Chalmeristkortegen och studenttåget delade av gammalt uppmärksamheten på bästa sätt, i det att båda fingo så mycket de någonsin önskade, och senare på aftonen befolkade man enligt gammal sed lokaler och drack vårens välgång i vad som fanns. Och i dag är det första maj.

Chalmeristkortegen dagens händelse.

Att det finns så mycket folk, sade en liten flicka, som stod väl instoppad utanför Chalmers mellan sin mamma och en jättestor godmodig poliskonstapel.

Tösen hade rätt. Man kan ju inte svära på att alla Göteborgs invånare voro ute för att se på Chalmeristkortegen, men inte fanns det många i hemmen. Stora och små, unga och gamla hade lockats ut främst av det vackra vädret, men därnäst också av lust att se chalmeristernas redogörelse för vad si g i riket tilldragit. Det blev också ett triumftåg mellan aldrig slutande häckar av folk som kantade trottoarerna. Så småningom har man lärt sig, att kortegen kan beskådas från mer än ett ställe. Mitt under tåget började ett lätt och ljumt regn falla, med det ökade blott trevnaden.

Den speciella chalmersska kvarten, som räknar blott tio minuter, hade nätt och jämt gått, förrän tåget gav sig iväg, företrätt av majblomman, som sig hövdes. Omedelbart efter följde den ’konst’, som höga vederbörande gjort i Chalmers anhållan om kovan till utvidgning av sitt underbart medeltidsaktiga labbis. Som det praktiska livets män utbjödo arrangörerna sagda ’konst’ till salu åt kolonister och andra.

En grupp utom programmet illustrerade materialprovningsanstaltens arbete med ’kroppars’ hållfasthet och en annan proklamerade i Chalmersska arbetare- och soldatrådets namn 8 minuters föreläsningar pr dag och professorernas avskaffande – ett krav fullt lika rimligt som många andra bolsjevikiska önskemål.

’Samlingspartiet på valfiske’ gjorde mycket lycka med sin devis: ’Envar sitt eget samlingsparti. Den ensamme är starkast’. Fisket hade icke varit förgäves, och valen fanns med i naturlig storlek.

Den kondenserade mjölkens korta saga skildrades på ett gripande sätt. Däremot kunde B.K.-spökeriet och Doggen-affären varit både roligare och elakare. Dessa kan man nämligen piska hur mycket som helst, gärningsmannen går i alla fall ostraffad.

Sången om den eldröda blomman gick igen, och konkurrensen med Lars Hanssons filmkonst på stocken försiggick ej utan framgång. ’Svärjarevagnen’ gjorde succès, och den svidande snärten i att denna specialvagn är fullsatt var icke utan verkan.

Kvinnan i riksdagen framställdes naturligtvis talande framför en spegel och med pudervippa och sminkburk. I kammaren saknades icke andeskådaren Johansson och auditoriet föreföll ganska blandat. ’Kvardruppelaliansen’ var naturligtvis två franska matroser på kälke och med var sin ’böna’. Den svenske krigsmelangtären i gruppen bar skylten ’brädad’ och sörjde ögonskenligen sitt sorgeliga öde.

En flygmaskin av säker konstruktion hade framställts av ett spirande ingenjörsfrö. Den framstående uppfinnaren hade gått till grunden med uppgiften, och apparaten saknade motor och vingar, för att förebygga motorstopp och vingbrott. I stället fick man föreställa sig föraren ’stagad’. Den absolut ofarliga maskinen drevs naturligtvis med handkraft, men drogs på bil.

Så var det fredskonferensen och hungerstyret och kvinnans rösträtt och en ’alliance cordiale’ av tilltalande art och musik och det ena med det andra. Det roligaste låg som vid en kortege höves i programmet.

Studentsången i Slottsskogen

Den väldiga folkmassan, som var ute för att smaka på det skådebrödet chalmeristkortegen, ökades på kvällen och vägen, där studenterna skulle fram, kantades av svarta, djupa leder. Framför och vid sidorna av Prippska villan var det smockfullt, högönsklig trängsel ända ned till dammarna.

Studenterna samlades vid högskolan enligt upprop i tidningarna och i god ordning. Man startade under studentsången, tog om studentsången under vägen inte bara en gång, och anlände till Prippska villan under studentsången.

Naturligtvis började man med ’O, hur härligt majsol ler’. Det blev andlöst tyst, så fort taktpinnen höjdes, och en rungande applådsalva då sista tonen förklingat hör till god tradition. Absolut välförtjänt för resten. Basarna läto höra granna toner och tenoren vore en liten penningsumma för Ranft.

