Myten om Sankt Sigfrid i Örgryte skapades 1730

Sankt Sigfrids plan passeras dagligen av många människor, men få ägnar nog en tanke åt namnet som funnits sedan 1925. Motiveringen till namnen Sankt Sigfrids plan och Sankt Sigfridsgatan var: ”till minne av Sankt Sigfrid, som enligt sägnen i början av 1000-talet lät bygga den första kyrkan i Örgryte, på platsen för den nuvarande Örgryte gamla kyrka”. (Lindstam)

sigfridslegenden
Så här tänkte man sig predikningarna för hedningarna under 1800-talets slut. (Ur:Hofberg 1882)

Nog låter det spännande med en missionär som besökte Örgryte och till och med lät bygga den första kyrkan på platsen. Åtskilliga författare har skrivit med inlevelse kring vad som sägs ha hänt vid Sankt Sigfrids Plan för dryga tusen år sedan. Men tål denna motivering och sägen en närmare granskning? Det går ganska lätt att leta sig fram till kärnan i denna sägen och den är inte äldre än 1730 då biskopen i Göteborg Eric Benzelius skrev till sin bror Gustaf:

”Nu är jag ock viss på att St. Sigfrif tå vart tagen (nembl. I thet slaget, åhr 1000), och then första Kyrckja han bygde här i W.Gyllen, var ¼ mil, och icke thet fyllest, här ifrån Götheborg, i en sandbacke, then han kallade sin Cryptam, hvaraf ock Kyrkjan än idag heter Örcrypta, vel pro vulgi corrupta pronunciatione, Ör-gryta. Härifrån reste han till Konungen Olof Skötkonung, som tå bodde vid Skara, och ther inrättade han Sedern Episcopalem, döpte ock Printzen Anund, vid Husby kyrkja på Kinne-kulle, hvilket efter thet hskjedde Jacobmess-dagen, hvart kallad Anund-Jacob. Sedan reste han till Wexiö, ther hans Slektingar vordo ihjelslagne af Gunnar Gröpe”  Brodern Gustaf Benzelstierna skrev 1732 ett svar: ”Det vore mycket att önska, att vi blefve så lycklige och fingo ut min Brors tankar om anno adventus S. Sigfridi hit i landet. (Benzelius  1730, tryckt 1791)

Örgryte gamla kyrka. Foto: Per Hallén 2016
Örgryte gamla kyrka. Foto: Per Hallén 2016

Denna brevväxling är grunden för allt som senare har skrivits om Örgryte och Sigfrid. Om inte brevsamlingen tryckts 1791 lär denna historia aldrig ha fått någon spridning. En författare lyckades dock få tillgång till brevet eller åtminstone höra talas om brevet långt tidigare. Det var Sewerin Jacobsson Ström som 1758 skrev en historik över Vättle härad. I Ströms text hade Sigfrid förvandlats till Ansgar, detta kunde mycket väl ha fått långtgående effekter och vi kanske hade haft en plats tillägnad Ansgar utanför kyrkan, men Ströms manus blev liggande ända till 1897 innan det trycktes. Därmed kom det inte att påverka skriverierna kring missionären i Örgryte. ”Efter Biskopens Eric Benzelius utsago,i anledning af några runor, han funnit på funten uti Örgryte kyrka och namnet Örgryte, som betyder håla och grund, 829 landstigt der och begynt predika för det från alla orter omkringlöpande folket samt döpa dem uti någon håla af Örgryte berg, hvarföre de ju sedan måst vara omtänkte anlägga kyrkor, hvaribland Lundby varit en”. (Ström)

Det finns i Benzelius text två grundläggande antaganden som måste bevisas för att hans antaganden skall kunna ses som trovärdiga.

  1. Sigfridslegenden måste betraktas som trovärdig som historisk källa och att det går att spåra Sigfrids resor genom medeltida texter.
  2. Benzelius andra antagande är att namnet Örgryte kommer från Cryptam vilket han likställer med Örcrypta.

