”– Mamma, får vi gå ut och leka. Solen lyser så vackert och det är så varmt.

– Ja, gå med er ungar, men inte ut på gatan för då kör spårvagnen över er, utan stanna på gården. Ni kan vara nedanför här och hålla er borta från soplåren. Och kasta inte på fönstren för då kommer värden.

Och barnen sätta fart utför trappan, och två ögonblick senare sitta de i ett hörn där solen gassar, och där deras fantasi diktat en sandhög mellan stenarna.

Solen står i zenith och belyser obarmhärtigt alla bakgårdens skröpligheter. Soplåren, där två stora råttor titta fram, kokar i värmen, och trots att man endast är i maj håller en manstark koloni flugor gille. Vad skall det inte bli i augusti!

I fonden höja sig två fabriksskorstenar, och röken från dem blandar sig med röken från hamnen och sjunker ned så att luften i solstrålarnas reflex bakom uthushörnen synes fylld av myriader stoftkorn, livsfarliga att inandas. Men barnen sluka den med förtjusning, de äro dock ’ute’. Ur kloakerna stiga dunster och blanda sig med stenkolsröken. Det luktar storstadsbakgård.

Men barnen leka och drömma att de dansa på en solig äng med blommor och gräs, och sen bada de vid stranden och soltorka sig. En av dem minns hur det är på landet. Det är som att bo i Slottsskogen men mycket vackrare, och man får springa överallt och leka med kalvar och grisar och se efter hönsen och titta på bikuporna. Och så får man äta så mycket man vill, och på morgnarne är man genast ute i skogen igen.

Och Sven och Greta och Nils och Kalle lyssna med öppna munnar, och det växer upp en oklar längtan hos dem efter sommar och landsbygd. Mamma har sagt, att det får komma ut på landet allihop till snälla människor, om hon bara kan få pengar till resan och lite sommarkläder. Frun från Myrorna sade, att hon skall försöka hjälpa till. Det finns så mycket goda farbröder och tanter, som gärna ge en slant om de veta, att det kommer till rätt användning.

Vill läsaren hjälpa Sven och Greta och Nils och Kalle att få drömmen till verklighet? Sommarhem finnas, det är blott pengar som fattas.

Teckna ett bidrag på Göteborgs-Postens listor. För varje tiokrona som inflyter, blir det ett barn till som kan få drömma verklighet och leva en sommar ute på landet.” (Ur: Göteborgs-Posten 14 maj 1919)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs-Posten 14 maj 1919.