Sedan tonerna förklingat, framträdde studentkårens ordförande, fil. Mag. Sven Grauers, och höll talet för våren, den nu mer än någonsin efterlängtade.

Tunt har vintern legat över oss, sade tal., länge har dess välde varat. Den var icke som andra, vilka tyst och omärkligt följt varandra i spåren. För alltid och med eldskrift kommer den att stå inristad i vårt minne. Slutakten i alla tiders mest gigantiska drama håller på att utspelas inför våra ögon.

Därmed äro förvisso icke hatets, våldets och de lössläppta lidernas tid förbi. Starka krafter äro i rörelse att nära hatets och oförsonlighetens eld i folkens bröst, och ställa folk mot folk.

Även hos oss, som stått utanför, som sluppit stridens fasor, har tiden satt sina märken. Den har tvungit oss att dyrka nya gudar, eller gamla, som vi för länge sedan trott var störtade från sina troner. Mycket av vad vi fordom satte högt och höllo dyrt och heligt, har vräkts i smutsen och trampats under fötterna. Gränserna mellan rätt och orätt ha suddats ut. Det våldets och hatets evangelium, som predikats från torn och tinnar i all världens länder, har även hos oss fått ett fast grepp om sinnena. I sanning den stämning, som världskriget skapat, ligger ännu obruten över mänskligheten.

Är det väl då så underligt, om vi unga, i det ögonblick då vi stå redo att lämna den gamla, isiga, kalla vintern bakom oss och se dess välde brytas av vårens milda fläktar, av fullaste hjärta önska och hoppas att därvid ock tidens dödstyngda stämning må drivas på flykten?

Tal. slöt med en varmhjärtad maning till de unga att slå in på den väg, som leder till rättens, billighetens och försonlighetens leende ängar och att som ett vårdtecken på förbundet med våren med ett fyrfaldigt leve bjuda den välkommen.

Magister Grauers har röstresurser, som förtjäna högsta betyget. Varhelst man stod, hördes talet klart och tydligt. Ingen gick miste om en enda stavelse. Det var icke blott talets innehåll och formulering, som förtjänade sin ljudliga applåd, det var även framförandet.

För fullkomlighetens skull nämnes, att kårens säkra kör även sjöng ’Våren är kommen’ och ’Hör oss, Svea’. Denna vackra Valborgsmässeaftons säregna stämning övergick därpå i kapplöpning till Vita bandet och Björngårdsvillan. Men där var full för länge sedan.

En självklar sak var att det var lika mycket muntert folk på promenad kring Stora dammen som förliden Valborgsmässeafton. Valborgsmässeaftonen slutade vad Slottsskogen beträffa fullkomligt traditionsenligt.

Livlig tillslutning på Ullervi tivoli

”Till Ullervi tivoli samlades på Valborgsmässekvällen en mängd människor, som tidigare åskådat eller deltagit i Chalmerskortegen och studenttåget. Vitmössor voro synnerligen talrika, men bland dem funnos även medlemmar ur Göteborgs och Bohus läns sångarförbund. Dessa utförde under livligt bifall ett antal vårsånger.

Den glada och uppsluppna stämningen förhöjdes vidare genom regementsmusik. Brazil Jack skulle också ha uppträtt, men han kommer visst först i dag. I övrigt begagnade sig publiken av alla de nöjestillfällen Ullervi kunde bjuda. Till mångas ledsnad vore emellertid dansbanorna stängda på grund av spanska sjukan. Denna ledsamma omständighet hoppas man dock snart skall vara undanröjd.

Majblommans första dag

Blåsippan började erövra staden i går. Dess lätta garde av smågossar och flickor gick till anfall med en iver som bådar gott för resultatet. Med skarp blick upptäckte de på långt avstånd odekorerade rockuppslag och gjorde allt för att få dem prydda med majblommor, helst ett par stycken åt gången. Det var ett sprin i trappor och ett nigande vid dörrar, och den näpna blomman fick strykande åtgång.

I dag står majblommans stora generalslag, och det kommer an på om alla de 190,000 skola bli sålda. Majblommans kommitté hoppas det, och de små kolportörerna skola nog ej lämna någon möda osparad.” (Ur: Göteborgs-Posten 1 maj 1919)

Bilden i sidhuvudet visar Majblomman i kortegens spets, hämtad ur Göteborgs-Posten 1 maj 1919.