Inget av de båda antaganden håller inte vid en närmare granskning. Sigfrids resor är i de medeltida källorna så allmänt beskrivna att de kan passa in på många olika orter och delar av de landskap som beskrivs. Det är knappast förvånande när en del av det som nedtecknades kring Sigfrid skrevs av personer levde under 1200-talet, två hundra år efter den påstådda missionärens livstid. Det finns i dessa texter inte något som tyder på att Sigfrid skulle ha besökt Örgryte. (Adam, Schmid, Gahrn)

Diskussionen om Cryptam och Örcrypta har Benzelius hämtat från en äldre text av Laurent Böker 1692 som skrev ett brev till Rudebeck. ”Örgryte Socken och Kyrka kallas således mycket corrupte, ty på en uhrgammal söndring Font (baptiserio) uthuggin i gamble dagar af Sten, som nu intet mehra kan till samma pios usus tiäna, och fördenskuld uthom Kyrkan kastad är, observerade jag för någon tijd sedan denna inscription, på ett thera stycket med mycket gambla Munkebokstäfwer – erium Ørecryp … hwilket ofehlbarligen har hetat Baptisterium Ørecryptæ, som och rätt kommer öfwerens med Kyrckan. Ty hon är en Crypta, icke långt ifrån Göteborgs Stad neder emillan Bärgsklipporne situerad ad oram Gothalbis fluvii.” (Böker; Wideen)

Böker intresserar sig alltså för dopfunten där han hävdar att det finns bevis för namnet Örgryte eller Ørecryptæ, någon Sigfrid nämner han inte. Hade en sådan sägen kommit till Bökers kännedom hade den helt säkert omnämnts i hans texter. Osäkerheten i Bökers text noterade redan Göteborgsskildraren Granberg när han publicerade sitt tvåbandsverk om staden 1814. (Granberg) Samtidigt med Benzelius arbetade Eric Cederbourg och han lät 1739 trycka sin avhandling om staden Göteborg. Han berättar också om dopfunten, men inte ett ord om någon missionär vid namn Sigfrid. (Cederbourg § XXIV)

Harald Wideen, som granskat Bökers påståenden om dopfunten i Örgryte, har följande att säga om Benzelius slutsats. ”Baptisterium är som bekant den latinska benämningen på en kyrkas doprum eller en särskild dopbyggnad. Också ordet ”crypta” är namnet på en kyrklig lokalitet, en källarlik del av en förnämare kyrka, med helgon och biskopsgravar. Vad Böker här menade sig ha funnit, var inte bara en uråldrig skrivning av själva namnet Örgryte utan också den förnäma förutsättningen för namnet som sådant. Djärv och överdriven måste vi finna hans läsning av de bokstavskombinationer han anför. Han har inte lämnat en fullständig läsning av dopfuntsinskriften utan fastnat för ett par lösryckta stavelser därav, vilka befunnits lämpade för lokalhistorisk spekulation.” (Wideen)

Wideen visar genom jämförelser med andra dopfuntar hur orimlig Bökers tolkning är. Ett av många fel i Bökers utläsning av textfragmenten är att bokstaven O blivit Ø för att bättre passa in i Bökers önskan om att ge namnet Örgryte en hög ålder. (Wideen)

Det finna alltså ingen i Sigfridslegenden som talar om Örgryte, det finns inte heller några fysiska bevis i form av en dopfunt som ens med den bästa välvilja skulle kunna kopplas till Sigfrid. Inte heller har det hittats några spår av en äldre kyrka, den äldsta, idag kända byggnadsfasen, är från 1200-talet.

Den nyare delen av kyrkogården, där bäcken förr hade sin fåra. Foto: Per Hallén 2016
Den nyare delen av kyrkogården, där bäcken förr hade sin fåra. Foto: Per Hallén 2016

Hur skapas en legend?

Varför har denna icke existerande legend fått fäste och till och med gett namn till ”Sankt Sigfrids Plan” och den närliggande ”Sankt Sigfridsgatan”? Skapandet av legenden handlar om att Benzelius text återupprepats gång på gång, ibland utan att källan angivits. Dessutom har en del författare spekulerat kring hur det kan ha varit och det har sedan lyfts fram som bevis eller legender i sin egen rätt av efterkommande författare. Då skapas en kedja av texter som sammantaget skapar en legend helt utan koppling till verkligheten. Vi skall här följa i spåren av skapandet av legenden kring Sankt Sigfrid och Örgryte.

