Majdemonstrationen i Göteborg

Först måndagen den 4:e maj 1896 kom Göteborgs Aftonblads rapport från Majdemonstrationen i staden, i rapporteringen märks det tydligt att tidningen hade en konservativ inriktning.

”Majdemonstrationen gick af stapeln utan några störande uppträden, lugnt och beskedligt under liflig anslutning. Antalet demonstrerade kunde beräknas till ett tusental eller 1 200. Men mängden af nyfikna var vida större. Allt som allt stodo väl på heden en 6 à 7000 personer. Samlingen egde rum på Jerntorget kl. ½ 3. Klockan 3 bröt man upp och tågade. Musik, som spelade ”söner af ett folk som blödt”, och två eldröda fanor öppnade tåget. Antalet fanor i tåget utgjorde 13 och tre musikcorpser försökte göra det hela drägligare.

Vägen togs genom Nya allén och därefter drog man öfver Södra vägen, Engelbrektsgatan och Sten Sturegatan in på Exercisheden, där talarstol var rest. Här gjordes halt och fanorna planterades kring talarestolen.

Sterky helsade välkommen i en kortare prolog, som lät en ana hvad som sedan bjudas till lifs. Bravorop skallade då han steg ned till massorna och marseljäsen spelades ohyggligt falskt.

Skomakaren A.C. Lindblad var talaren n:r 2. Han skulle tala om ”massorna” och den herskande politiken”. ”Medborgare”, började han så vackert och tilltalande, ”den tallösa skara af medborgare, som fylkats kring de röda fanorna, visar nogsamt att krafvet på 8-timmars arbetsdag mer och mer göra sig gällande. Och så började ståndskallet mot riksdag och regering. Och gick som en röd trå genom hela skränet. ”Dne politik den nuvarande riksdagen för är för landet förderfbringande och måste bringa massorna i än större armod än förr. Det herrskande systemet under fosterländskhetens flagg går ut på att plundra massorna; det nuvarande representationen är förderflig för landet. Största delen af vår riksdag består af politiska qvacksalfvare. Men massorna skola nog veta afvärja de brottsliga planer som förehafvas på högre ort. –

Försvarsdepartementet är i alla delar korumperadt. (Bravorop) Intendenterna och i spetsen för dem allra kristligaste krigsministern borde sättas på afsadlade Ottenbyremonter; det skulle passa dem”.

Så kom talet om regeringens rösträttsproposition. Här brast det riktigt löst.

Tal. Kunde ej finna uttryck nog skarpa att utgjuta sin vredes skålar öfver densamma. ”Den vore lila mager och usel som en Ottenbyremont”. Det skall väl dock en gång bli slut på eländet, hoppades tal. Och med blicken riktad mot skyn utbrast han till slut: ”Med stöd af de frihetsvindar, som blåsa i Norges dalar skall nog en bättre samfundsordning kunna skapas i vårt land”. Här teg han äntligen efter allt det smakfulla han harplat ur sig.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 4 maj 1895)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Carlotta: Första majdemonstration på Heden. 1890-talets slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s