Kungsportsavenyen segrar öfver Järntorget

”John Ericsson-stoden inför Stadsfullmäktige. Kungsportsavenyen segrar öfver
Järntorget.

Då platsen för John Ericsson-stoden i går afton var föremål för Stadsfullmäktiges behandling, tycktes striden egentligen stå om hurnvida sagde omtvistade stod skulle komma att pryda de rikes eller småborgarnes stadsdel. Det gällde nemligen huruvida den skulle komma att placeras vid Göteborgs elegantaste boulevard Kungs­portsavenyen eller vid den stora bränn­punkt för den dagliga gatutrafiken som Järntorget onekligen är och allt mer blir.

John Ericsson var en man utgången ur folkets djupa led, och man kunde ju tycka att minnesstoden öfver honom borde pla­ceras på en sådan plats, att just dessa så mycket som möjligt komme i tillfälle att se och glädjas åt den.

Det stora flertalet af Stadsfullmäktige hyste emellertid en annan uppfattning. John Ericsson, den enkle, sträfsamme arbe­taren, hade tack vare eget arbete och en ovanlig begåfning lyckats blifva en världs­berömd man. Och som man vet blir ju en berömd man, af hur ringa extraction han än må vara, i de flesta fall en persona grata för de mäktige och rike, som ofta tycka om att se sina af intetsägande nollor öfverfyllda salonger smyckade med den store mannens närvaro.

Nu år detta visserligen omöjligt hvad John Ericsson beträffar, men den be­römde mannens stod kan man åtminsto­ne förbehålla sig. Och det var detta man gjorde vid gårdagens Stadsfullmäk­tigesammanträde. Ty de estetiska och ekonomiska skälen voro nog ej de eoda som afgjorde frågans utgång.

Hade stoden fått sin plats å Järntorget, skulle man ju nödgats att gifva detta torg ett något mera tilltalande utseende än hvad det för närvarande har. Men då det ju till stor del år småfolk och arbetare som trafikera denna plats ansåg man må­hända mindre angeläget att den uppsnyggades och utsmyckades.

Vid gårdagens förhandlingar var det hr Olof Melin som i främsta rummet trädde inom skranket för Järntorget, Han under­stöddes häri af hr Berndt Hedgren m.fl. representanter för de vestra stadsdelarne.

Men de hade till motståndare sådana män som hrr Ph. , L. O. Bratt,

prof. Wijkander och hr Justus Valler. Hrr Leman och Valler ansågo att den ekonomi­ska sidan af saken var den absolut utslagsgifvande. Hr Bratt tycktes rent af upprörd vid tanken på att den omtvistade stoden ej skulle placeras vid avenyen. Och hr Wijkander betonade i ett mycket fint pointeradt att icke säga diplomatiskt anförande att han visserligen ej hade nå­got emot om stoden kunde resas å Järn­torget, men för sin del ansåg han sto­den lämpligast böra stå i närheten af — Chalmerska slöjdskolan.

Och det var också denna åsikt som slutligen afgick med segern. John Erics­son är alltså en gång för alla eröfrad åt vår elegantaste stadsdel.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 4 juni 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s