”Göteborgs-Postens sommarbarnsexpedition i Gamla latinläroverket har varit ett mycket besökt ställe under de tre veckorna den varit öppen. Från klockan 10 till 1 har det varit en ständig ström av besökande. Bleka, torvtigt klädda mödrar, en del med avtärda småttingar vid handen, och gossar och flickor, som ha intyg från skolläkaren att de så väl behöva komma på landet.

De båda energiska och varmhjärtade damer, som förestått det hela, nämligen fruarna Frigga Carlberg och Inger Waldheim skulle kunna berätta många rörande historier om fattiga mödrar och barn, som så outsägligt gärna vilja och behöva komma ut på landet. De ha fått en inblick i mycken nöd och sorg och fått en aning om hur det står till i många hem, som kanske blivit skövlade under vinterns lopp. Där har spanska sjukan skördat en mor, där en far och i ett annat fall kanske båda. En fattig änka, som kom upp på expeditionen för att anmäla ett sommarbarn, föll i vanmakt på lokalen, och sedermera visade det sig att hon svimmat av hunger. Denna mor hade ej smakat mat på ett helt dygn, bara för att hennes små skulle få äta sig mätta. Naturligtvis ha sådana särskilt ömmande fall tagits i betraktande före alla andra, då det gäller placerandet av sommarbarn.

Det är ett ansträngande och tålamodsprövande arbete som fruarna Carlberg och Waldheim ha bokom sig. Det har varit sådan trängsel av besökare på lokalen att man ej vetat var man skulle börja eller sluta, och t.o.m. i går, sista dagen, var det fullt upp med aspiranter för sommarvistelse, trots ett anslag på dörren, som tillkännager att inga anmälningar kunna tagas emot vidare. Det är ungefär 700 ungdomar som, tack vare vänliga givares frikostighet nu kunnat resa ut till sol och friska vindar. De 7,000 kronorna som insamlats, ha gått åt till sista öret. Mycket har det ej blivit åt var och en: det har räckt till respengar och i vissa fall en smula utrustning.

Redan har en liten flicka hunnit skriva ett första sommarbrev hem till sin mor, och hon har ej ord nog att uttrycka sin förtjusning över landet. De som fått resa, ha det nog gott och bra, men det finnes många, många barn som måste stanna i staden. Fru Carlberg får dock dagligen mottaga ett och annat brev från vänliga lanthem, där man gärna vill ta emot ett eller par sommarbarn, så det finns alltid förhoppningar för ännu några att komma ut. Ett par små 8 års tvillingflickor vill fru Carlberg särskilt lägga ett gott ord för. Fadern är död och modern skall i dagarna in på sjukhus, och det finns ingen som kan ta hand om barnen.

Fruarna Carlberg och Waldheim ha verkligen inte sparat sig för sommarbarnens skull. Man måste ha intresse och kärlek för de bleka storstadssmåttingarna för att på detta sätt kunna åtaga sig deras sak. Därför ha dessa båda behjärtade damer i hög grad gjort sig förtjänta av föräldrars och sommarbarns tacksamhet.” (Ur: Göteborgs-Posten 20 juni 1919)

Bilden i sidhuvudet visar sommarbarnsbyrån i Gamla Latin, i mitten fru Frigga Carlberg, till höger fru Inger Waldheim, hämtad ur Göteborgs-Posten 20 juni 1919.