I tidiga översikter av staden som skrevs av Cederbourg 1739 och Granberg 1814 omnämns inte Sankt Sigfrid. Det gör inte heller Bexell 1835 eller Pettersson och Litzén 1872, men i det senare verket hänvisas till Oerecrypta. Skarstedt 1866 och 1885 lyfter lite försiktigt fram Sigfrid och säger att det inte går att bevisa hans närvaro i Örgryte, men att det inte kan uteslutas. Även Carlén 1869 skriver några rader om Sigfrid som betydelsefull i traktens historia. Cederblads Göteborgsskildring 1884 innehåller åter samma uppgifter liksom i kortare form i de kronologiska anteckningarna som Prytz gav ut i en andra upplaga 1898. Viktigast av det sena 1800-talets författare är Svensson 1891 som skrev en minnestext i samband med att den gamla kyrkan stängdes och nya Örgryte kyrka öppnades. Svensson uttrycker klart att det han skriver är egna antaganden, till exempel när han beskriver hur den första träkyrkan såg ut – den som ingen har hittat.

”Biskopens verksamhet i Viken måste emellertid snart upphöra, enär han ämnade sig till Västergötland. Vägen tages då troligen utför Göta älf ned till Gullbergsån. Härifrån ror han fram till trakten af nuvarande Underås. Några af bönderna häromkring ha tvifelsutan varit biskopen till mötes uppåt älfven för att visa honom vägen. Kommen ett par stenkast österut från Underås, finner biskopen en sandbacke med en därinvid slingrande bäck. Förtjust öfver platsen, beslutar han att här efter böndernas önskan bygga en kyrka. Att biskopen predikat på denna kulle är ganska troligt, och likaledes att han döpt en och annan i den lilla vattenrika bäcken”. (Svensson s. 11)

Några sidor längre fram redogör Svensson för hur den första kyrkan såg ut. ”Man frågar sig gärna: hurudant utseende hade denna gamla kyrka? En någorlunda klar föreställning därom kunna vi gifva. Tänkom oss en byggnad omkring 15 alnar (9 meter) lång, 7 alnar (4 m.) bred och 4 alnar (2,4 m.) hög till öfversta bjälklaget och uppförd i ryggåsstil, såsom alla byggnader vor vid denna tid. Taket bestod af bjälkar, täckta med bark eller näfver; timmerväggarna voro nakna och hade några gluggar, som kanske voro försedda med lärft eller luckor, som öppnades, då man ville ha ljuse inne; några bänkar och en predikstol samt ett altare på en afstängd plats utgjorde den öfriga inredningen”. (Svensson s. 13) En fantastiskt detaljerad redovisning helt utan faktaunderlag.

Svenssons skrift uppmärksammades även av tidningarna i Göteborg, bland annat i Göteborgs Aftonblad 10 december 1891. Senare författare har dock många gånger använt Svenssons måttuppgifter och beskrivningar som om det var sanning. Ett tydligt exempel är från 1908 när Johansson skrev om Göteborgsområdets kyrkor. Där får Svenssons text ställning som en säker källa och en tidig träkyrka beskrivs som ett etablerat faktum. Ernst Hörmans historik över Örgrytes gamla kyrka 1915 uttrycks vissa tvivel men han anser att det är möjligt att någon missionär varit i Örgryte även om det inte måste ha varit Sigfrid. När Hörman senare (1932) lät publicera sin krönika om Askim och västra Frölunda uttrycker han sig med mindre tvivel: ”Det skulle vara mycket märkvärdigt, om icke den helige Sigfrid, då han vistades här ner, också vänt sig till blotfirarna i Askim”.

Örgryteskildraren Stenström 1920 använder också legenden, men han har några reservationer och anser att det är risk för att Erik Benzelius drog lite djärva slutsatser. Ändå avslutar han med att ”tills vidare få vi åtnöjas med att antaga, att Benzelius hade rätt.” (Stenström s. 8)

Ett år senare, 1921, uttrycker Haugsten och Lundskog båda något tvivel kring berättelsen och Lundskog hävdar ”Vad här säges kan sålunda ej med full säkerhet räknas som historisk i verklig mening även om mycket talar för sannolikheten av att så tillgått”.

Bland historiskt intresserade göteborgare är Fredbergs tre volymer flitigt lästa och därmed har han ett betydande ansvar för att följande rader fått spridning.

