Östra hamngatan under 1860-talet

Östrahamngatan2

Idag återges en text från 1859-1862 ur Göteborg med dess omgifningar framställdt i taflor:
Göteborg, som någon gång i poetisk förtjusning
blifvit benämndt med det ståtliga epithetet
Sveriges Venedig, skulle väl hafva sina kanaler och
sina talrika bryggor att tacka för äran af ett sådant
namn. Dock må vi, trots dessa jemförelsepunkter,
medgifva att paralellen är något hårdragen och
visserligen ej betecknar, livad man med densamme
afser. Vår goda stad kan vara både stolt och skön,
hafva både kanaler och broar, utan att vi derföre
må fördrista oss att anse densamma så
öfversvin-neli”en ståtlig och märkvärdig, att vi indraga det
verldsbekanta Venedig inom kretsen af vår jemförelse.

Denna gång företaga vi oss att betrakta
Göteborg från dess södra sida. Sedan vi passerat Nya
Teatern och den brygga, som från densamma förer
öfver södra Vallgrafven, fatta vi posto på den
öppna plan, som utgör sjelfva entreen till staden från
denna sida. Här ungefär var i fordna dagar
belägen den så kallade Gamla Port, ett mästerstycke
af arkitektonisk konst ifrån tiderna för stadens
befästning. Såsom mycket annat godt från försvunna
århundraden fick den vika för nyare dagars
utiliseringsbegär. För att, såsom man sade, underlätta
inträdet i’”staden, måste den skaffas undan. Nu lärer
den ligga såsom underlag för nya Skeppsbron.
Värdet af den ekonomiska beräkningen i denna
åtgärd kunna vi visst ej bestrida; men smaken för

det sköna, för det ålderdomligt märkvärdiga–!

Antecknas bör, för bättre minnes skull, att denna
destruktion, mången konstvän skulle kalla den
vandalism, skedde för ett par och tjugo år sedan.

Man fick emellertid livad man önskade, ett
.tomgap, som högst oskönt öppnar tillträdet till Östra
Hamngatan. Denna plats, som genom sitt läge vid
stadens vackraste sida, eller den södra, kunnat, vara
en prydnad för staden, är det ingalunda nu.
Derföre ansvara de, som på sednare tider härstädes
uppfört hus, hvilka, beräknade på allting annat än
smak och konst, gifva den till Göteborg
anländande främlingen en ganska oklar föreställning om
skön-hetssinnet °hos de goda innevånarne i Göteborg

den mer benämnda Östra- Hamngatan, som vår
plansch föreställer. Fördelen vid denna vy
ligger egentligen deruti, att blicken uppmäter på en
gång staden i hela dess utsträckning från söder till
norr. De bergskullar, som synas i den fjerran
belägna fonden, äro Hisingsbergen, hvilka sålunda
nog pittoreskt afsluta det i öfrigt föga märkvärdiga
perspektivet.

Huset med den halfrunda utbyggnaden är det
märkvärdigaste i hela det parti, som vi här hafva
för våra ögon. Detta hus är den så kallade
reservoiren, eller vattenbehållaren, som upptager det
från Kallebäckskälla kommande vattnet, för att
sedermera fördela det på de trenne uti staden
belägna vattentappningsställena. Denna anläggning är
en af de märkvärdigaste, Göteborg har att uppvisa,
och måste anses vara af oberäknelig nytta, då
elfs- och i hamnvattnet svårligen är brukbart såsom
dricks-och kokvatten.

På venstra sidan af vår plansch se vi åtskilliga
vackra hus, af hvilka dock det i förgrunden
liggande, som utgör hörnhuset af Hamn- och
Vallgatorna, synnerligen utmärker sig för en elegant lätthet
i stil och prydlighet i yttre arkitektoniska
anordningar. Längre fram på samma sida se vi Börsens
tunga massa något höja sig öfver de kringliggande
partierna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s