”De kolossala förråd af salt långa och torsk af 1918 års fångst, hvilka ännu på våren funnos lagrade i Göteborg och den bohuslänska skärgården, ha till stor del omsatts under sommarens lopp till betydligt reducerade priser, och sedan några hundratal ton förliden månad afsändts till Riga för att där säljas eller bortbytas mot andra varor, voro de återstående lagren tämligen obetydliga. Salteriidkarne drogo en lättnandes suck, för att ha blifvit af med en så stor del af den trögsålda fisken till något pirs, då den i annat fall förstörts och förorsakat dem total förlust. Nu hade de eller hoppades åtminstone få något för den.
Salteriidkarne ha dock fått vidkännas ännu en bitter missräkning, i det att Rigaborna ej önska hvarken köpa eller byta till sig någon fisk. Utom kuttern ’John’ af Stockvik anlände en ångare ’Mollösund’ och ytterligare ett annat fartyg för en månad sedan ungefär samtidigt till Riga med last af salt fisk. Staden syntes emellertid ha fullt upp af lifsmedel men ondt om bytesvaror, och intet kunde afyttras. ’John’ har i dagarna återvändt med sin last till 50 ton uppgående last orörd och ligger f.n. vid Gåsö. Fisken, som inlastats i Lysekil och Grundsund, måste nu åter lossa och läggas i lake i väntan på att kunna realiseras på annat håll. Fastän den ännu är relativt god, ämna ägare slumpa bort den till 50à 60 örde pr kg., medan den – resan till Riga oberäknad – kosta dem 2:60 pr kg.
Ångaren ’Mollösund’ lät lossa sin till ett par hundra ton uppgående fisklast i Riga, där den omhändertogs av en firma i branschen, men någon affär kunde nu ej komma till stånd. Längre fram torde dock såväl denna som flera andra svenska varor kunna säljas i Riga, hvarifrån trä kan erhållas i utbyte.” (Ur: Göteborgs Dagblad 27 september 1919)
Bilden i sidhuvudet en fångst från Mollösund, hämtad från Digitalt museum.