”I detta idylliska ställes omedelbara närhet ligger Örgryte gamla kyrka, vilket är ett av våra äldsta och minnesrikaste tempel. Enligt traditionen skola åtminstone grundmurar och en del av skeppet förskriva sig från början av 1000-talet, vid samma tidpunkt då Olof Tryggvessons hirdbiskop Sigurd — i svensk historia känd under namnet S:t Sigfrid — företog sin andra resa för att förkunna Kristi
lära i Bohuslän och Västergötland.
Den helige mannen uppehöll sig en tid i våra trakter och en sägen förmäler att han vid Underås predikat och döpt anhängarna av den nya tron. Likaså förmäler sägnen att på det gamla
Örgryte-templets plats först uppförts en kyrka av trä samt att då denna blivit bristfällig, sockenborna beslutit uppföra en annan av sten.” (Fredberg III s. 438)

Inga källor anges, hela berättelsen framstår som att den bygger på en väl etablerad och dokumenterad tradition och sägen, en stor del av han anför som sägen är hämtad från Svensson 1891. Än säkrare på att sägnens sanningshalt var Pehrsson 1926 i Majornas kyrkokrönika.

I Klingspors bok 1934 om ”sanning och sägen om Sankt Sigfrid” lyfts åter landstigningen vid älven i Örgryte fram. Men i samband med renoveringen av Örgryte kyrka vid samma tid gjordes betydande upptäckter i kyrkans konstruktion. Setterwall visade 1934 och 1949 att stenkyrkan inte var byggd under Sigfrids tid utan vid 1200-talets mitt. Det var första gången som en utredning kring byggnaden genomfördes och även den förkastade Sigfrids inblandning i kyrkans uppförande. Setterwall håller dock dörren öppen för att det kan finnas en äldre träkyrka under stenkyrkan som då kan ha ett samband med Sigfrids verksamhet, med tillägget 1949 att ”därom veta vi dock intet”.

Eyton 1935 ansåg att det saknas säkra uppgifter kring Sigfrids mission men att det inte är orimligt att missionären inlett sin verksamhet redan vid inkörsporten till Västergötland. I Mölndals stads jubileumsskrift 1947 av Danvik, betraktades Sigfrids verksamhet i Örgryte som ett historiskt faktum. I jubileumsskriften var även Trettondal inblandad och han författade 1959 ”Bygden som blev Mölndal” och betraktades Sigfrids verksamhet i Örgryte som sanning. Samma år utkom Kjellins skildring av Örgryte och där fick läsaren åter veta att ”Örgryte gamla kyrka uppförd av den helige Sigfrid, en av Nordens apostlar”.

Även Lundén 1972 och 1983 och senare Gatenheim 1984 kom att följa i samma fotspår och återupprepa Sigfrids koppling till kyrkan, om än att dessa författare tagit hänsyn till att stenkyrkan inte var från 1000-talet men då använder man istället Setterwalls spekulation om en äldre träkyrka som bevis.

Harald Wideen (1977) undersökte, som nämnts ovan, verkligheten bakom påståendet om dopfunten och dess text och kunde helt avfärda Bökers idéer. Den första riktiga källkritiska studien av Sigfridslegendens påstådda koppling till Örgryte genomfördes av Lars Gahrn i hans avhandling från 1988. Det var dock inte något som gav avtryck hos nästa författare som behandlade Örgryte socken, Sören Skarback 1993. Han utropade att Sigfrid var vår trakts apostel och berättar en del ur bland annat Svenssons text (utan att ange källan). Han beskriver händelsen på följande sätt: ”Sigfrid döpte de första västgötarna i Örgrytebäcken, som ju gick tätt förbi platsen för kyrkan ända till år 1968, då den lades i kulvert under just Sankt Sigfrids Plan [kan anmärkas att den låg i kulvert redan 1929 när spårvägen drogs fram här] Den första träkyrkan, som kan ha varit av så kallad stavkyrkotyp, sägs i vissa källor ha varit 15 alnar (cirka nio meter) lång, fyra meter bred och två och en halv meter hög” (Skarback s. 122) Jämför med citatet ur Svensson ovan. Skarback hade insett att Benzelius tolkning av dopfuntstexten var felaktig när det gällde innebörden av Örgryte, men inte vilka konsekvenser den slutsatsen får för hela berättelsen. ”Det är ingen tvekan om att aposteln Sigfrid har existerat, besökt våra trakter och grundat ett flertal kyrkor i Västergötland och Småland” (Skarback s. 123)

I rapporten från undersökningen av Örgryte gamla kyrkogård ger Mentzer 1995 en bakgrund till kyrkan och där återberättas ännu en gång den så kallade legenden om Sankt Sigfrid och dopet av hedningar i bäcken.

Berättelsen har sedan dess åter fått spridning i exempelvis Göteborgs Posten 27 september 1997, Göteborgs Tidningen 28 april och 5 maj 2003. Legenden behandlas även i Tidningen Öster 22 augusti 2010 men där understryks att det inte går att bekräfta påståendet.

