”I firandet af det höga fosterländska minne, hvarom rubriken här ofvan erinrar, har Göteborg under de senaste åren ställt sig i främsta rummet bland landets städer. Detta har nog delvis sin grund i att vi här äfven fira det mera lokalpatriotiska minnet af stadens grundläggare, hvilkens staty pryder vårt förnämsta torg. Men vi bedraga nog hvarken oss sjelfva eller andra när vi tillika säga, att de nationella inflytelser som de sista åren gjort sig gällande i vårt samhälle bildat en resonnans för värdig och manlig svensk anda, som bland annat tagit sig uttryck just i det särskilda högtidlighållandet af våra nationela minnesdagar, i främsta rummet då Gustaf Adolfs dödsdag.
På ett särdeles anslående sätt firade Fosterländska Förbundet redan i går denna minnets fest. I denna högtidlighet parades hogkomsten af det förflutna med tanken på hvad vi hafva att uträtta nu och i framtiden, och så böra otvifvelaktigt våra historiska minnesdagar firas. Från häfderna, från vår makts och vår äras glansdagar lyser oss det ljus som skall leda oss vidare framåt genom tiderna. Hvad våra fäder tänkt och gjort för oss få vi aldrig glömma, och blott vi tänka därpå ligger däri en mäktig väckelse till arbeten, som i kommande dagar gifva segrar i nationernas tummel och skördar på odlingens fält.
Det är lärorikt att läsa det föredrag som refereras på annat ställe i dagens nummer om hvad den store Gustaf Adolf en gång gjorde för utvecklandet af Sveriges näringar. Man har för minnet af hans krigiska bedrifter nästan glömt hans oaflåtliga omsorger om fredlig id. Men om man på denna minnesdag erinrar sig äfven de förra, skall man slås af tanken, att vårt svenska folk dock måste hafva rika möjligheter, när det redan i en tid som var långt mera upprörd än vår och som saknade våra rika hjelpkällor ej blott kunde gå segrande fram öfver Europas slagfält och skaffa våra vapen aktning utåt utan äfven inåt bilda det starka underlag som uppbar ett stormaktsvälde.
Det är som sagdt med tanke på framtiden vi böra fira våra minnesdagar. Också uppbäras en stor del af denna dags högtidligheter af vår ungdom, hvilken ju framtiden tillhör. Det är rätt att så sker, och vi hoppas att hos de unge medvetandet om dagens betydelse må gro fast till en tanke för lifvet, som gör dem i mannaåldern handlingskraftiga, uppoffrande och duglige, när det gäller fosterlandets väl och ära.
Staden är på det rikaste flaggprydd. På Gustaf Adolfs torg samlades vid 12- tiden väldiga menniskomassor. Bland dem
syntes en hel mängd små piltar med flaggor i händerna. Äfven många äldre män buro de svenska färgerna i en knapphålsrosett.
Från estraden nedanför Gustaf Adolfsstoden utförde artillerimusiken den ena fosterländska melodien efter den andra. Slutligen kommo vid half 1-tiden de väldiga tågen af skolgossar uppmarscherande, med svenska fanor och sina läroverks standar i spetsen. Nästan alla gossarne buro blågula flaggor.
Vi hafva sett detta vackra flaggtåg flera gånger förut i Göteborg, men vi tröttna aldrig på att se det upprepas. Det är verkligen en vacker syn, och de blå och gula färgerna synas oss nästan dubbelt vackrare än vanligt, när de bäras i barnens händer.
Snart tonade från estraden de friska ungdomliga rösterna i fosterländska sånger. Den ena sångkören efter den andra uppträdde. Efter en halftimmes sång återvände de unga skarorna till sina skolor vid tonerna af Björneborgsmarschen.
Förut på tisdagen har i alla stadens folkskolor dagens betydelse tolkats för barnen af deras lärare.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 6 november 1896)
Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Aftonblad 6 november 1896.