Lars Gahrns resultat lyftes fram i nättidskriften Vetenskap och Folkbildning 2014 av Olausson – där låter han Smålands och Västergötlands apostel lösas upp i ett moln av källkritiskt stoff!

I Världens Gång i GP den 7 maj 2011 återgavs än en gång berättelsen om Sigfrid och myten kring kyrkan och så sent som den 10 april i år skrev Världens Gång åter om biskopen Sigfrid, men där beskrivs den som en dubiös sägen.

Sankt Sigfrids närvaro i Örgryte återfinns endast i Benzelius brev och tankar. Några få rader 1730 har skapat en legend och en sanning för vissa. Det är följden av att texter återupprepas, förändras och att författare inte kontrollerar sina källor och i många fall underlåter att redovisa sina källor.

Örgrytes tidiga historia återstår till stor del att ”upptäcka”. Det kan inte uteslutas att tidiga kristna gravar kan ligga i närheten av Örgryte gamla kyrka, eller än mer troligt kring Härlanda kyrkoruin. I Varnhem har under senare år hittats kristna gravar från 900-tal, några eventuellt äldre. (Vretemark  s. 59-66) Om den nya religionen fanns där redan hundra år före Sigfrids påstådda missionsverksamhet i inlandet kan kustområdet mycket väl också ha en tidig sådan historia, men det återstår att undersöka. Dessa nya arkeologiska fynd från Varnhem hjälper till att ytterligare minska trovärdigheten i Sigfridlegenden som helhet.

Sankt Sigfrids Plan, namnet bygger på en myt utan någon förankring i vår historia! Foto: Per Hallén 2016
Sankt Sigfrids Plan, namnet bygger på en myt skapad 1730, utan någon förankring i vår historia! Foto: Per Hallén 2016

 

Tidningar

Förposten (FP)

Göteborgs Aftonblad (GA)

Göteborgs Posten (GP)

Göteborgs Tidningen (GT)

Direktpress Östra Göteborg (ÖG)

Litteratur

Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar,  Stockholm, 1984

Benzelius, Erik & Benzelstierna, Gustaf, Brefwäxling imellan ärke-biskop Eric Benzelius den yngre och dess broder, censor librorum Gustaf Benzelstierna; efter originalerne utgifven af Johan Hinric Lidén. Linköping, tryckt hos F. Schonberg och Björkegrens enka, 1791., Linköping, 1791.

Bexell, S.P. & Bexell, J.G., Götheborgs stifts historia och herdaminne, Götheborg, 1835-1835.

Carlén, O., Göteborg: beskrifning öfver staden och dess närmaste omgifningar : ny handbok för resande, Rediviva, Stockholm, 1970[1869]

Cederblad, A., Göteborg: skisserade skildringar af Sveriges andra stad i våra dagar jämte en återblick på dess minnen …, Göteborg, 1884

Cederbourg, E., En kort beskrifning öfver den vid Västra hafvet belägna väl bekanta och mycket berömliga siö-handel och stapelstaden Götheborg…, Göteborg, 1739.

Danvik, S. (red.), Mölndal 1922-1947, [Drätselkontoret], [Mölndal], 1946.

Eyton, S., ”Fässberg gamla kyrka”, Fæsbiaergha Mölndals Hembygdsförenings Tidning nr 5 (1935).

Fredberg, C. R. A:son, Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. D. 3, Göteborg, 1922-1924.

Gahrn, L., Sveariket i källor och historieskrivning, Göteborg, 1988.

Gatenheim, E.W., Råda: bygd, socken, kommun, Mölnlycke, 1984.

Granberg, P.A., Staden Göteborgs historia och beskrifning, Förra delen. Stockholm, 1814

Göteborg med dess omgifningar framställdt i taflor: Gothenburg and its environgs in pictures = Gothenburg und seine Umgegend in Bildern, Göteborg, 1859-1862

Hagerman, M., Spåren av kungens män: om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid, Stockholm, 1996.

Harrison, D., ”Legenden om Sankt Sigfrid”, Svenska Dagbladet 25 oktober 2015.

Hofberg, H., Genom Sveriges bygder: skildringar af vårt land och folk : med 374 illustr., Stockholm, 1882.

Hugsten, J.A., ”Örgryte gamla kyrka och kyrkogård”, Julhälsningar till församlingarna från Göteborgs stift, Göteborg 1921.

Hörman, E., Örgryte gamla kyrka: bidrag till hennes historia, Göteborg, 1915.

Hörman, E., Västra Frölunda och Askims krönika, Göteborg, 1932.

Johansson, K.L., Veteraner bland kyrkor i Göteborg och omnejd: anspråkslösa anteckningar efter tryckta och otryckta källor, Göteborg, 1908.

Kjellin, M., Örgryte förr och nu. Göteborg-Örgryte Rotaryklubb 1949-1959., Göteborg, 1959.

Klingspor, G. A. O., Sanning och sägen om Sankt Sigfrid av Husaby och Växjö >>som christnade Swirges land>>: En mosaikbild sammanfogad, Göteborg, 1932.

Lagerberg, C., Göteborg i äldre och nyare tid, Zachrisson, Göteborg, 1902.

Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg. Utgiven i 3 häften 1925, 1927, 1929.

Lindstam, C. S., Göteborgs gatunamn, 3. uppl., Göteborgs kommuns namnberedning, Göteborg, 1986.

Lundén, T,, Svenska helgon, Stockholm, 1972

Lundén, T., Sveriges missionärer, helgon och kyrkogrundare: en bok om Sveriges kristnande, Storuman, 1983.

Lundskog, J., Fässbergs socken och Mölndals kvarnby under gångna tider: minnesskrift, Göteborg, 1921.

Mentzer, K. von, Örgryte gamla kyrkogård, Göteborgs stadsmuseum, Göteborg, 1995.

Olausson, P., ” Sankt Sigfrid i Örgryte. Peter Olausson ser Smålands och Västergötlands apostel lösas upp i ett moln av källkritiskt stoft.” Vetenskap och Folkbildning 2014. (http://www.vof.se/folkvett/ar-2014/nr-1/sankt-sigfrid-orgryte/)

Pehrsson, P., Majornas kyrkokrönika, Diakonistyrelsen, Stockholm, 1926.

Pettersson, S. & Litzén, R., Göteborgs stifts herdaminne: samt geografisk, statistisk och historisk beskrifning öfver pastoraten : jemte stiftets stadfästade löne-konventioner, klockare- och orgelnistlöner, historiska anteckningar öfver de allmänna läroverken med deras donationer, folkskoleväsendet m.m., Zetterström, Göteborg, 1872

Prytz, C. G., Kronologiska anteckningar rörande Göteborg., 2. tillök. uppl., Göteborg, 1898.

Schmid, T., Den helige Sigfrid, Gleerup, Diss. Lund : Univ.,Lund, 1931

Setterwall, C.G., Till Örgryte gamla kyrkas historia, 1934.

Setterwall, C.G., Örgryte gamla kyrka., Göteborg, 1949

Sigfrid, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5906, Svenskt biografiskt lexikon (SBL) (art av Lars-Olof Larsson), hämtad 2016-04-24.

Skarback, S., Örgryte i flydda dar, Göteborg, 1993.

Skarstedt, C.W., Handbok i Sveriges kyrkohistoria för skolan och hemmet., Stockholm, 1866.

Skarstedt, C.W., Göteborgs stifts herdaminne ur kyrkan och skolan, Göteborg, 1885.

Stenström, F. W. N., Örgryte genom tiderna: en minnesbok. 1, Göteborg, 1920.

Ström, Sewerin Jacobsson, Beskrifning om Wädtle härad med uptekning af de märkwärdigheter, som deruti sig tildragit hafva, både i det werdsliga regementen och kyrko wäsendet ifrån de äldsta tider tillbaka, Göteborg, 1897[1758]

Svensson, C.G., Några blad ur svenska kyrkans historia: med särskildt fästadt afseende på Örgryte gamla kyrkas uppkomst m.m. : jämte ett tillägg innehållande Örgryte församlings herdaminne samt sista andaktsföredraget i samma kyrka den 5 Juli 1890, fritt återgifvet i bunden form, Göteborg, 1891.

Trettondal, E., Bygden som blev Mölndal.,[Mölndal], 1959

Wideen, H., ”Dopfuntsinskrifterna i Örgryte och Lödöse”, Fornvännen 9-14, 1977.

Vretemark, M. ”Varnehm före klostrets tid”. I: Hagberg, Markus (red.), Varnhems kloster före Birger Jarl: om klostrets rottrådar i tiden, Skara stiftshistoriska sällskap, Skara, 2011.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s